Jag har såklart andra sparade pengar till barnen utöver det. Vi har sparat barnbidraget på varsitt fondkonto med hög risk sedan de föddes. Jag tänker ändra risknivån när de är 17-18 år till lägre risk. Pengarna får dom när de är 20 år. // Isabella Löwengrip

Eftersom jag inte har biologiska barn – och man varken får bidrag för hund eller katt – så har jag aldrig behövt sätta mig in i barnbidragets vara eller icke vara, och vad föräldrar väljer att göra med dessa pengar.

Däremot har jag förstått att det ständigt är en fråga som, om inte upprör, så engagerar, nu senast inne hos Isabella Löwengrip. 
Borde barnbidraget vara inkomstbaserat?
Ger möjligheten att spara pengarna, en orättvis fördel för dessa barn eller är det bara så livet är helt enkelt?
Är pengarna till föräldrarna eller till barnet?

Livet är väl sällan rättvist? 
Den här typen av millimeter-rättvisa som många verkar efterfråga när det kommer till just barnbidrag, hur ofta finns den i andra sammanhang? Det är väl nästan alltid någon aspekt som gynnar en del medan den upprör och förfördelar andra?
Borde det vara så? Nej.
Tror jag att det alltid kommer vara så på ett eller annat sätt? Tyvärr, ja.

Det känns som att det här är en diskussion som skulle kunna fortsätta in absurdum, utan att någonsin komma ett enda steg framåt.
Ändå dyker den upp, gång på gång på gång.
Borde samma diskussion omfatta även studiebidraget, högkostnadsskyddet för läkare och apotek, sunventionerat busskort mm?

Visa det här inlägget på Instagram

Isabella Löwengrip vill få med sig följarna på en utmaning som kallas för  ”The smell challenge”, men som inte riktigt verkar ha slagit igenom på Instagram.
Kanske kan det bero på att ”smell” är negativt betingat och att man istället skulle ha använt ordet ”scent”?
Lite samma sak som på svenska med ”lukt” och ”doft”.

”The smell challenge” låter snarare som när man utmanar varandra i en tävling om vem som kan gå absolut längst utan att duscha eller tvätta sig.
Det kan man kalla för en luktutmaning!
Mums!

Tillägg: kl 12.10 6/1

Visa det här inlägget på Instagram

Jag skulle tro att det finns en pappa och en hel hög anställda – allt från nanny till hemmateam – som nog har ganska mycket att göra med vilka dessa två barn utvecklats till, och som mer fått agera motpol till det gränslösa levene som Isabella tagit med barnen på sedan skilsmässan från deras pappa.

Att ett barn säger ”Mamma, ska vi verkligen flyga med andra människor? Jag tycker mer om att flyga själv.” är inte ett tecken på god självkänsla, utan snarare ett bevis på att barnet har en extremt skev och världsfrånvänd bild av verkligheten.

Edit: Här är fortsättningen på Isabellas svar från intervjun, där hon verkar ha lite samma syn på det hela som jag. I alla fall i intervjun.

Då tänkte jag: ”Vad har jag gjort för någonting? Har jag förstört hennes uppväxt?”. Jag är tacksam över att de var så små när allt var så, nu kan jag ge dom en mycket mer normal vardag.

Det är som mycket av det som publiceras av Isabella – en sanning med en smula modifikation.

Det är många som surnat till över att Isabella Löwengrip duckat för alla frågor vad gäller resor klimat och hållbarhet.
När hon nu för en gångs skull svarar på lite frågor om familjens resa till Thailand så är det ju klart att jag uppmärksammar det i ett inlägg.
Så här säger hon om resor och hållbart, men tar även ställning mot ”underhållningen” som finns i Thailand och som går ut på att rida på elefanter i djungeln.
Att ta ställning mot det kan aldrig göras för många gånger, så tack för det! ??

Phuket i all ära men det finns mycket att göra med barn utanför hotellområdet. Varför inte hyra en longtail boat för en dag och göra egna ö- stopp? Eller hyra en tuk tuk för en dag och besöka små byar och äta lokalt? Eller kolla vattenfall? Eller rida på elefanter i djungeln? Bara några tips…

Vi bor ju på en ö så att besöka andra öar är ju vår dagsaktivitet. Rida på elefanter hade jag inte gjort.

Hur tänker du kring miljön när det kommer till att du flyger så mycket? Och att du planerar att skaffa ytterligare ett barn. Att skaffa barn är det sämsta man kan göra mot klimatet. Du har ju redan två.

Jag tror att man måste leva och njuta av livet därför väljer jag flyg och hotell där man kompenserar för sina utsläpp. Tänk på att en del av hållbarhet också handlar om social hållbarhet, nästan alla som bor här i södra Thailand är helt beroende av turism. // Isabella Löwengrip

Vad tycker ni om hennes resonemang?