Tråkigt att inte ens ha hunnit släppa sitt klädmärke innan man blir stämd av Konsumentverket i Patent och Marknadsdomstolen.
Det riskerar nämligen Charlotte Perrelli genom att ha NOLL jävla koll på vad som gäller för den bransch hon tänker att hon ska äntra med sin klädkollektion och marknadsföring av densamma på sina egna kanaler.
Goddag yxskaft är dagens underdrift.

Hon är fullständigt och totalt jävla clueless av sina svar att döma och jag förstår återigen varför den här branschen har så svårt att bli tagen på allvar.

Charlotte Perrelli: Reklam för mitt eget märke? Jo det kan jag självklart göra…

Kan jag väl göra? 
Jävla spån!
Det är ju direkt pinsamt att behöva bli uppläxad av sina läsare och inte ens inse när det är dags att kanske lägga sig en smula platt och inte käfta tillbaka som Charlotte gör.
Dock inte lika pinsamt som att inte ha bemödat sig med att ta reda på vilka regler och lagar som gäller i den bransch man agerar i, men vem är egentligen förvånad?
Det är SÅ pinsamt!!! Fortfarande, trots att jag borde vara luttrad vid det här laget så tycker jag det är så pinsamt att jag nästan sekundärskäms å Charlotte Perrellis vägnar.
Hennes svar…. Gudars skymning….

Jag vet inte om Charlotte klarar att läsa igenom hela Konsumentverkets vägledning för marknadsföring på sociala medier – den är ändå på 8 sidor och hon har hittills inte lyckats – så jag har klippt ut och markerat det allra viktigaste till henne.

Och som en liten bonus:
Men nääääää!
Har Nike OCKSÅ kopierat Antonija Mandirs design? 
Så nesligt asså….

https://www.instagram.com/p/CElbe_qlyYf/

Överraska mig! ÖVERRASKA MIG!!!
Snälla, ge mig någonting jag inte redan sett i överflöd!!!!!!!!
(Vad det nu skulle vara?)

De allra flesta kändisar som släpper egna klädmärken verkar ”designa” kläder de själva skulle vilja bära och för sina egna kroppar.
Undantaget som bekräftar reglen är Petra Tungårdens Adoore, där man verkar tänkt steget längre än så, framför allt med sommarklänningarna, som tack vare det tycks ha blivit en enorm succé.

Ska vi kika lite på två outfits som Charlotte Perelli burit genom åren och gissa på om något liknande kommer finnas med i hennes första klädsläpp eftersom det än så länge inte finns så mycket som en ”sniiik piiiik” av vad som komma skall?

Melloklänningen från 2008.
Kanske kan hon designa en hatt, inspirerad av klänningen, likt den som finns som filter på Facebook? Den skulle förmodligen vara lite mer inkluderande och sälja bättre än själva klänningen som i alla fall skulle få mig mer att likna discokulan i taket än Charlotte Perellin på scen. 😉
Tänk er Iprenmannen i den här klänningen. Ungefär så tänker jag mig att jag skulle se ut. I solljus skulle jag vara en trafikfara som sänder bländande strålar åt alla håll, så obemärkt förbi skulle jag INTE gå!
Det har jag lärt mig av Anna Book, att det är mycket viktigt! 😉

Tusen och en natt-tröjan från 1999.
Jag blir inte klok på den, är den gjord av samma material som sådana där ”tattoo sleeves” man kan köpa till sig själv eller sin nakenkatt för att se lite mer ”bad ass” ut?
Plus i kanten för att den ser väldigt töjbar ut – med andra ord väldigt inkluderande –  men risken är då att Tusen och en nattinspirerad La Vie-tröja då får den härliga storleksmärkningen ”one size fits all” vilket är en av århundradets största lögner, för ”one size fits all” har ALDRIG passat alla och är en förolämpning mot den mänskliga anatomins alla olikheter.

Hur känns det än så länge?
Kliar det i kreditkortet?