Egoina har postat bilder från sin resa till Norge, lägger upp den här bilden och skriver…

Va fan?
Jag googlade…

???

 

Jag gick helt upp i att vara gravid. Något som jag samtidigt skämdes över. Jag har kanske fel, men det känns som att det på sistone blivit coolt att vara casual och utåt sett lite likgiltig till sin graviditet. Att bli uppslukad och längta efter bebisen är töntigt. Man ska vara ärlig med att det är piss. Alla hatar att vara gravida, vill inte ge upp sina barnfria liv och har svårt att känna något för sin bebis.

Men om man inte tycker det är piss då?

Kan bli lite ledsen att jag känt så nu i efterhand. Att inte vara cool är också tillåtet.

Och det här med att man ser ner på kvinnor som ”bara är mammor” eller har sina barn som sitt största intresse. Så förminskande? Låt folk tycka, känna, leva som de vill. You do you. // Egoina

Egoina sammanfattar sitt 2021 som till stor del gått ut  på att försöka bli gravid, bli gravid, dölja gravid, offentliggöra gravid och sist men inte minst, sluta vara gravid och istället ha orsaken till att hon var gravid på utsidan istället. 

Hon beskriver sina känslor kring graviditeten och att hon helt och fullt gick upp i den. Och skämdes, eftersom det tydligen är coolare att vara lite ”casual, ointresserad” av att vara gravid.
Varför är det så? Hänger det ihop med barnlängtan?
Finns det något samband tror ni?
Ju längre och mer man längtat efter att bli gravid, desto mer går man upp i sin gravidietet?

Jag vet ju inte utan ställer mest frågan. ???‍♀️
Jag tycker ämnet är intressant.
Jag har gått helt upp i min hund, men det räknas nog inte. ?

 

Själva handlandet gick sådär. Henri blev gnällig och en tant var irriterad för att jag var i vägen och gav mig en sur kommentar. Men vet ni, jag blev inte obekväm eller kände mig till besvär. Jag och min vagn får lov att finnas! Såklart ska man försöka att inte vara i vägen, men ibland är man det och så är det. Bad om ursäkt till tanten och var jättetrevlig och då blev hon snäll. // Egoina

Egoina har träffat på en suris-tant i mataffären, som tyckte att hon och hennes barnvagn med sonen Henri i var i vägen. 
Istället för att bli sur tillbaka så var Egoina extra trevlig och bad om ursäkt till tanten, som då smälte som ett isberg i någon av alla Greta Thunbergs mardrömmar.

Ibland kan det vara direkt provocerande att vara extra trevligt mot någon som beter sig illa, och ibland fungerar det precis så som Egoina beskriver det.
Har ni någon taktik?
Snäll eller skäll? 🙂

Bebisen behöver ett namn och vi kan inte bestämma oss. Just nu har vi två kandidater och några bubblare det står mellan. Han heter ett nytt namn varje dag på test, men det känns aldrig 100. Tänk om det aldrig känns 100? Ljuger folk när de säger att de bara ”visste”? Det känns så tråkigt att vi inte bara vet. Att det inte är självklart. Är det det för alla andra? Eller bara väljer man något till slut? // Egoina

Kärt barn har många namn, sägs det.
Eller så har det inget namn alls, som i Egoinas fall.
Så sent som i måndags så var familjens nytillskott fortfarande namnlöst, och följarna fyllde kommentarsfältet med alla sina bästa förslag.

Här är några av dem:
Henri eller Henry
Morris
Lucas
Valter
Theo

På Instagram story får Egoina frågan om vilka namn de väljer mellan, vilket hon inte vill svara på.
De vill inte ha någons åsikt om eventuella namn innan de bestämt sig, och hon vill att det ska vara 100% deras beslut. Hon är redan så velig och lättpåverkad och att få meddelanden om att någons elaka lågstadielärare hette samma hjälper inte.

Så länge de inte väljer namnet Henri – med uttal ”anriii”- så har jag inga som helst synpunkter. ?