Egoina:

Egoina har kanske inte direkt rivstartat sin nya bloggkarriär men det verkar mest vara inne hos mig det klagas över det – hennes läsare verkar lika nöjda som vanligt. Hon kanske modererar sina kommentarer – vad vet jag.
Men för några dagar sedan skrev hon ett inlägg som jag gått och funderat på och inte riktigt kunnat släppa, och det handlar om de inlägg hos henne som fått flest kommentarer.

Finns det verkligen 484 st människor i Sverige som faktiskt gillar den här godisbiten?
Det ser jag som högst osannolikt. Den är ju inte ens värd att äta om den så är den sista biten i hela godishyllan.
Söt-lakrits är verkligen ett hån mot lakrits. Mot lakrits och mot mänskligheten. Om den första månlandningen var ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten så är sötlakrits ett enormt steg bakåt ner i en vattenpöl!

Jag skulle bli lika besviken av att bli erbjuden lakrits som visar sig vara söt och inte salt som jag blev av att bli bjuden på ”Grillbuffé” på restaurang Hermans här i Stockholm.
Grillbuffé – jag tänkte mig stora köttbitar, grillspett, skaldjur och andra kadaver och vad får jag? En helvegetarisk grillbuffé – mest bestående av grillade aubergine och hummus.
Alltså! Den besvikelsen!
DET DÄR ÄR INGEN GRILLBUFFÈ!!!!!

Samma sak känner jag inför sötlakrits, koffeinfritt kaffe och för stora solglasögon som inte kommer med en varning. Det är falsk marknadsföring, man får inte det man trodde och borde inte få förekomma!

Men visst har Egoina och jag rätt!?
Jag tror nästan jag ska starta en namninsamling mot den lilla godisbiten och skicka den till Malaco.

Egoina:

Egoina får en fråga om hur hon ställer sig till att dricka alkohol själv – dvs ”titta på Grays och dricka vin” och jag tycker att hennes inställning känns helt sund.
Kanske är det skillnaden mellan USA och Sverige där man i USA kan gå ut en vardagskväll och ta en öl till maten och ingen höjer ett ögonbryn medan i Sverige så tittas man snett på av folk som minsann aaaaaaldrig skulle kunna tänka sig att dricka alkohol mitt i veckan. Att dessa personer sedan är konstant pryttfulla från fredagkväll till söndagmorgon är en helt annan sak för det är minsann på helgen OCH i sällskap av någon annan som är minst lika full.

Jag tar gärna ett eller två glas vin någon kväll när jag sitter och skriver exempelvis men du hittar mig aldrig knökfull på Stureplan en tidig lördagsmorgon kl 03.45 efter 18 drinkar och några shots.

Har man ”alkisvarning” för att man tar ett glas vin själv men helt normativ svensk om man bara super skallen i bitar tillsammans med andra?

Egoina:

Jag har tänkt att jag måste fira min sista dag på jobbet och mitt nya liv som egenföretagare på något sätt och kom på att det ultimata vore att åka på spa. Därför hörde jag av mig till Ystad Saltsjöbad för några veckor sedan och frågade om de ville bjuda mig på ett besök och det ville de! Blev så glad!//Egoina

Det är lite märkligt ändå – Egoina är okej med att tigga till sig en vistelse på Ystad Saltsjöbad för att publicera i bloggen men att IvyRevel hör av sig och vill sponsra henne med kläder tackar hon avböjde med orden:

Tackar alltid nej till sånt. Kan inte betala hyran med kläder liksom.//Egoina

Rent spontant känns det inte riktigt konsekvent att säga att hon alltid tackar nej till sådant när hon nu så uppenbarligen accepterat tiggt till sig en vistelse utan ekonomisk kompensation – en vistelse som försvinner upp i tomma intet men som ändå ska förmånsbeskattas medan kläder finns kvar och kan användas för en lång tid framöver.

Så rent ekonomiskt känns det ju märkligare att acceptera en gratis vistelse framför ett gäng kläder som enda ersättning, tycker ni inte?

Tack för tips, Pe-me!

Egoina:

Vi vet alla hur mycket Anna Book fullkomligt älskar emojis och använder lika många av dem i en text som hon gör med bokstäver.
En som dock verkar vara lite mer svårcharmad på emojisfronten är Egoina som kategoriskt vägrar använda dem på bloggen – förutom när hon svarar på frågor.
Här kan vi snacka principer!

Emojis är ju annars ett busenkelt sätt att förstärka ett uttryck eller försäkra sig om att budskapet i en text går fram och jag kan med handen på hjärtat erkänna att jag använder mig av en hel del. Tumme upp är ju den bästa att skicka istället för att skriva ok eller ja. Det är alltså 50% färre tecken med en tumme upp än ordet ja eller ok. Snacka om att vara effektiv! 😉

Är jag så himla konstig nu, eller är det någon annan som också funderat över smileys? Tror ni att någon är sur om hen inte skickar med en emoji? Tycker ni det är oseriöst med smileys, eller kan ni till och med skicka med en (obs EN) i ett arbetsrelaterat mejl? Och ska jag embraca hela smileygrejen, eller fortsätta vara motståndare på bloggen? Stora frågor idag.//Egoina

När ska man undvika att använda emojis?
På mitt gamla jobb hade mailprogrammet ett chattprogram och där skickade vi gif’s (rörliga bilder) till varandra hela tiden för att förstärka budskapet men jag skulle nog kalla mig själv för ganska sparsam när det kommer till andra jobbmail.

Vilka emojis använder ni mest?
Och hur får/ska man egentligen använda dem tycker ni?

Vilken ringhörna står ni i? 
#TeamBooken eller #TeamEgoina?