Egoina:

Jag har funderat lite på det här med semester. Jag kan ju inte ta ledigt helt, men jag vill ha någon form av semester i sommar. F ska ha vecka 30-32 och jag tänkte att det borde jag också ha. Så nästa vecka och tre veckor fram drar jag ner tempot lite här, så att ni vet. Det blir färre eller/och kortare inlägg istället : ))//Egoina

Så Egoina – som redan har ledigt på helgerna och publicerar max två inlägg per veckodag – ska alltså dra ner på tempot ännu mer?
Kanske är det jag som är dum i huvudet som uppdaterar som jag gör även fast jag inte är hemma, fast å andra sidan behöver jag ju inte göra en massa skit för att ha något att skriva om.

Vad tycker ni om att bloggarna går på semester? Egoina gör det och Sandra Beijer lika så. Hon uppdaterar bara en gång om dagen under sommaren enligt egen utsago.

Egoina:

Svar: Ja. Det har jag. Jag får alla stålar hon drar in på var tionde reklaminlägg för att hålla käften.

Egoina har precis sagt upp sig från jobbet för att leva på bloggen och med tanke på att hon inte har ett läsarantal som når upp till Kenza eller Blondinbella så måste hon nog ta ganska många samarbeten för att gå runt.
Enligt bloggportalen ser hennes statistik ut så här – Besök senaste veckan: 82219 – och då har man ungefär en tredjedel av det enligt Google Analytics som är det som företag går efter.
Dock är nog Egoinas varumärke starkare än de antalet unika besökare hon har så hon tjänar nog betydligt mer på sponsrade inlägg än reklambanners som brukar betala per sidvisning mm.

Hur mycket är för mycket?
Hur många ”vanliga” inlägg ska finnas mellan varje reklaminlägg för att det inte ska kännas som att hela bloggen är till bredden sprängfylld av reklam?

Kommer ni ihåg den låten, ”Äckligt” med Ansiktet som var en hit 2012?
Jag funderade ofta över texten:

Du och jag under täcket, baby
Det har gått flera veckor, baby
Sen vi låg där hos dig och du frågade mig,
Ska vi göra något äckligt, baby

Är det inte bara äckligt om man tycker att det är äckligt? Om man tycker att det är okej så är det ju inte äckligt? Eller?

Och på tal om äckligt…
Det här ovan var bara en reflektion i all sin enkelhet. Nu börjar egentligen inlägget. Se stycket ovan som reklamen på bio eller nått.

För några veckor sedan så skrev jag om den ”äckliga” godisbiten i Gott och Blandatpåsen efter att ett inlägg med samma tema fått enormt mycket kommentarer inne hos Egoina och nu är det dags igen. Nu måste ni hjälpa mig här.
I går köpte jag med mig det smått barnsliga godiset kolasnöre hem från affären. Jag blev sugen efter att vi haft sexkamp på den nyblivna tioåringens kalas och ätit hallonsnören i en gren.

Döm av min förvåning när M talar om för mig att Kolasnören typ är det äckligaste godis han vet! KOLASNÖREN?
Det som varje godispåse på barndomens alla kalas var fyllda med!! Ja, det och en fucking clementin men det är ett helt eget inlägg.
Jag förstår inte. Hur kan man hata kolasnören? Det är ju som att hata glass. Eller hundvalpar. (Vilket avsnitt, Vännerfans?)

Jag menar, jag HATAR ju inte sötlakritsen i Gott och Blandatpåsen men jag skulle hellre aldrig välja den om det fanns andra godisar.
M hatar kolasnören och jag vet inte hur jag ska gå vidare från detta.
Vad hjälper det att jag är i samma lag som Egoina gällande sötlakrits när min sambo hatar kolasnören?
Jag kanske ska försöka bli tillsammans med Egoina istället.
Hoppas hon gillar kolasnören.

#detärminbloggochjagskrivervadjagvillhehe

Egoina:

Egoina har kanske inte direkt rivstartat sin nya bloggkarriär men det verkar mest vara inne hos mig det klagas över det – hennes läsare verkar lika nöjda som vanligt. Hon kanske modererar sina kommentarer – vad vet jag.
Men för några dagar sedan skrev hon ett inlägg som jag gått och funderat på och inte riktigt kunnat släppa, och det handlar om de inlägg hos henne som fått flest kommentarer.

Finns det verkligen 484 st människor i Sverige som faktiskt gillar den här godisbiten?
Det ser jag som högst osannolikt. Den är ju inte ens värd att äta om den så är den sista biten i hela godishyllan.
Söt-lakrits är verkligen ett hån mot lakrits. Mot lakrits och mot mänskligheten. Om den första månlandningen var ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten så är sötlakrits ett enormt steg bakåt ner i en vattenpöl!

Jag skulle bli lika besviken av att bli erbjuden lakrits som visar sig vara söt och inte salt som jag blev av att bli bjuden på ”Grillbuffé” på restaurang Hermans här i Stockholm.
Grillbuffé – jag tänkte mig stora köttbitar, grillspett, skaldjur och andra kadaver och vad får jag? En helvegetarisk grillbuffé – mest bestående av grillade aubergine och hummus.
Alltså! Den besvikelsen!
DET DÄR ÄR INGEN GRILLBUFFÈ!!!!!

Samma sak känner jag inför sötlakrits, koffeinfritt kaffe och för stora solglasögon som inte kommer med en varning. Det är falsk marknadsföring, man får inte det man trodde och borde inte få förekomma!

Men visst har Egoina och jag rätt!?
Jag tror nästan jag ska starta en namninsamling mot den lilla godisbiten och skicka den till Malaco.