Egoina:

När vi skulle äta frågade jag om det inte fanns någon sås. ”Nej, jag köpte ingen”, svarade F. ”Jaha okej…”, sa jag och försökte dölja besvikelsen. Sen trollade han fram en sås och skrattade åt mig eftersom han vet hur viktig sås är för mig. Haha alltså. MAN SKOJAR INTE OM SÅS.//Egoina

Nä, jag håller med Egoina – vissa saker skojar man inte om och sås är en av dem. Vad är mat utan sås? Det är som Tjocka Hetsätarkatten utan magvolanger eller en kräftskiva utan Odd i kräftdräkt. Det är okej men inte mer än så..

Andra saker man inte heller skojar om:
– Cola Zero
– Djungelvrål
– Födesledagsfirande
– Nytankade bilar
– Selleri (skoja inte ens om att mat innehåller selleri för jag kommer vägra äta oavsett)
– Känslor
– Frierier
– Bubbel
– En Vänner-återförening
– Kattungar

Egoina:

Först tänkte jag skriva en putslustig rubrik – typ ”gissa vem som är gravid” – men så insåg jag hur jävla opassande det skulle vara med tanke på Egoinas nyligen genomförda operation där läkarna fick ta bort hennes ena äggledare. Det är tur att jag besitter lite av ett filter i alla fall.

Men alltså, hennes mage! Blir man så där uppsvullen av en bukoperation? Det känns ju som att de glömt tömma ur all luft de sprutade in under ingreppet.

Hoppas du mår bättre, Regina och att magen drar ihop sig lagom till jul så du kan fylla på med julbord istället!

Egoina:

Egoina och hennes kollegor tävlade i att gissa de tio mest använda emojisarna under 2016 efter att Veckorevyn avslöjat topplistan och så här såg den ut:

Saxat från Egoinas blogg

Som ni ser så undrar hon lite över det blå hjärtat men det gör inte jag… vi förstår ju alla vart det kommer ifrån:
Emojimissbrukaren nummer Anna ”Stolledano” Book så klart.

Jag är mest förvånad över att ”tumme upp” inte är med. Den använder jag jämt eftersom jag är för lat för att skriva ja eller ok.

Egoina:

Inte nog med att Egoina nyligen tvingades till en akut magoperation – nu har hon även lyckats förvandla sig själv till hela Skånes mest ofrivilliga julbock genom att sätta eld på sitt eget hår.

Det närmaste jag har kommit det var när mina föräldrars gamla Norska Skogskatt spatserade förbi ett levande lus och hela svansen tog eld. Helt omedveten om detta släckte mamma enkelt elden med händerna precis som Egoina gjorde och kissens plymiga svans var ett minne blott.

Stackarn – she just can’t catch a break!
Ungefär som för Ross. =)