Elaine har fått en klassisk Nokiatelefon av sin man att ha på semestern – för att ta en riktig paus från sociala medier och skärmar.
Skulle ni gilla det? Vilja det? Eller ens ”fixa det”?
Spontant är min känsla NEJ!
Jag vill ha min telefon för att kunna ta bilder med, lyssna på ljudböcker med, använda kartfunktionen för att hitta till ställen, kunna googla fram restauranger, fik och undangömda stränder.
Allt detta kan jag göra tack vare min telefon och det vill jag inte vara utan. Jag antar att ordet jag letar efter är ”bekväm”?
Slentriansurfandet kan jag lägga ner utan att för den sakens skull behöva lägga bort min telefon så det känner jag inte är ett problem.

Hur känner ni?
Skulle ni behöva en dum-lur för semestern?

https://www.instagram.com/p/BpKPk-gnhxE/?utm_source=ig_web_copy_link

När gick på lågstadiet så började jag spela tvärflöjt.
Det var det utbud av instrument som fanns att tillgå i Emmaboda för utom blockflöjt, och en lärare fanns som skulle undervisa alla elever.
Han var en gammal gubbe som alltid ville stå lite för nära när han undervisade mig och min kompis men så klart vågade ingen av oss säga någonting.
Han var ju vuxen liksom…
Trots att han hade en egen flöjt att demonstrera på så envisades han alltid med att använda våra flöjter, så efter varje lektion när vi skulle rengöra dem så var de fulla av hans slem som rann i långa strängar ur delarna.

Trots att jag jag älskade att spela tvärflöjt så slutade jag på grund av den här läraren. Det fanns ingen att byta till, så det var antingen att tolerera honom och hans slem eller sluta.
Jag slutade men jag undrar hur många fler elever han undervisade på det här sättet?

Har ni varit med om någon ”slemmig” lärare?

[YouPlaySinglePlayer video=”1411,1847,219668″ ap mute yot ]

Idag när Elaine kom till förskolan så möttes hon av en manlig vikarie och rent instinktivt – säger hon själv – så reagerade hon på det. Hon hälsade och sa sedan till honom allt han inte får göra med barnen, så som blöjbyten och att vara ensam med dem på sovstunden mm.
Det kan kanske framstå som lite passivt aggressivt att ”attackera” honom på en gång så som hon gjorde men jag förstår att hon vill säkerställa att vikarierna vet vad som gäller. Vilket den här inte verkar ha vetat eftersom han erbjöd sig att byta blöjor.
Det är en knivig situation eftersom manliga förskolepedagoger är ovanligt och eftertraktade, samtidigt som de nog möts av lite av en uppförsbacke när de börjar jobba. Vilket inte alls kan vara kul.
99% av alla manliga förskolepedagoger förgriper sig inte på barn, men 99% (Eller fler kanske?) av alla förskolepedagoger som förgriper sig på barn är män. (Ta siffrorna med en nypa salt men ni fattar..)

Vad är era tankar om vikarier på förskolor i allmänhet och manliga vikarier i synnerhet?
Litar ni på att de och förskolan har stenkoll på rutiner för att era barn ska vara trygga?
Om ni inte är ert barns förskolas ”Elaine”, hur hade ni reagerat om en förälder gjort som Elaine beskriver mer av i videon här ovan – att snabbt gjort klart för vikarien vad som gäller? Hade ni high five’at henne eller blivit lite obekväma? Lite obekväma men kanske hyllat henne lite inombords?

Jag förstår att det kanske blir jobbigt för den vikarie som ”singlas ut” men i det stora hela tror jag att det är jättebra!

[YouPlaySinglePlayer video=”1411,1847,216467″ ap mute yot ]

Igår demonstrerade Nordfront/NMR på Liljeholmstorget och en av de som var där är Elaine Eksvärd.
Tårarna rann nedför hennes ansikte medan hon berättade för kameran om hur nazisterna stått och skrikit ”ju*ej*vlar” och hur poliserna förhållit dig helt passiva.
Mot slutet berättar hon att de sagt att de inte hört det och att nazisterna är fria att framföra sina åsikter eftersom Sverige är en demokrati.

Jag håller med Elaine – det är skillnad på att uttrycka sin åsikt och att begå hets mot folkgrupp, och jag lider med henne och alla andra som var där och utsattes för deras hat. 
Jag kan inte sätta mig in i hur det känns för Elaine men jag kan sympatisera med henne å det djupaste.
Hon fick höra av nasisterna att hon är ett hot eftersom hon fortfarande kan föda fler – vad jag antar är – ”mixade” barn.
Fy fan alltså!
Fy fan!

[YouPlaySinglePlayer video=”1411,1847,216238″ ap mute yot ]

Elaine la upp det här klippet på sin Instastory igår där hon visar prov på olika typer av härskartekniker och jag slås av hur duktig hon är.
Kanske har hon kört den rutinen massor av gånger, eller så känner hon sig bara naturlig framför kameror efter alla gånger på tv4 mm?
Har ni varit med om liknande härskartekniker på era jobb? Rullande ögon? Fnysningarna? De maniskt tangentknapprarna? Eller vet ni med er att NI använt er av härskartekniker på jobbet?
Elaines exempel är riktigt bra!!

Videon har ett lite tråkigt slut bara… 
Kan inte alla bara göra

Elaine må ha slutat blogga – eller i alla fall fasat ut det – men jag ser ALLT ändå! 🙂

Saxat från Elaines blogg

Elaine berättar om hur hon tar att vissa av er tycker att hon blir som ett barn när hon blir arg. Rätt väl skulle jag tro, med tanke på det sms hon skickade mig.
Hon håller dock absolut inte med och hävdar istället att hon blir som en orangutang. 🙂
Brukar ni gå ”banans”? Alltså total syntax error? Göra en ”Falling down”?
Jag gör det ganska sällan men däremot kan jag känna att jag är på god väg ganska ofta.

För egen del känner jag att jag slösar för mycket energi att gå bananas själv allt för ofta, men det är extremt underhållande när andra gör det.
Men visst är det skönt att bara få totalt släppa loss alla känslor – och ibland händer det även mig. Eller som min kompis Per skulle sagt: Här kommer alla känslorna på en och samma gång. 🙂
Har ni några ”bananaz-berättelser” att dela med er av?
Dessa kommer från Elaines blogg och är gruvligt underhållande:

Jag håller med dig, men tror också att om influencers gaddade ihop sig med oberoende hållbarhetsexperter skulle de/vi kunna vända trenden på ett sätt det utav politiker hade tagit motsvarande decennier att göra. Frågan är bara hur? Tänk om the Kardashians samlade all världens mäktigaste/största influencer i ett ”save the planet fuck the politicians” projekt. Inget fel med politiker men mycket snack och lite verkstad.

Jag önskar att influencers förstod sin makt, organiserade sig och gjorde god skillnad. Politiker behöver folket och folket finns räknade hos varje influencer. Det är rätt coolt ändå. Jag är för dåligt insatt på miljö men skulle såklart vara game om någon sa hur och vad jag skulle dela samt följa för att rädda planeten. Det tror jag alla skulle!//Elaine Eksvärd

Å ena sidan så är influencers ett fantastiskt fönster utåt att sprida information till mängder av människor.
Samtidigt så följer mängder av människor influencers just för den här hysteriska konsumntions, utseende och resehetsen och utan den skulle de nog bara vara ”vanliga” och tråkiga människor och varför skulle man vilja följa en sådan?
De skulle behöva fortsätta med sina hetsiga livsstilar och samtidigt försöka smyga in information om hur vi skapar ett hållbart samhälle för att lura i sina följare viktig och nödvändig information.
Som att maskera medicin med sylt fast för information – om det bara låg medicin på skeden skulle barnet aldrig öppna munnen, men om den luras att tro att det bara är sylt så får den i sig den nödvändiga medicinen.

Ändamålet helgar medlen helt enkelt,  men hur man ska förklara bort skenheligheten i det hela lämnar jag till någon annan att klura ut.