Elsa Billgren och hennes man Pontus är i full gång med att renovera sin nya lägenhet vid Mosebacke i Stockholm.
I ett samarbete med Marbodal är de i full gång med att skaffa sig ett kök som vid en första anblick riskerar att blandas ihop med Ellen Dixdotters kök i huset på Österlen.
Jämför de båda bilderna här nedan.
Allt från luckor, knoppar, bänkskiva och diskho till placeringen av detaljerna med skärbräda och blommor är snudd på identiska i de båda bilderna, och det är väl ingenting konstigt egentligen om det nu inte var så att Elsa faktiskt anlitats som inredare av TV4 till programmet ”Äntligen hemma”.
Då är det här kopierade köpen en smula mer anmärkningsvärt kan jag tycka…

En annan sak som definitivt är mer anmärkningsvärt än identiska skåpsluckor är Elsas något tvetydiga svar vad gäller samarbetet med Marbodal.
Överst i inlägget står det att inlägget är ett annonssamarbete med Marbodal, men lite längre ner i texten skriver Elsa att de ”självklart betalar för köket och bygget själva privat” någonting hon sedan upprepar i en kommentar.

Det är läsaren ”Lina” som slutligen är den som knyter ihop säcken i Elsas kommentarsfält med den lilla bit information som Elsa medvetet verkar ha undanhållit i alla sina svar.
Om det nu var så att Elsa och hennes man ”självklart betalar för köket och bygget själva privat” utan någon som helst parantes så hade det inte stått ”Annonssamarbete med Marbodal” högst upp i inlägget, vilket det gör.
Jag skulle gissa på att det här reklamutrymmet som Marbodal köpt på Elsas blogg kostat ungefär lika mycket som Elsa och Pontus betalat för sitt nya kök.
På så vis kan Elsa hävda att de ”självklart betalar för köket och bygget privat” vilket tekniskt sätt stämmer,  samtidigt som hon utelämnar den lilla detaljen att de med största sannolikhet får tillbaka pengarna de betalat för köket i form av ersättning för reklam, både på bloggen och Instagram.

Hur är detta att vara transparent? 
Jag skulle snarare säga att man går smått vilse bland alla rökridåer och diversionsmanövrar Elsa strösslat ut på sina plattformar för att kunna säga att de betalat själva.

Tack för tips!

Elsa Billgren kritiseras av vissa läsare för att hon är inne på soffa fyra på fyra år, något de inte tycker rimmar med det hållbarhetstänk Elsa blivit lite av en profil för.
Elsa själv svarar på kommentarerna och skriver att hon nu inte kommer köpa en begagnad soffa då deras förra var betydligt mer nedsutten än de först trodde, utan de kommer satsa på en ny kvalitetssoffa som kommer hålla länge.

Det kan ju vara lite av ett lotteri att handla möbler på second hand, ibland blir det bättre än man hade kunnat ana och ibland blir det lite av ett magplask. 
Jag kan förstå att fyra soffor på fyra år är ganska mycket, men borde man inte ta med i beräkningen vad som hänt med sofforna när de lämnar Elsas ägo.
Har de kastats på tippen eller har de sålts eller givits bort till någon annans hem?
Om Elsa tidigare köpt en begagnad soffa och samtidigt sålt eller donerat sin gamla så har ju sofforna egentligen bara roterat. Begagnade soffor som byter hem, mer än konsumtion, tänker jag.
Eller tänker jag helt fel?

Elsas gröna sammetsoffa är min absoluta favorit och hade jag sett inlägget där hon sålde den så skulle jag omedelbart lagt ett bud. SÅ fin, även fast jag egentligen inte gillar sammet. 🙂 Nu blev det en annan soffa till gästrummet, även den begagnad –  köpt på Blocket.  (pluspoäng till mig *blink blink*)

Hur tänker ni om möbler, hållbarhet och konsumtion? 

Tack för tips!