Elsa Billgren:
Det finns en så tydlig bild av amning. Till och med de som intalar sig själva att de inte kan förstå hur man någonsin kan vara emot att någon ammar offentligt, tycker nog att det är gränsfall när Lynn vill ammas. Han är ju så stor etc. Dubbelmoral på något sätt.
Där sitter jag med mitt ledsna barn på väg till sjukhuset och vill bara så gärna att han ska få sova. Jag tar fram brösten, måste ju. Eller? Hur känner du som läser. Finns det gränsfall där man inte längre är för offentlig amning? Finns det en plats och åldersgräns?//Elsa
Jag har själv aldrig hamnat i en situation där jag känns mig nödgad att plocka fram ett bröst eller två och lik förbannat så känner jag att den här diskussionen är helt bisarr. Nästan så jag känner mig lite sekundärkränkt faktiskt..
Att hon ens ska känna behovet av att ställa den frågan. Det är väl SJÄLVKLART att hon ska kunna amma sitt barn offentligt oavsett om hon sitter på bussen eller tunnelbanan! Frågan är väl varför folk sitter och stirrar på hennes bröst i så fall.
Men det känns som en ”damned if you do, damned if you don’t”-typ av situation. Hade hon inte gjort det och sonen skrikit i högan sky så kan du ge dig fan på att det hade rullats med ögon, suckats och insinuerats att ”hon kan väl få tyst på ungen” men samtidigt, om hon gjort det genom att ge honom bröstet så hade förmodligen samma jäkla tröttmössor suckat och ojat sig över det.
Ska vi inte bara ta och förbjuda alla under 12 år att vistas i kollektivtrafiken så slipper vi båda problemen?
Att kunna amma sitt barn när det behövs är väl en lika stor självklarhet som att byta en blöja när det behövs? Det tycker i alla fall jag och då har jag inget av problemen. Jag tömmer på min höjd kattlådan här hemma.
