Vem vill gå på loppis?

Elsa Billgren:

Jag blir grön av avund när jag ser folk göra loppisfynd som de Elsa Billgren gjort nyligen. Var hittar folk dessa fantastiska loppisar? Alltså bara marmorskivan är ju fantastisk.
När jag själv försöker dra på min fyndglasögonen och ge mig ut så hittar jag bara en massa krafs. Ni vet, blekta plastleksaker och annan skit som ingen verkligen vill ha. ”Your trash, someone else’s treasure?” sägs det.
När jag går på loppis så är det mer ”Nope. Your trash is just trash.”

Jag undrar om man skulle kunna få ta rygg på något loppisproffs någon gång eller har ni några tips? Loppistips i Sverige! KÖR!

Elsas hunkförmedling!!!

Elsa Billgren:

Maggis vinnande Hunkförmedlingskoncept verkar ha spridit sig.
Inte för att jag vet om det gått vidare bra för den hunkiga Max verkar fortfarande få hunka på i livet på egen hand enligt senaste uppdateringen från Big pimp Dietz.
Hur denna vackra man kan vara utan dejter är mig ett under! Hade jag inte haft min uberhunkiga sambo här hemma så hade jag LÄTT gjort en ”Läckberg/Schulman” och bjudit ut honom på dejt. Vi mogna kvinnor är som vin vet ni väl? Bättre med ååååååååren! 🙂

Anyways..
Den här gången är det Elsa Billgren som tar till sitt Instagramkonto för att försöka göra en ärbar man av sin lillebror.
Dock måste hon nog upplysa sin bror om att han måste öppna upp sitt Instagramkonto om det ska bli några dejter. Man vill ju stalk-snoka lite först, eller hur Kissie och ni övriga?

Ett stängt konto drar nämligen ner dejt-ligheten hos en människa till omkring 43% skulle jag säga.
Nu har jag ju inga exakta vetenskapliga bevis för denna tes men jag har räknat ut det på ungefär på samma sätt som jag använde min sexistiska ekvation för att räkna ut slampigheten hos en kvinna med kort kjol.
Den minns ni väl? Om inte så hittar ni den här.


Typ så här…
Och att jag inte blir överöst av erbjudande att jobba som grafisk formgivare förstår jag bara inte! Hehe…

When it rains it pours..

Elsa Billgren:

elsa

I onsdags var tex en jävla skitdag. Då fick jag ett telefonsamtal från min läkare att jag måste göra om min cellprovtagning (alltså den när de knipsar bort) som jag var så glad att jag var klar med, och att jag troligtvis måste opereras pga måttliga/allvarliga cellförändringar.
Det är ju många som får cellförändringar och det är ju fantastiskt att det upptäcks i tid idag. Men jag som är mitt i en traumabearbetning från min förlossning hade verkligen önskat att jag fick vila en stund nu. Inte ägna julen och nyåret (hans första) med att oroa mig för cancer, springa in och ut på akutgyn och vänta på provsvar. Det känns som en enda väntan allting.//Elsa

Elsa beskriver väntan på ett väldigt målande sätt.
Hur varje sekund känns som en extra dag – precis som när hon gick över tiden med Lynn – och nu är hon rädd också.
Rädd för hur hennes liv kommer se ut.

Det Elsa väntar på är svar på de cellprover hon tagit eftersom hon drabbats av cellförändringar.
Hon vet inte om hon kommer behöva opereras och inte heller hur allvarlig det är.

Jag har själv drabbats av allvarliga cellförändringar men jag hade turen att inte behöva opereras då de till slut gick tillbaka av sig självt. 
Men tjejer – ta era cellprov!
Det är SÅ viktigt att kunna upptäcka såna här saker i tid!

Jag tycker det är grymt att Elsa skriver öppet om det och kan använda sin blogg att ventilera sina känslor!
För visst är hon inte ensam?

Heja Elsa!
In och ge henne lite kärlek här!