Jag har gjort ett litet stopp inne hos Gabriella Joss Possler, då hon låtit bloggen eka tom sedan den 29 juni.
Det allra sista inlägget på bloggen, som postades innan sommarskuggan tog över den är ett reklaminlägg, och reklaminlägg har det inte varit ont om, även på Instagram.
Så här ser hennes flöde ut och jag undrar helt enkelt vad ni tycker om fördelningen mellan ”vanliga” inlägg och reklaminlägg.
Av 18 inlägg är 11 av dem reklam.
Gabriella Joss Possler tar till Instagram för att prata om sitt dåliga mående, och att hon kommit fram till att hon tror att hon nog har en förlossningsdepression.
Hon förtydligar att hon känner igen sig i mycket av det hon läst om förlossningsdepressioner på nätet, men inte vad gäller självmordstankar eller viljan att vilja skada sitt barn. De känner hon inte igen alls, utan hon skriver att hon har en jättestark anknytning till sin bebis.
Gabriella skriver om hur tacksam hon är för att Andrea Norrman pratade om sin förlossningsdepression och väljer nu att dela sina känslor med förhoppningen att det kanske kan hjälpa någon annan.
Förhoppningsvis får hon den hjälp hon behöver.
Att må dåligt är ingenting att skämmas över, vare sig det gäller en förlossningsdepression, en helt ”vanlig” depression eller någonting helt annat.
Kolla vad fint!! Vad glad jag blir av hennes fina följare!
Och på tal om någonting helt annat…
Tydligen rakar man sig innan laserbehandling, så det är svaret på frågan från det här GabJoss-inlägget.
Bilderna kommer från Gabriella Joss Possler Instastory och är i kronologisk ordning.
Bild 1:
GabJoss är på salong för att bli ”hårfri på riktigt”, vilket jag tolkar som någon form av permanent hårborttagning.
Bild 2 och 3:
Reklaminlägg för företaget ”Estrid” som följer pernumerationstjänster på rakhyvlar, alltså en produkt som Gabriella inte länge kommer behöva använda i framtiden.
Det känns snarare som att hon borde gjort reklam för salongen som gör hårborttagningen, för att sedan publicera två inlägg om att hon inte kommer behöva använda rakhyvlar framöver, inte tvärt om.
Gabriella skriver dock ingenting om sin egna användning av rakhyvlarna i sin reklam, så kanske kan den smyga under radarn, men jag kan inte låta bli att undra….
Som betalande företag av den här reklamen – som Estrid faktiskt är – så undrar man ju hur nöjda de är med det hårlösa sammanhang i vilket deras reklam förekommer.
Tack för tips!
Måste dela något med er som jag verkligen tyckte var så jobbigt och hemskt! Har helt glömt bort hur rädd man kan bli av en sådan händelse. För någon natt sedan så rullade Kenzo ner från sängen och jag vaknade bara av ett dunk följt av ett skrik. Trodde att jag skulle få en hjärtattack. Jag blir ju handlingsförlamad när något hemskt händer men min man var snabbt uppe och kollade honom. Han verkade vara helt okej. Han lugnade ner sig supersnabbt och började amma, låg vaken rätt länge och tittade på mig innan han till slut somnade. //Gabriella Joss Possler
Gabriella berättar på bloggen hur hennes bebis rullade ur sängen nyligen, hur rädd hon blev och sin reaktion på alltsammans.
Riktigt när det inträffat vet man inte eftersom hon glömt att dela med sig av det tidigare.
Bebisen Kenzo verkar ha återhämtat sig snabbt, men pga detta så har hon skrivit en lista på de obehagligaste minnena från olyckor som hennes barn varit med om.
I kommentarsfältet älskar man inlägget (tre inlägg men ändå..)
Min lista är nog gedigen… hur är det själv? ?
Nu är Kenzo inne i den där åldern där han har skavt bort allt sitt tjocka, mörka hår. Han har en liten tuss bak i nacken nu för tiden. Så sött! Detta är ju ett HETT ämne som diskuteras ihjäl men när Jason var liten så rakade vi honom. Han var ett år då. Jag är ju halvryss och i den kulturen så gör man så med alla bebisar/småbarn typ. Jason har idag tjockt, fint hår. Jolie rakade vi inte och hon har idag väldigt tunt och skandinaviskt hår. Sammanträffande eller kan det stämma att man faktiskt får lite tjockare barr av en rakning som bebis? =) Är ni team ”det är okej att raka en ettåring” eller team ”detta är helt orimligt”? // Gabriella Joss Possler
Minns ni när GabJoss och Fjodor rakade Jasons huvud?
Jag skrev det här inlägget och tyckte alltsammans var ren och skär galenskap.
Jag antar att jag blivit en smula luttrad, för hade detta skett idag så hade jag nog inte reagerat nämnvärt på tilltaget.
I kommentarsfältet är de allra flesta eniga, att det är en ren myt att barn som rakas på huvudet får tjockare hår.
Det låter så här:
Så…
Är ni team ”det är okej att raka en ettåring” eller team ”detta är helt orimligt”?
Och på tal om influencers och hår.
Just nu är det många influencers som gör hårtransplantationer för att flytta sina hårfästen, bland annat för att minska vikar etc.
Visste ni att Hollywoodstjärnorna Marilyn Monroe och Rita Hayworth ska ha genomgått skönhetsbehandlingar – kallade ”electrolysis” – för att flytta UPP sina hårfästen och ändra utseendet på dem?
Både här inne och inne på Gabriellas blogg har det förekommit frågvisa kommentarer om hennes man, och faktumet att han inte syns på hennes sociala medier i samma utsträckning som tidigare.
Jag är helt med de kommentarer som skriver att Gabriella inte har någon som helst skyldighet att besvara dessa frågor, för det har hon inte.
Däremot ställer jag mig lite frågande till det narrativ som hon bygger upp genom att godkänna alla kommentarer som handlar om detta. Alla kommentarer måste manuellt godkännas innan de syns.
Jag kan inte låta bli att undra, eftersom det är en högst medveten handling, ATT godkänna dem. Hon hade lika gärna kunnat låta bli att godkänna dem om det är någonting hon inte vill prata om, så att hon godkänner dem är en smula märkligt.
Hur tänker ni här?
Har influencers alltid en agenda?
Jag ramlade in på Gabriella Posslers blogg och fick se det här. Det HÄR!
Vad har hänt?
GabJoss brukade vara mästare på enorma frukt och choladfat och på bilden här ovan har de inte ens öppnat chokladkakan, än mindre brutit den i bitar.
DEN ÄR INTE ENS ÖPPNAD!!!!!
Är detta vad som händer när man träffar en ny snubbe? Var det egentligen Fjodor som skapade de fantastiska frukt och chokladkreationerna, eller är det helt enkelt vad som händer när man skaffat sitt tredje barn?
Is it the end of an era?
Jag är inte arg, men väldigt besviken….
Är det för mycket begärt att vilja se chokladen i bitar istället för i kaka?
Och physalis istället för en ihjälhuggen brieost?
De gifte sig blixtrande snabbt efter att de träffats, och bestämde sig för att utöka familjen ungefär lika snabbt, så det är kanske inte så konstigt att Gabriella Joss Posslers make och nyblivna pappa redan gjort en tatuering till sin nyss anlända son.
Han har tatuerat in sonens lilla babyhand i sin.
En lite annorlunda variant till de lite vanligare hand och fotavtrycken från bebisen och som många föräldrar tatuerar in.
Gabriella har tidigare avslöjat att bebisen kommer ha ett namn på bokstaven K, och i det här inlägget gissas det hej vilt.
Kian, Kilian, Kenzo och Knox är några av gissningarna, men även Knut förekommer ett par gånger. Någon föreslog Ketchup, men det vore väl snudd på smygreklam, eller hur? 🙂
Gabriella Joss Possler postade en video från sin förlossning på Instastory igår, ett klipp som fångats av barnmorskan.
Själv hade hon inte en tanke på att fånga någonting alls på film.
Och hon ska kalla sig för en influencer?
Varken kamerastativ eller inhyrt filmteam?
Gudars skymning! (Det här är alltså skrivet med glimten i ögat, för den som inte uppfattade det.)
Fast när jag tänker efter…
Med tanke på att förlossningsribban höjts med ungefär en halvmeter sedan Margaux Dietz – som första svenska influencer – filmade och publicerade födelsen av sitt barn, och att det nu mer är regel än undantag att allt numera ska filmas, så känns det här en smula uppfriskande.
Att Gabriella här går emot strömmen och visar att man inte alls behöver göra det, och snarare influerar till att en förlossning inte behöver bli ett offentligt spektakel, om man inte själv vill, får mig att nästan vilja ge henne en guldstjärnaeller tre istället. ⭐️⭐️⭐️
Vill man filma så gör man det, men vill man inte så går det minst lika bra.
Jag vet inte vad som har hänt med mig men jag har bara varit peppad på att föda barn tidigare. Har haft bra förlossningsupplevelser och känt att ”det här kan jag göra igen” efter båda barnen. Igår fick jag dock världens ångest från ingenstans. Hade svårt att dra djupa andetag och kände mig bara så… rädd? Alltså så rädd för smärtan, ovetskapen om när det hela ska dra igång, rädd för vad (haha) som ska komma ut ur mig, hur allt kommer att bli..
[…]Känner mig så fjantig då jag verkligen haft bra upplevelser av att föda barn sedan tidigare. Men det känns bara övermäktigt på något sätt och jag känner mig inte redo. Samtidigt så orkar jag inte vara gravid en dag till och vill bara få ut min bebis på utsidan. Helt galet vad mycket blandade känslor. // Gabriella Joss Possler
Gabriella Joss Possler har inte haft en lätt graviditet.
Hon har delat med sig till läsarna om sitt dåliga mående och smärta, som mer eller mindre gjort henne säng/soffliggande.
Hon peppar sig med att läsa boken ”Föda utan rädsla” som hon blir så stärkts av att hon nästan känner att hon vill försöka föda helt utan lustgas denna gång. Att bara smärtlindra med värmekudde, vatten och tankar.
Så mycket lindrar den hennes förlossningsångest.
Det verkar vara en fantastisk bok, det är många influencers som skrivit om den och många följare som jag sett rekommendera den på sociala medier.
Jag har ingen aning om vad det innebär att föda barn, men spontant känner jag att jag skulle vilja ha så mycket smärtlindring som möjligt.
Det ändras kanske helt när man väl är gravid och ska föda?