Ett vårtecken så gott som något är den beigea trenchcoaten. 
Ett klassiskt och tidlöst plagg som fungerar, år efter år.
Därför tänkte jag ägna det här inlägget åt just det, beiga trenchcoats från influencermärken.
De har alla en liten twist, och jag undrar helt enkelt vilken du föredrar?

Visa det här inlägget på Instagram

Från Maja Nilsson Lindelöfs märke ”Lis Bonne Atelier”. Priset är 3 890kr.

Visa det här inlägget på Instagram

Hanna Schönbergs ”Arakii” säljer den här kappan, den kan vara en re-stock från förra året. Detaljerna baktill från den att likna en plisserad kjol och priset är 5 950kr.

Visa det här inlägget på Instagram

Matilda Djerfs ”Djerf Avenue” släppte den här kappan förra året, och den kostar 3 299kr.

Har vi fler trenchcoats från influencermärken jag missat? 

Jag är fortfarande däckad av magsjuka så jag vet inte hur många fler inlägg jag orkar skriva idag. ☹️

Visa det här inlägget på Instagram

Den här problematiken är så klart stor och komplex, men är det någonting vi kan skylla på influencers – i alla fall lite – så är det det här.
Vi kan skylla det på influencers, Lykos butik i Stockholm och på Normal. Det är alltid en masshysteri av småkids där inne. Det skriks och rivs i korgarna och det kladdas med alla möjliga produkter, där de allra mest populära snabbt förvandlas till riktiga bakteriehärdar.
Det sker där inne, och samma sak inne på Sephora, särskilt om du råkar komma dit vid fel tidpunkt. Håll dig långt där ifrån vid de tider som skolarna slutar för dagen.
Man skulle kunna kalla det för ”Caia-effekten”.
Kika på SVTs inslag om unga människor som riskerar att förstöra sin hy med trendig ”skin care”, och ha gärna en åsikt.
Att leka med smink är en sak, men att riskera att förstöra huden med produkter gjorda för vuxna är en helt annan.
Ska man behöva sätta åldersgräns även på hudvård?
Samma åldersgränser som för energidrycker?

– Om vi har ansiktspeeling? Haruleg eller?

Tack för tips!

Visa det här inlägget på Instagram

I väntan på att samhället ska hinna ikapp diagnosernas komplexitet tar Ann och Fi en för laget och berättar, för kanske första gången någonsin, hur det faktiskt är att inte alltid förstå hur alla andra gör. Med humor, självdistans, nyfikenhet och kärlek beskriver de livet med ADHD. Hur det är att gå från att känna sig fucking amazing till en fuck up på 20 sekunder – ibland flera gånger om dagen. De beskriver hur det är att få en diagnos som vuxen(-aktig) och förklarar på ett osentimentalt och rakt sätt hur man gör lemonad av alla jävla citroner. De slår hål på myter, frågar experter, samlar fakta, intervjuar kvinnor med ADHD, lämnar ut sig själva och testar olika metoder, mediciner, strategier, ritualer och knep. // Fi Lindfors och Ann Söderlund

Hade fokuset inte legat på ADHD så hade den här boken varit lite av en utmanare till Johanna Bladhs bok ”Tjejbibeln”.
Nu är ju den aktuella boken ”en handbok för kvinnor med (eller utan) ADHD” så kanske ändå?
De skriver att de lämnar ut sig själva och tar en för teamet genom att testa olika metoder, mediciner, strategier, ritualer och knep. Mediciner? Det gör mig onekligen nyfiken, särskilt som ”ADHD” fullkomligt exploderat som satt diagnos de senaste åren.

Jag blir mer nyfiken på det här, än när ADHD ska beskrivas som en superkraft eller liknande.
Sånt är bara tröttsamt att läsa. Viktor Frisk tog till och med fram en poster för ändamålet.

Reklam:

I morgondagens poddavsnitt av ”Sanning & Konsekvens pratar jag om de 70 första sidorna i Johannas bok. Ris och ros. ?