Vi pratar mycket om alla pekpinnar vi får hela tiden som gravida. Framförallt jag får dagligen flera kommentarer/meddelanden både här och på insta om att jag gör något fel som skadar min bebis, trots att jag har stenkoll på vad som är okej och inte okej och alltid letar fram fakta och/eller frågar min barnmorska om jag är osäker. Det finns så mycket gamla myter kring vad man får och inte får göra som gravid och det är synd att det finns så många som sprider så mycket okunskap! Istället för att bara ta reda på fakta. Lyssna på podden för att höra oss prata mer om det. Som vanligt hittar ni vår podd i apparna Podcaster, Spotify och Acast! <3

Avsnitt 4 – Alla dessa jävla pekpinnar
I fjärde avsnittet av När livet händer pratar vi om förlossning och våra förväntningar inför det nya livet. Är det bye bye till parrelationen? Kommer livet med bebis verkligen bli så jobbigt som alla säger? Och varför har så många mammor behovet av att läxa upp andra mammor? //Kenza

Jag tror det är för att ”mamma” rimmar på ”skamma”.
Det känns som det mest logiska.
Och ”logiska” rimmar ju på ”PEDAGOGISKA” och det är ju vad alla mammapoliser är!

Vad tror ni?
Och snälla – vad är det märkligaste ni sett en mammapolis skamma en annan mamma för?

Är det inte häftigt ändå, hur snabbt 10 år kan gå? Hur mycket som kan hända på 10 år? Första kyssen. Första semestern. Första gången vi sa de tre orden. Flytta ihop. Skapa ett liv ihop. Se världen ihop. Bli vuxna på riktigt ihop. Ett frieri. Ett bröllop. Och nu, det största och finaste av allt. Att få vänta vårt lilla barn. Att få min alldeles egna lilla familj är allt jag någonsin önskat.

Den 2a februari 2009 träffades vi för första gången. Jag, knappt 18 år gammal. Och han, 24 år. En riktig man tyckte jag. :-))) Grattis på 10-årsdagen älskling! Må det bli 10 år till, och 10 år till, och 10 år till…. <3//Kenza

Alla ni som var med och minns när Kenza mötte Aleks, upp med en hand.
Jag minns det som att det var igår. Hon kallade honom för Mr Valentine och skrev på sin blogg efter deras första möte att hon nog hade träffat sin blivande man.
Och så blev det.

Jag minns perioden före Aleks, när Kenza träffade det där stolpskottet från Kreta som försökte sälja smaskigt skvaller om henne till hennes ”värsta konkurrent” Blondinbella när det tog slut.
Men vad är det man säger? Man måste kyssa några grodor innan man träffar sin prins, och det verkar sannerligen Kenza ha gjort i Aleks.

Ska vi ta en trip down memory lane?

Det här har varit mina topp 3 obehagligaste drömmar (varning för känsliga!!) som har känts så JÄKLA verkliga:

– Jag är på gymmet och gör squats och helt plötsligt så glider hela min livmoder ut (med bebisen fortfarande i, dock med ena änden av navelsträngen kvar i mig) och ramlar ner i golvet. Skriker till Aleks att han måste hjälpa mig stoppa tillbaka livmodern.

– Jag har läst att det inte är bra att sova på rygg från och med tredje trimestern (ett stort blodkärl som leder blod till hjärtat kan bli klämd mellan livmodern och ryggraden pga tung livmoder) och har därför försökt börja vänja mig vid att bara sova på sidan. Så vad drömde jag här om natten då? Jo att jag vaknar upp efter att ha sovit på rygg hela natten. Då har allt fostervatten runnit ut i ryggen och i fostersäcken fanns ingenting kvar så livmodern hade skrumpnat ihop och jag kunde se konturerna av bebisen utanpå magen.

– Läste i en av apparna att man kanske kan känna delar av bebisen genom bukväggen nu. Så i min dröm inatt kunde jag känna Bebor väldigt tydligt. Låg och smekte magen och kunde känna och greppa händer, fingrar, naglar, näsa. Vaknar då upp och det är blod i hela sängen.. Ja, sen vaknade jag upp igen då fast på riktigt denna gång, kände mellan benen att det var torrt och sedan kunde jag somna om. // Kenza

Kenza delar med sig av sina mest obehagliga drömmar på bloggen och de är verkligen….speciella….
Jag minns alltid mina drömmar och har drömmar som följer tydliga mönster beroende på hur jag mår och min sinnesstämning. Jag läste någonstans att om man läser mycket böcker så minns man sina drömmar lättare eftersom hjärnan är van att skapa upp bilder, jämfört med exempelvis film och tv där hjärnan matas med bilderna utan att behöva göra något själv.
Jag vet inte om det stämmer, men det stämmer väl in på mig.

Vad är era galnaste drömmar?
Och känner ni igen er i det Kenza skriver – ni som varit gravida?

Veckans avsnitt handlar om våra graviditeter och allt kring det, ett avsnitt som är både känslosamt och lättsamt. Vi pratar bland annat om när Dani berättade för mig att hon var gravid, vilket var precis efter vårt 2a misslyckade IVF-försök. Alla dessa gravidbesked tog väldigt hårt på mig, det var som att en bitter och avundsjuk sida tog över och jag kände knappt igen mig själv. Att de var gravida gjorde inte mig mindre gravid för det? Jag var ju så ogravid man bara kunde va, så varför gjorde det så ont? Känslorna var svåra att hantera, men en stark vänskap och en förstående vän gjorde att vi tog oss igenom det. <3 //Kenza

I veckans avsnitt pratar vi om våra graviditeter. Vi pratar om när jag berättade för Kenza om min graviditet efter att dem precis misslyckats med sitt 2a IVF-försök. Och hur berättar man egentligen något som ska vara så fint och lyckligt för någon som själv misslyckats. Det var det svåraste jag gjort någonsin i mitt liv och vi båda stört bölade även om jag visste att hon givetvis blev glad för vår skull. Det viktiga här är att vara en förstående vän och försöka sätta sig i varandras situationer och förstå varandra. Detta var en sjukt jobbig tid för både mig och Kenza men vi tog oss igenom det precis som riktiga vänner gör. Man får helt enkelt låta det ta den tid det tar. Och några dagar senare efter vår gemensamma resa osv fick jag ett sms av K där de stod att jag kommer att bli världens bästa mamma och att hon är så himla glad för vår skull. Bara ett sånt sms betyder så himla mycket. Att hon tog sig tiden att glädjas mig i sin situation är bland de finaste en människa kan göra. Vi får inte vara så hårda mot varandra och man får absolut inte säga att någon är en elak person som inte kan glädjas andra. Man vet aldrig hur man kommer reagera förrän man själv sitter i den positionen och vi alla är så olika där ute. Visst? //Dani

Det här låter som en riktigt jobbig situation för alla inblandade.
För Dani som inte vågade berätta om och vara glad över sin graviditet av rädsla för hur Kenza skulle reagera, och för Kenza som förmodligen ville vara glad för sin kompis skull men inte var kapabel till det.
Det är ändå stort av henne att kunna erkänna att hon förvandlades till en både bitter och avundsjuk människa och att hon och Dani tog sig igenom det.
Frågan är hur det hade gått om Kenza inte själv hade blivit gravid och hur länge det var kaosigt mellan dem?
Dani är beräknad till slutet av februari viket betyder att bullen började bakas någon gång i majs sista halva och Kenza plussade under den här resan till Falkenberg i slutet av september.

Man kan givetvis inte veta exakt hur man reagerar när man drabbas av chock eller andra traumatiska händelser, huvudsaken är att man försöker be om ursäkt och ställa saker och ting till rätta om man betett sig illa vilket Kenza måste ha gjort här.
Stort och fint att dela med sig av det här av både Kenza och Dani.

Vill man heller lyssna på ett lite mer uppsluppet avsnitt så kan jag rekommendera avsnitt 1 där Kenza berättar om hur bajsade på sig inne på toaletten eftersom hon använde toastolen till att spy i. 
Sådan humor har jag, så jag skrattade gott. 🙂

Har ni varit i en liknande situation som den som drabbade Dani och/eller Kenza?
Hur gjorde ni? Löste det sig eller blev vänskapen förstörd?

Tack för tips!