Kissie skriver om fenomenet ”superpositiva människor” – ni vet det där som hittar magi i allt och som mest av allt verkar lite småhöga.
Gud, vad jag håller med henne!
Klart som fan inte livet är hääärligt hela tiden. Om det vore det så skulle det ju inte kännas härligt, det skulle ju bara kännas som vilken dag som helst.
Det är ju livets upp och nedgångar som gör att vi kan uppskatta uppgångarna.
Sen är det inget fel att göra det bästa av situationen – ni vet ”gör lemonad bla bla..” – jag föredrar att beställa en tequila till min citron men det är ju bara jag..

Människor som använder ord som magi, underbar, magiskt, fantastiskt, kääääärlek och slänger sig med kräkvärdiga ordspårk som ”efter regn kommer solsken” får mig att vilja high five’a dem i ansiktet med en stol.
Om du fejkar – idiot – och om du verkligen ÄR så där på riktigt så borde någon vara på jakt efter dig med ett blåsrör bedövningspilar och en gigantisk fjärilshåv för det känns inte riktigt friskt.
Ni känner igen typen.. som kallar en trafikstockning för ”livets sätt att ge dig lite egentid att andas på”.. DEN typen..
HÄR är ett perfekt exempel på DEN typen!

Livet KAN inte vara roligt jämt och visst ska man göra det bästa av situationer och se positivt på livet – självklart – jag menar inte att man ska vara negativ men livet ÄR INTE MAGISKT JÄMT! För i så fall vore magiskt vardag och en vardag är inte magisk. Och vad är då magiskt om vardag är magiskt.. Vad är mer än magiskt? Supermagiskt?

Det finns optimist, pessimist och realist.
Ah, ni hajjar..
Jag menar inte att man ska knalla runt och vara negativ hela tiden – nej fy fan – men livet FÅR suga ibland och det är okej.. man behöver inte börja rota efter nån silverlining utan man kan få gilla läget med att livet inte alltid är gnistrande stjärnfall..

Vad har ni för åsikter i ämnet?
Team Kissie&CamCam eller Team Underbart&Magiskt?