Alexandra och Andreas svarar på frågor om barn och giftemål utan att själva ha haft diskussionen sinsemellan.
Intressant, men jag antar att om inspelningen spårat ur helt så hade videon aldrig publicerats så den gick nog hyfsat lugnt till.
Svaren är ibland något nerkortade så det här är ingen rak transkribering och jag har även hoppat över några frågor som påminde om redan ställda eller som inte var så spännande.

Vill ni skaffa barn?
Alexandra: Jag tror det är ja, men jag tycker barn är jobbiga.
Anderas: Jag har, under nästan hela mitt liv, inte haft en längtan efter barn. Man har ju varit med om mardrömsscenarion och vänner med barn som tittat en djupt i ögonen och samg ”Vad du än gör, skaffa aldrig barn” men de skaffade barn vid tidig ålder och då har de säkert missat en stor del av sitt liv som de sett att jag fått uppleva.
Men känns allt rätt, eller att det bara händer så får man ju ta det därifrån.

Väntar du (Alexandra) på att han ska fria eller är det något du skulle kunna  göra själv?
Alexandra: Jag kommer inte fira, och det vet du om. Jag är gammalmodig när det kommer till både barn och giftemål. Jag vill att mannen ska fria och vill helst inte diskutera giftemål förrän jag är gift.
Andreas: Då vet man vilket ansvar man bär. 🙂

Vad är det du stör dig mest på din pojkvän?
Alexandra: Att han lägger sig i inredningen. Han sa att vi inte behöver ett vardagsrumsbord.
Andreas: (Om Alexandra) Att saker ska ske NU och inte senare. Så pass spontan att det blir spår efter dig i lägenheten.

Om du inte vill gifta dig, vill du bara vara förlovad då eller inte det heller?
Andreas: Jag har aldrig varit mycket för bröllop, det är för mycket som är religiöst och att man ska göra som alla andra, men jag har valsats in lite mer i det med dig då jag förstår hur mycket det betyder för dig. Friar man så gifter man sig.
Alexandra: Jag är ju gammalmodig och det kommer från min mamma som är katolik, där man ska gifta sig inom ett år efter frieriet för annars är det kört.
Så friar man så ska det bli ett bröllop.

Vet du om du kan få barn och hur fick du i så fall reda på det?
Alexandra: Jag har varit gravid tre gånger totalt, så då är man nog ganska säker på att man kan bli gravid.

Hur kommer det sig att ni inte fått barn innan? Har ni svårt eller har ni inte velat?
Alexandra: Jag känner att jag varit för ung.
Andreas: Jag har inte velat. Jag har uppskattat mitt liv och alltid hållit på och rest mycket. Jobbat mycket, rest mycket och trivts med det.

Skulle du vilja ha ett stort eller litet bröllop? Litet är typ 50 personer.
Andreas: Litet är ju typ närmast sörjande, 10 pers.
Alexandra: Om vi gifter oss så tror jag vi skulle ha typ 100 gäster, vilket jag tycker är ett relativt stort bröllop. Eller ett mellanbröllop kanske.

Minns att du tidigare sagt att du inte kunde bli gravid. Stämmer/Stämmer inte?
Alexandra: Jag trodde att jag inte kunde bli gravid för att en läkare sa det till mig, men det ledde ju också till av mina tre aborter.

Skulle du kunna tänka dig att adoptera ett barn?
Alexandra: Jag kan det. Jag är livrädd för att föda barn, vilket beror på att alla är så öppna och ärliga på sociala medier idag på gott och ont. För mig har det blivit ont, för de låter ju en jävla pina. Analen går sönder, tuttarna blir helt fucked up, murran går sönder. Det låter för jävligt och det måste man få säga också.
Andreas: Det finns ju planerat kejsarsnitt..
Alexandra: Som jag kommer göra om jag blir gravid naturligt. Skulle jag adoptera så skulle jag vilja göra det när barnet är så litet som möjligt.
Andreas: Haha, ja, ingen 32-åring.

Om du blev gravid idag, vad hade du gjort?
Alexandra: Helst inte behålla det, för jag vill ju gifta mig först. Jag tycker inte man ska känna sig tvingad att föda ett barn, bara för att man blev gravid. Jag tycker en graviditet ska vara planerad.
Andreas: Men det är ju jättekonstigt att göra aborten vara för att man har en princip.
Alexandra: Nej, det är ju min kropp.
Andreas: Men det är ju en princip, att du vill ha en ring på fingret innan du öppnar vaginan liksom.
Alexandra: Jag vet att det kan vara provocerande hur ”lättsamt” jag pratar om det, men jag tycker också det känns tabubelagt att INTE känna skuld över att göra abort. Jag har lyssnat på många intervjuer där folk pratat om hur dåligt man ska må psykiskt och det är så fruktansvärt, och det finns ju de kvinnor som inte har så nära till de känslorna och jag är en utav dem i så fall och jag tycker att det måste få vara okej också, utan att klassas som något känslokallt monster för det handlar ju inte om att jag vill döda barn på löpande band.
Jag har ju en spiral och skyddar mig så mycket jag kan. Jag kan ju inte säga till 100% men jag ser ju helst att det inte blir så – därav spiralen.
Andreas: Jag håller med dig om att det är kvinnans kropp, men man är ju två i ett förhållande.
Alexandra: Man är inte två i en livmoder.

Hur många barn vill du ha och tycker du det är okej att välja att bara skaffa ett barn?
Alexandra: Självklart är det okej att bara skaffa ett barn.
Andreas: Fem vill jag ha.
Alexandra: Okej, om du klämmer ut dem. Ett barn för mig skulle funka, men jag ser framför mig två.
Andreas: Fan vad najs det skulle vara att få tvillingar så man har det här avverkat så slipper man spä ut det här…spädbarnstiden.
Alexandra: Jag skulle gärna vilja få tvillingar för att slippa bli gravid två gånger om det är så att vi säger att vi vill ha två barn.

Vad hade ni döpt era barn till? Både kill och tjejnamn?
Andreas: Jag har funderat på det men jag kommer inte ihåg.
Alexandra: Jag har ett flicknamn som jag gillar. Ingrid. Eller Britt-Marie, jag gillar sådana här old schoolnamn. Fitt-Brittan, nej jag skojar..
Men jag gillar ”gamla tantnamn” för det känns coolt.

Skulle du behålla barnet om du fick reda på att det hade Downs syndrom eller ett handikapp av något slag i magen? (Jag har förtydligat frågan lite. //CC)
Andreas: Jag vill inte svara på den frågan för jag tycker att det är FÖR privat, men jag känner mig väldigt kluven.
Alexandra: Jag känner att jag inte skulle behålla ett barn om jag visste att det var sjukt och det var inom en rimlig tidsgräns att kunna göra aborten, och det beror nog helt enkelt på att jag tycker det är orättvist att när barnet inte ens är fött, föda upp ett barn som är sjukt men det är så svårt att säga nu när man inte är gravid.
Andreas: Och vi har ingen kunskap ALLS om olika sjukdomar.
Alexandra: Ja, man kanske skulle läsa på lite.
Andreas: Ja, det är nog väldigt enkelt att sitta och säga antingen eller, här och nu.
Alexandra: Ja, men min spontana tanke är inte men inget av detta har vi diskuterat, förrän nu.

(Jag vill bara korrigera en sak som Alexandra och Andreas säger upprepade gånger i videon.
Downs syndrom är en diagnos – inte en sjukdom, men det handlar med största sannolikhet om okunskap, ingenting annat. 
Den medicinska termen för Downs syndrom är Trisomi 21, vilket betyder att personens celler har tre kromosomer 21.)

Vad tycker du om att amma offentligt?
Alexandra: Jag kommer amma LOSS! Jag ska fan i mig köpa ett SL-kort för att kunna amma på tunnelbanan!

Designa egen ring och klänning eller köpa färdigt i affär?’
Alexandra: Designa klänningen, men ringen ska ju vara en överraskning från Andreas.
Andreas: Till 90%, designa egen ring.

Silver eller guldringar?
Andreas: Bra fråga, det har jag funderat på.
Alexandra: Guld vill jag ha.
Andreas: Då kör vi silver.

Tack och hej!

Jag förstår att click bait är lite av ett måste på Youtube, men efter att ha tittat igenom hela den här videon av Alexandra så måste jag ändå ge henne A+ på dramatik men kanske ett C för sanningshalt.
Det är nämligen inte alls så illa som hon får det att låta.

Let’s break it down!
Det här är rubriken under videon på Youtube.

Vi börjar bakifrån (höhö) med att hon får hem någonting vidrigt.
Vad tänker ni? Bajs? En påse kattfoster? En gymnasieklass kollektiva samling spyor i regnbågens alla färger?
Nej, det var en kappa. Med päls.
Och inte som i Isabella Löwengrips fall där hon fick det flådda djuret som brukade bära päls levererad till sig, utan en kappa med en pälskrage och muddar. Hemskickat av ett företag som uppskattar henne (och som vill ha gratisreklam, I guess that back fired) så inte direkt ett fan i ordets rätta bemärkelse. Då hade det varit mer troligt med någonting aningens mer creepy än en kappa som ett par välanvända favoritkallingar eller trosor.
Men nu var det en kappa, och precis som jag inte skulle vilja få någonting pälsigt alls hemskickat till mig så skulle jag varken kalla det för ”vidrigt” eller ”sjukaste” om man tänker på var influencers faktiskt fått hemskickat genom åren.

Blir hotad och riskerar fängelse.
Det här rör sig om någon form av tavelsoppa där en målare vill ha credd för tavlan som en annan målare målade till Alexandra.
Så här såg hotet ut:

Enligt Alexandra så är de båda målarnas tavlor inte särskilt lika med den hotande målaren verkar anse det. Och även om de VORE det så är det ju en ganska idiotisk sak att gnälla över när hen – enligt Alexandra – tidigare lärt ut målning på Instagram.
Hur kan man bli sur över att någon använder ens teknik om man själv lärt ut den gratis till alla som önskar delta?

Och jag vet inte, har Alexandra ens med det här bråket att göra eller är detta något mellan målarna?
Det är ju inte som att Alexandra bett en målare plagiera en annan målares tavla. Då hade hon kanske haft med saken att göra med så verkar det ju inte alls ligga till.
Eller är det som när du köper en cykel på Blocket som visar sig vara stulen. Att ”god tro” inte gäller längre?
Gäller samma sak på tavlor?
Alexandra får inte ta emot en tavla och i god tro anta att den inte är plagierad?

Ah ja, kan Cissi Wallin slippa fängelse i sin förtalsrättegång så kan nog Alexandra i godan ro behålla sin tavla på väggen utan att oroa sig för varken böter eller fängelse och utan att skriva dit namnet på den hotande målarens Instagramkonto med spritpenna vilket var vad målaren krävde.
Upphovsrätten går som en röd tråd genom sociala medier just nu… 🙂

Bäst i videon var dock när Andreas bar på en mycket trött Chloé under deras promenad.
Vilken bonusfarsa va?