Lady Dahmer HAR fått sitt ordinarie Instagramkonto avstängt och finns istället HÄR, på kontot som ursprungligen var dedikerat till hennes konst.
Enligt @negmottaghi stängdes det ner efter att LD flippat på det drev hon fått ta emot under flera år.
LD har 30 dagar på sig att motsätta sig beslutet, annars blir det permanent.
Do you remember? The 21:st night if September?
Kommer ni ihåg när jag skrev ett inlägg om Lady Dahmer och hur jag tyckte att hon glamoriserade ruskänslan av sina adhd-mediciner?
Nu har hon skrivit det här inlägget om att hon defacto VAR hög på dem, och att hon nu tar en annan istället som – fortfarande gör henne glad – men inte längre hög.
Jag är glad att hon skrev det här andra inlägget, för man kan aldrig vara nog försiktig med beroendeframkallande substanser.
Ellen Bergström, som också adhd, beskrev problematiken så här:
Alexandra Nilsson och Lady Dahmer medverkar i TV 4s program ”Under radarn” där de bland annat pratar feminism och patriarkatet.
Programmet riktar sig mot unga förstagångsväljare.
LD menar att det pågår ett krig mot kvinnor och att då är orimligt att hålla på och jiddra om manshat.
Hon skriver att hon och Alexandra har olika syn på kvinnokamp och annat, men att det inte kommer fungera att ställa dem mot varandra.
Håller ni med henne?
Krig och manshat?
Fan, vad härligt ändå! Lady Dahmer postar ett ”egoinlägg” med nästan 100 st bilder på sig själv. Och det är liksom olika bilder, och inte bara exakt likadana, perfekta bilder i motljus – i tonerna av vitt och beige – utan levande bilder!
Sånt är härligt.
Influencing handlar mycket om ”ego” och det finns olika typer av ego, och det här är mer min typ av ego.
90 + bilder med eget soundtrack!
???
Ska man göra det, så ska man göra det ordentligt!
BAAAAM, liksom! ?
Det var inte längesedan som Lady Dahmer beklagade sig över bieffekterna av den medicinering hon börjat med efter att ha fått en ADHD-diagnos, men nu verkar det blåsa andra vindar.
Sättet hon nu beskriver effekterna av sin medicin får mig att känna lite som Rachel, när Monicas vikarierande ögonläkare var så snygg, att hon själv funderade på att trycka in en penna i sitt eget öga.
Bieffekterna verkar vara ett minne blott för LD.
Skämt åsido, men det verkar vara en fantastiskt härlig medicin och tar och känsla hon målar upp, och jag vet inte om jag tycker att den känns helt nyanserad, snarare en smula ”glamoriserande”.
Concerta innehåller trots allt metylfenidat – en centralstimulerande substans – och som är narkotikaklassat.
Jag vet inte….är jag överkänslig som reagerar på hennes inlägg, eller är det bara en välkommen kontrast till det här inlägget?
Reagerar jag pga av att jag själv har en beroendeproblematik i grunden?
Vad tycker ni?
Jag blev helt fascinerad över det här inlägget där Lady Dahmer fixar sin sons hår, med korkskruvar som skulle göra Shirley Temple GRÖN av avund, och ville dela det med er eftersom den här med lockar är allt annat än enkelt. (talar av egen erfarenhet)
Samtidigt så får det mig att fundera kring morgonens kl 09-inlägg som också handlade om barn på sociala medier.
Hur tänker ni här?
Är det skillnad i och med att LDs son:
1 – är äldre, än exempelvis Anithas och Margauxs söner, 2 – förmodligen inte skulle ställa upp om han inte ville, och 3 – inte har en mamma som tjänar pengar på att lägga ut det här inlägget om sonens hår, till skillnad från de inlägg som Antiha och Margaux publicerar.
Eller är han ett indoktrinerat sociala medier-barn, trots att det här nog faktiskt är första gången som jag ser LD faktiskt baserat content på ett av sia barn?
Ingen säger att det är enkelt, och därför vill jag resonera med er, vad NI tycker, trots att det skulle vara enklare att bara skita i diskussionen istället för att riskera att tas som en smula ambivalent, eller till och med skenhelig, om du så vill.
Vad är okej? Vad är inte okej?
Jag tror att vi alla har en alldeles egen nivå av ”okej”, och jag vill veta hur du tänker.
Lady Dahmer fortsätter rapportera om upplevelserna kring sin adhd-medicinering.
De jobbigaste biverkningarna verkar vara torr mun och konstant tuggande, som hon verkar lida en hel del av, och till och med kallar för en ”deal breaker”.
Jag äter själv mediciner som her bieffekten torr mun, och man vänjer sig faktiskt. Man får bara vara extra noga med munhygienen, men i mitt fall är det absokut värt det men det är ju så klart helt individuellt.
Lady Dahmer skriver även att hennes sexlust gått bananas och att det är tvärt emot det hon var rädd för skulle hända.
Stackars LD, men nog finns det grader i helvetet alltid? ?
Vad hade ni valt?
Ingen sexlust alls eller en sexlust som slår i taket?
Ett litet pärlat visdomsarmband i tre steg – design Lady Dahmer.
Om han talar gott om sitt ex då?
Är det okej eller betyder det att han fortfarande ligger med henne? (Obs! Skämt!)
Men det finns ju faktiskt bra män där ute också som inte framställer sina ex som fullständiga psykopater – utan någon som helst baktanke.
Tänkte mest bara slänga in den här för att liva upp denna röda söndag, för så klart fattar jag vad hon menar.
Har du något riktigt bra ex?
Som blev ett ex för att någon eller båda helt enkelt inte hade den typen av känslor längre som ni hade när vi blev tillsammans.
Som fortfarande är en ”good guy”?
Vad är det finaste/bästa/trevligaste ett ex gjort för dig?
Ni var några som inte var så imponerade av de dubbla överraskningsfesterna som planerades runt, till och av Lady Dahmer och hennes vänner.
Några av er verkar till och med tro att alltsammans är fejkat, att det enbart är content eftersom LD omöjligt kan ha så där många vänner som skulle vilja planera en fest för henne.
Det är inte ofta jag blir sekundärkränkt (enligt mig själv i alla fall) men det här blir jag förbannad på.
Jag blir förbannad och vågar till och med sträcka mig så långt som till att hävda att ni som skriver sådana kommentarer gör det av avundssjuka. Avundsjukan gör er missunnsamma.
Jag är extremt avundsjuk, men unnar henne och alla andra sina fina vänner.
Jag har inte så där många nära vänner runt mig i Stockholm.
Några av mina allra bästa vänner befinner i tre olika länder och jag avundas ALLA som får ha sina närmaste vänner i sina liv på en mer eller mindre daglig basis.
Kanske reagerar jag så här starkt, just för att det här representerar någonting som jag inte har?
Jag saknar mina bästa vänner varje dag, och önskar att vi alla bodde på samma ställe så att vi också kunde planera överraskningar till varandra som inte kräver ett halvt sekel för att kunna genomföras.
Jag avundas Lady Dahmers fina vänskaper, men jag är inte missunnsam.
Det är en ganska oskön egenskap, missunnsamhet.
Avundsjuka betyder att någon har någonting jag vill ha, men att vara missunnsam är ju att tycka att ”om inte jag kan få det där så ska minsann inte du heller ha det”.
Förstår ni hur mycket struktur det krävs för att genomföra en sådan här blåsning?
Herregud, vad många tillfällen det måste funnits för att alltsammans skulle avslöjas?
Bra jobbat, kompisgänget!
Vissa skulle bli tårögd av glädje och kärlek att överraskas på det här viset, medan andra inte uppskattar överraskningar riktigt lika mycket.
Kan det vara vi med extremt kontrollbehov?
Eller vi som alltid har ett kommentarsfält att hålla reda på? 😉