Visa det här inlägget på Instagram

Det var inte längesedan som Lady Dahmer beklagade sig över bieffekterna av den medicinering hon börjat med efter att ha fått en ADHD-diagnos, men nu verkar det blåsa andra vindar. 
Sättet hon nu beskriver effekterna av sin medicin får mig att känna lite som Rachel, när Monicas vikarierande ögonläkare var så snygg, att hon själv funderade på att trycka in en penna i sitt eget öga. 
Bieffekterna verkar vara ett minne blott för LD.

Skämt åsido, men det verkar vara en fantastiskt härlig medicin och tar och känsla hon målar upp, och jag vet inte om jag tycker att den känns helt nyanserad, snarare en smula ”glamoriserande”.
Concerta innehåller trots allt metylfenidat – en centralstimulerande substans – och som är narkotikaklassat.

Jag vet inte….är jag överkänslig som reagerar på hennes inlägg, eller är det bara en välkommen kontrast till det här inlägget? 
Reagerar jag pga av att jag själv har en beroendeproblematik i grunden?
Vad tycker ni?

Visa det här inlägget på Instagram

Jag blev helt fascinerad över det här inlägget där Lady Dahmer fixar sin sons hår, med korkskruvar som skulle göra Shirley Temple GRÖN av avund, och ville dela det med er eftersom den här med lockar är allt annat än enkelt. (talar av egen erfarenhet)
Samtidigt så får det mig att fundera kring morgonens kl 09-inlägg som också handlade om barn på sociala medier.
Hur tänker ni här?
Är det skillnad i och med att LDs son:
1 – är äldre, än exempelvis Anithas och Margauxs söner, 2 – förmodligen inte skulle ställa upp om han inte ville, och 3 –  inte har en mamma som tjänar pengar på att lägga ut det här inlägget om sonens hår, till skillnad från de inlägg som Antiha och Margaux publicerar.
Eller är han ett indoktrinerat sociala medier-barn, trots att det här nog faktiskt är första gången som jag ser LD faktiskt baserat content på ett av sia barn?
Ingen säger att det är enkelt, och därför vill jag resonera med er, vad NI tycker, trots att det skulle vara enklare att bara skita i diskussionen istället för att riskera att tas som en smula ambivalent, eller till och med skenhelig, om du så vill.

Vad är okej? Vad är inte okej? 
Jag tror att vi alla har en alldeles egen nivå av ”okej”, och jag vill veta hur du tänker.

Visa det här inlägget på Instagram

Lady Dahmer fortsätter rapportera om upplevelserna kring sin adhd-medicinering. 
De jobbigaste biverkningarna verkar vara torr mun och konstant tuggande, som hon verkar lida en hel del av, och till och med kallar för en ”deal breaker”.

Jag äter själv mediciner som her bieffekten torr mun, och man vänjer sig faktiskt. Man får bara vara extra noga med munhygienen, men i mitt fall är det absokut värt det men det är ju så klart helt individuellt.

Lady Dahmer skriver även att hennes sexlust gått bananas och att det är tvärt emot det hon var rädd för skulle hända.
Stackars LD, men nog finns det grader i helvetet alltid? ?

Vad hade ni valt? 
Ingen sexlust alls eller en sexlust som slår i taket?

Ett litet pärlat visdomsarmband i tre steg – design Lady Dahmer.
Om han talar gott om sitt ex då?
Är det okej eller betyder det att han fortfarande ligger med henne? (Obs! Skämt!)
Men det finns ju faktiskt bra män där ute också som inte framställer sina ex som fullständiga psykopater – utan någon som helst baktanke.
Tänkte mest bara slänga in den här för att liva upp denna röda söndag, för så klart fattar jag vad hon menar.

Har du något riktigt bra ex?
Som blev ett ex för att någon eller båda helt enkelt inte hade den typen av känslor längre som ni hade när vi blev tillsammans.
Som fortfarande är en ”good guy”?
Vad är det finaste/bästa/trevligaste ett ex gjort för dig?