Killarna kommer få det så underbart! Och jag visar inte dem att jag är ledsen.

JAG ÄR SÅ GLAD FÖR DEM!

Jag har sagt till dem att jag har massor av vänner här i veckan, att jag får jättemycket hjälp och att jag är SUPER GLAD FÖR DERAS SKULL (såklart)
De ska INTE åka härifrån med en klump i magen, och känna att mamma är ensam och har ont
Jag VET hur illa mina större pojkar mådde när de var små. När Magnus mådde dåligt och var ensam

Jag hade en ny partner, lycklig, nyfödd Charlie, familj, kände mig älskad och mycket glädje , värme omkring mig
För dem att säga ”hejdå till magnus” var oerhört smärtsamt. Det satte djupa ärr och de gick ständigt och tänkte på ”vad pappa gjorde, var han ledsen, själv”

Det ska min små pojkar ALDRIG behöva uppleva med mig. // Magdalena Graaf

Magdalena Graaf har extrema smärtor och inväntar en operation som förhoppningsvis kommer mildra hennes problem. Hon gör inte så mycket mer än att vara hemma, och skriver om sina tankar och känslor vad gäller barnen som nu rest till Malaga med sin pappa.
Hon beskriver hur det var för hennes stora pojkar, när hon separerade från deras pappa – fotbollsspelaren Magnus Hedman – där de oroade sig för honom, när de var ifrån honom.
Hon skriver att hennes yngre söner aldrig ska behöva känna så med henne, så hon gör allt hon kan för att inte visa dem att hon har ont just nu, och att hon är superglad för deras skull som får åka iväg på höstlovet.
Hon har också sagt till dem att hon kommer få massor av hjälp av sina vänner, för att de inte ska få dåligt samvete för att de åker ifrån henne.

Maggan verkar vara en så fin mamma till sina barn. 
Det hon skriver känns verkligen genuint och skrivet med hjärtat på rätt plats.

Och varför jag skriver ”annorlunda” är för att hon bor i Sverige och objektet för hennes rädsla finns i Australien – djurparker borträknade. 
Magdalena Graaf är rädd för kängurus och menar att Nalle Puh har invaggat världen i en falsk trygghet, att kängurus är så där gulliga som Kanga och Ru är, men att det ICKE stämmer efter att hon googlat och skrollat Instagram.
Men hon och vännen från Australien har ju helt rätt – det är ju så HÄR kängurus ser ut!

Det här är Roger, och hade han inte gått ur tiden så hade han passat som hand i handske i Paradise Hotel, nu när ”Snygg-Eric” helt övergått till att sälja ”aktivt” vatten och ligga på tågspår.

Australien har världens läskigaste djur, och då hamnar faktiskt Roger och hans gelikar ganska långt ner på listan. Hade jag åkt till Australien – vilket ligger längst ner på min lista över potentiella semestermål – så hade jag varit betydligt mer rädd för att stöta på kokoskrabbor, Huntsmanspindlar och gigantiska fladdermöss (musar?).

Det kryper i nacken på mig, bra av att skriva det här inlägget. 
Huuuuuuu!!

Ne, nu är jag innerligt trött på tuffa Magdalena! Henne kan man köra ett varv till med, för hon har så lång startsträcka, och toleransnivå. Hon förlåter och ger 1000 chanser. Slut på det nu. Blir ingen mer ”strap on’s, där solen inte skiner” Jag kommer börja fräsa ifrån. Har fått nog av att bli tagen för givet och behandlad som en dörrmatta

Kanske var bra att jag fått känna kronisk smärta? Sätta lite nya gränser och förhållningssättet till mig själv som person. // Magdalena Graaf

Kommer ni ihåg i början, när jag brukade posta sådana här inlägg lite då och då?
Inlägg som bara hade som syfte att skicka pepp, kärlek och lite uppmuntrande tillrop till någon som verkar behöva det just då?
Just nu känns det som att Magdalena Graaf är i behov av det. Stackarn ligger hemma i smärtor och verkar invänta operationstid för sin höft, samtidigt som inga smärtstillande tabletter verkar fungera, så som det tyvärr ofta är med just nervsmärtor.

Håll i, håll ut och kämpa på, Maggan!
Stor kram!