Panik och lugn på samma gång med Margaux Dietz

https://www.youtube.com/watch?v=eD74I2G6pI4

Här kommer några korta punkter om Margauxs video som jag knapprat ner:

Hur många tror ni satt kvar till slutet av videon där Margaux säger att hon stressade upp sig i onödan över vad en opålitlig källa sagt till henne och hur många tror ni redan var på väg till affären för att bunkra mer toapapper?

En idé hade ju varit att helt strunta i att ha med den delen av klippet där hon hetsar runt och berättar om sin ”inside information” eftersom den visade sig vara falsk?
Det här är kanske varen rätt läge eller ämne att försöka bygga upp en spännande handling i tre akter runt, en spänning som utmynnar i ett totalt antiklimax i slutet där Margaux slutligen avslöjar att alltsammans verkar vara en överdrift från hennes sida.

Ett prank!
Ett corona-prank!
Tihiii…

Dela tandborste?

Vi fungerar som nog mest syskon (det gnabbas en del, vi delar tandborste och delar badrummet när vi gör oss i ordning) och kan varandra innan och utan så det är väldigt härligt att få dela den här upplevelsen ihop. //Margaux Dietz

Margaux beskriver sin och Viktors relation på bloggen, att de nog mest är som syskon som gnabbas och delar tandborste.
Brukar ni dela tandborste med era syskon? Eller så här – brukar ni dela tandborste med någon överhuvudtaget?
Jag är generellt ganska ”svår-äcklad” men blotta tanken på att dela tandborste med någon känns bara blurk.
Är inte det lite konstigt egentligen? Om jag kan hångla med en person så borde jag väl även kunna dela tandborste med hen men det känns som två helt olika saker.
Tandborsten känns ofräsch, trots att man använder den för att bli fräsch i munnen. Som om det ”ofräscha” finns kvar på tandborsten, men så länge det är mitt egna ofräscha så är det okej, men absolut ingen annans.

Fullkomligt och totalt ologiskt, men hoppas på att det kanske ändå finns någon enda människa till som förstår mitt resonemang?
Dela tandborste?
YÄJ eller NÄJ!?

En miss i kommunikationen?

Margaux tror att hon ska åka helt alena till Costa Rica och Santa Teresa, men enligt Instagram ska hennes vapendragare, BFF och Let’s Dance-kollega Viktor Frisk också dit samtidigt.
Har hon missat det?
Oavsett är det ju alltid skönt att ha någon nära till hands att smörja en på ryggen med solskyddsfaktor 100 om man ska ligga på en surfingbräda en hel dag och inte vill se ut som mikrat bacon i slutet på dagen.

Dessa resor till Costa Rica ser helt fantastiska ut och jag avundas de som åker på dem, men med tanke på hur absurt rädd jag är för hajar så är det troligare att Isabella Löwengrip utses till världens mäktigaste kvinna än att jag tar surflektioner i Costa Ricas hajinfesterade vatten.

Jag förstår att min rädsla för hajar är på gränsen till att vara en fobi, men hur kan man INTE vara rädd för hajar?

Tack för tips!

Föräldraskam?

Men alltså, nu får folk sluta blir så jäkla kränkta av minsta lilla grej.
Jag börjar nästan tro att det finns människor som aktivt sitter och söker av nätet efter saker att bli kränkta av, någonting de sedan även gärna basunerar ut på sociala medier att de blivit kränkta av.
Ta som exempel den här lappen här ovan som Margaux fotat av på förskolan. Är den skriven till en förälder som någon enda gång behövt svara på ett sms eller liknande vid hämtning eller är den kanske en påminnelse till de föräldrar som alltid har blicken i mobilen eller är mitt i ett samtal när de kliver in genom dörren?

Det måste vara jobbigt att gå runt i livet och bli kränkt över saker som inte ens berör en?
Har man så här stora problem med en vänligt uppmanande lapp, skriven till alla eller ingen, och känner sig skammad och utpekad av den så borde man kanske fundera över hur man SJÄLV ser på sin roll som förälder (eller sin roll generellt i olika situationer)?
Livet blir så mycket enklare om man slutar tro att ALLT negativt som någonsin skrivits om en person är riktat direkt till en personligen.

Jag tycker inte att den här lappen skammar föräldrar, problemet är väl snarare att personen bakom kommentaren gör det. Skammar andra föräldrar men mest känns det som att hen skammar sig själv och sitt föräldraskap.

Är det kränkande att jag som ”icke biologisk förälder” har en åsikt i frågan?
Skammar jag månne någon med mitt inlägg?
Vad tycker ni?