Blir man så här insiktsfull när man skaffar barn, eller är det någonting man halvt om halvt behöver bli, när man skaffar barn?

Vid en första genomläsning av Michaelas punkter så känns många av dem ganska självklara, men jag inser samtidigt att, bara för att någonting känns självklart så betyder det inte per automatik att det är enkelt.

De enklaste råden kan ibland vara de absolut svåraste att ta, just för att de framstår som simpla. Som någonting man så klart kan göra ”sen”…när man är färdig med sitt ”jag ska bara…”

Om jag ska välja ut en sak från Michaelas båda bilder, som jag tror många av oss skulle må bra av så är det att prioritera mera.
Kanske borde man ha en pin med det budskapet, som en ständig påminnelse om att just ”prioritera mera”?

Visste ni att var tredje kvinna i världen utsätts för för våld under sin livstid?
Det är en sjuk siffra, men jag tvivlar inte ett dugg på att den stämmer.
Enligt FN:s generalsekreterare António Guterres så har rapporter om våld i hemmet/i nära relationer ökat sedan pandemins start, och han beskriver våldet som ”fasansfullt”, enligt SvD. 

Den 25 november är det ”Orange Day” som organiseras av Unwoman.
Den här dagen handlar om att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor och tillsammans med ”Her House Foundation” kommer Michaela Forni använda sina kanaler för att belysa ämnet.
Stiftelsen lanserades i samband med kampanjen HerChoice, som drivs tillsammans med Nordic Choice Hotels.
Syftet är att bistå kvinnojourer med boende om jourerna skulle bli fulla med anledning av den rådande Coronapandemin. Hotell inom Nordic Choice finns till förfogande om behov finns. HerHouse roll i kampanjen är att sammanföra kvinnojourer med hotellen och donera medel för att täcka kostnaderna, enligt hemsidan.

Ett fint initiativ från både stiftelse och influencer, som jag mer än gärna lyfter även här inne.

Vill du veta mer om stiftelsens arbete kan du klicka HÄR.

Om jag skulle välja en influencer att placera i den kungliga familjen, så vet jag exakt vem jag skulle välja.
Isabella Löwengrip skulle så klart välja sig själv eftersom hon tror att hon och prinsessan Sofia är nära vänner, men mitt val skulle utan konkurrens bli Michaela Forni.

Hon håller hög klass på det mesta hon tar sig för och som hon publicerar på sina plattformar – vad gäller mode, utseende, samarbeten, språk mm. Jag vet inte om jag någonsin ens hört eller sett henne svära, så hon skulle nog kunna placeras i den kungliga familjen relativt omgående. (Det är alltså menat som en komplimang om någon undrar. )

Med det sagt så blev jag nästan lite full i skratt av den här uppdateringen på Michaelas Instastory.
Eftersom hon oftast är väldigt korrekt i sitt sätt att uttrycka sig på sina plattformat, så kändes meningen hon avslutar med här, ganska så frigörande. ?

Hon släpper dock inte helt på allt vad korrekthet och klass heter, utan ber kvinnan att ”vänligen dra åt helvete”.
???
Det får ju finnas måtta på lägstanivån, eller hur+

 

Jag vet inte om det är en ren slump, men efter att Sandra Beijers syn på sin graviditet, barnet i magen och föräldraskapet som stort uppmärksammats, bland annat i hennes intervju i ”Motherhood” så känns det som att fler vågar prata om sina egna känslor kring föräldraskapet, som inte bara är guld och gröna skogar.
Kanske ser jag det bara nu för att ämnet är aktuellt? Kanske har hon fått fler att våga vara mer ärliga?

För mig kom inte föräldraskapet som en blixt från klar himmel när Dante föddes utan det liksom växer fram månad för månad. Saker händer i hans utveckling eller i vårt liv som får mig att utvecklas och se föräldraskapet på nya sätt.
Det är SJUKT häftigt att få uppleva tycker jag.

När “alla andra” sa att de visste precis vad de skulle göra när de blev föräldrar så kände jag inte alls igen mig i det. Och allt eftersom tiden går, står jag kvar som samma stora frågetecken. För mig är föräldraskapet en lång utmaning av att försöka förstå vad mitt barn behöver för att må så bra som möjligt. Ibland kommer jag att lyckas och ibland kommer jag att vara på fel spår. Hur mycket jag än försöker göra rätt kommer jag att göra fel för det är så föräldraskapets ekvation ser ut. Oavsett om jag inte kunde bota hans magont som bebis, skämmer ut honom inför hans kompisar som 8-åring eller inte vet hur jag ska hantera hans känslor när han kommer in i tonåren. // Michaela Forni

Jag tycker att det här inlägget av Michaela Forni var mycket läsvärt, även för mig som inte har några biologiska barn. 
Hon pratar om sina känslor för sonen Dante, men jag tror att hennes resonemang eller ”teori” går att applicera på det mesta i livet.
Graviditet, barn – biologiska eller bonus, familj, livspartner, vänskaper, yrkesval, hobbys.
Ja, i princip allt.
För vissa så känns vänner och vänskapsrelationer som någonting självklart, medan andra kämpar med att få grepp om det. Samma sak gäller i kärleksrelationer till en partner.
Man säger att ”är det lätt så är det rätt” men ibland så är det allt annat än lätt, oavsett hur rätt en relation kan verka.

Jag trodde att när man blev vuxen så skulle man ha koll på allt det där.
Någon som vet när detta tillstånd av full koll kan tänkas infinna sig?
Att ha full koll, kommer jag kanske få uppleva någon gång i livet, men klar?
Det tror jag aldrig att man blir.
Tror ni?