Monas Universum arbetar ideellt för ”Vid din sida” som är en organisation med fokus på att hjälpa äldre hemlösa i vårt samhälle. Det är både fint och beundransvärt, men jag kan inte låta bli att reagera på sättet hon skriver om dem på sin blogg.
Som att de är en sak eller en ägodel typ…

Då och då låter vi våra hemlösa få äta där inne på vår bekostnad … och igår var en sån dag.

Ibland händer det att våra hemlösa råkar en smula i luven på varandra. Just nu har vi ett problem, som pågått ett tag, men igår kväll kom vi på en bra lösning på det.

”Våra” hemlösa?
Kanske överreagerar jag, men jag tycker det är en smula integritetskränkande att benämna människor som en ägodel, samtidigt som deras problem och konflikter framställs som ett bråk mellan lågstadieelever som sedan de vuxna får kliva in och lösa.

Läser jag inlägget med fel glasögon eller har jag kanske en poäng här?

Jag funderar lite på det här med att ha en förälder som mördar. På denna rättegång igår fanns inte en enda människa med från mördarens sida trots att det finns vuxna barn och andra i dennes liv. Försöker föreställa mig hur det skulle vara om t ex min mamma mördar sin man. Om jag skulle komma till rättegången då. Jag tror faktiskt det. För, man måste väl skilja på sak och person … eller? Jag kanske tror att jag skulle klara det men i realiteten så kanske jag inte gör det.

Man kan ju älska någon men kanske inte dennes handlingar. Å andra sidan har jag inga erfarenheter av någon närstående som har mördat. Jag har bara andra väldigt tråkiga erfarenheter. // Monas Universum

Mona har tillbringat några dagar som åhörare i en tingsrätt och skriver om att skilja på sak och person på sin blogg.
Kan man separera någon man älskar, som gjort hemska saker, från sin gärning?
Eller beror det på vem personen exempelvis mördat? Om ens pappa mördat ens mamma eller någon, för barnen, helt okänd?
Och varför? Är det skillnad på att döda någon för att skydda en annan person, eller för att hämnas en oförrätt och ett rent lustmord”?

Gud, vilken märklig och smått osmaklig diskussion det här är men jag tycker samtidigt det är intressant, det Monas skriver om.
Kanske kan man inte veta hur man skulle känna, tänka eller göra förrän man själv befinner sig i den här situationen?

Vad tror ni?
Hur går tankarna hos er?

Årets Chock: När jag i mars klev in i rättssalen och såg min exmans förvandling från att ha varit en snygg man till att ha åldrats 30 år och se ut som en gammal gubbe. Karma is a bitch

Årets Beslut: Vi sålde vårt hus för 1,5 år sedan och planen var att omgående köpa ett mindre i samma område. Hittade inget vi ville ha och hyr ett hus i närheten av vårt gamla för 26.000 pickadoller i kallhyra varje månad. ?Skulle bo där en kvart fjorton dar, typ, men inser efter ett par månader att vi trivs svinbra.

Årets Nederlag: Jag blev inte sugen på att börja träna … i år heller!

Årets Vänskap: Känslan att jag och Magdalena har kommit tillbaka till där vi var innan en tredje part förstörde vår vänskap för några år sedan. Ärlighet varar alltid längst. Jag är i övrigt oerhört tacksam för mina vänner och de betyder allt för mig. Uppställningen och kärleken i samband med min rättegång fick mig verkligen att förstå värdet i att ha fina vänner.

Årets Misslyckande: Lovade mig själv för ett år sedan att bygga upp min självkänsla och mitt självförtroende. Jag tar ju e x t r e m t illa vid mig när troll är i farten. Avskyr på riktigt människor med taskiga agendor. Skit kan man prata men då ska man a) kunna säga samma sak face to face och stå för det b) ha 100% på fötterna om man ska sprida dynga

Årets Jag-Skiter-I-Vad-Andra-Tycker: Jag är ytlig som f-n. Kommer aldrig att sluta med botox, fillers och annat som gör mig och min hud glad. Har dock det jobbigaste kvar: bröstförminskning och det har blivit fördröjt av att jag var tvungen att fixa mina tänder. Målet är dock att få brösten ”lösta” under det kommande året. Sjukt trött på att dom är i vägen och att jag alltid måste köpa stora kläder.

Årets Misstag: När jag missbedömde en människa som jag trodde var genuin.

Årets Fuckfaces: Fruar som stannar kvar hos sina pedofilmän. //Monas Universum

Här är några av Monas Universums ”årets”.
Håller ni med henne? Vissa är ju självklara medan andra inte är det för mig.
Förminska brösten hade varit trevligt men det passar inte riktigt in i mitt schema.

Har ni några ”årets” ni skulle vilja bidra med?
Här är mina:

Er tur…
Både ”bästa” och ”sämsta” är välkomna.

Jag spinner vidare på en vidarespinning – Sista måltiden med Monas Universum.
Mona väljer lutfisk.
Jag skulle nog säga att lutfisk tillsammans med surströmming kommer absolut sist på min lista, direkt bakom pölsa, blodpudding och aladåb.

Mitt val – Kebabpizza med svag sås från Pizzeria Amigo i Nybro.
ALLA DAGAR I VECKAN!
Inte generell kebabpizza utan specifikt den här!
(Nyåret kommer firas i Nybro och jag har redan kontrollerat att de har öppet på Nyårsdagen för annars hade jag behövt förköpt en pizza, trots att jag inte kommer vara bakis)

Ditt val? Lutfisk?
😉