Bryr ni er om bajslukt?

Monas Universum:

För några år sedan hittade jag 2000-talets absolut bästa produkt, Poo-Pourri. En bajssprej. Japp, du hörde rätt. En sprejflaska med eteriska oljor som du använder innan du bajsar. Man sprejar tre-fyra sprut ned i vattnet innan du sätter dig och oljorna ”kapslar” in lukten.

Många av mina kunder köper den till sina barn som går i skolan och som inte velat gå på toa där. //Mona

Är det ett tecken på att jag blivit gammal, att jag inte bryr mig om någon kan nosa sig till att jag byggt en björn inne på toaletten?
Det är ju liksom det toaletten är till för.
Bryr ni er om sådant? Om ni svarar ja – är ni ungtuppar hela gänget då eller är det jag som är totalt obrydd?

Och att föräldrar köper det till barn som inte vill bajsa i skolan?
Kan ni välja när ni ska gå på toa? Kommer det så kommer det väl? Sånt har jag aldrig kunnat styra över med hjälp av tankekraft och ringmuskel, har ni?
Och betala nästan 200 kr för att dölja bajslukt – är det värt det?
Herregud, ALLA bajsar. Och allas bajs luktar.
Vad kommer härnäst? Kattsand med härliga dofter?
Nej, visst nej..det finns ju redan. Tjocka Hetsätarkatten och Lilla Snöbolls lyxkattsand får att få med både lukt av havsbris och lavendel.  =)

Karma

Monas Universum:

Jag skyndar mig ner och mycket riktigt; utanför min klädkammare är det plaskblött. Det rinner från taket. Som är direkt under diskbänken. Jag får panik och messar Bajs-Malin. Huset är byggt 1922 och vi har dålig koll på när/om rören i huset har bytts. Eller ja, på vissa ställen vet vi, men inte på andra. Eftersom rören på det här stället förmodligen är jefligt gamla så kommer inte någon försäkring täcka det. Oj vad roligt. Malin bad mig andas och sa att hon skulle skicka över en kille nu idag som får titta på det. Hur som så måste tak och en vägg rivas.//Mona

Visst är det lite intressant ändå att de människor som jiddrar mest om karma är de som oftast råkar ut för en massa skit?
Jag undrar hur de får ihop det i sina huvuden eller är det tesen ”ignorance is a bliss” som gäller här?

Tack för tips, Maja!

Har jag suttit för länge på sociala medier?

Monas Universum/Michaela Forni:

Det kanske är dags att lägga ifrån sig datorn ett tag och gå en runda runt kvarteret när man får känslan av att ha gjort en ”full circle” på sociala medier.
Den känslan fick jag nämligen nyss när jag var inne på Fornis blogg och såg bilden till vänster här uppe och genast kände igen klädesplagget som hennes mamma(?) har på sig som det jag såg inne hos Mona igår.

Mona kallar det sitt ”säkra kort i garderoben om man inte är så sugen på umgänge” men jag tyckte den var rätt cool. Jag skriver den för jag är lite osäker på vad det är? En onepiece? En overall? En playsuit?
Kärt barn har många namn.

I morgon beger jag mig ut på en liten Sverigeturné så jag kommer inte växa fast här i mitt soffhörn vilket man annars skulle kunna tro, men kommer givetvis uppdatera bloggen så bra jag bara kan! 

Livet med en tonåring.

Monas Universum:

Alldeles underbart!
Monas dotter ”Talibanen” har alltså kastat sin låda. Jag undrar om hon också anser att soptunnan nu är till bredden full och i behov av tömning?

Tonåren är väl en välsignad tid ändå? Jag minns tillbaka på den med värme. Jag var ännu mer förvirrad än jag är idag och var den i familjen som alltid ställde in tomma mjölkförpackningar i kylen och som var tvungen att fråga varje gång var plastpåsarna ligger.
Jag tror det är viktigt att komma ihåg det här så man inte fsjälv örgås av frustration när man blir vuxen med egna tonåringar som gör knäppa saker.
Jag lyckades även slarva bort min cykel i cykelstället utanför skolan minst en gång varje vecka. Det var som bortblåst – varje gång. Att glömma vilket skåp som var mitt i skolan hände också då och då om jag inte hade någon klasskompis att ta rygg på. Detta drömmer jag om än idag – att inte kunna hitta till mitt skolskåp. TRAUMA!

Vad är det stolligaste ni eller er tonåring gjort när nervsynapserna inte riktigt velat samarbete?