My Martens fyller resväskan med energidryck

Vi har slagit in alla Nocco i plastpåsar. ? ( Dessa finns inte i Spanien) . När det är varmt och jag tränar mycket så kan jag knappt dricka kaffe. Då går det åt nästan en Nocco/dagen istället ? Men när jag är hemma i Sverige så kanske jag dricker 3/4 veckan . Men i Spanien betydligt mer .

Jag ska fortsätta min rehab resa, på Mikes gym. Träna, äta, sova och jobba med mig själv. Jag har precis trappat upp en medicin, och känner mig tröttare igen. Men i det stora hela gör jag ändå framsteg . Jag vet om att bakslagen kommer när medicinen ökar… Ni vet, 3 steg fram, 2 kliv tillbaka ?? // My Martens

My Martens fyller resväskan med Noccos energidryck för att flyga ner till Spanien, på vad hon kallar ”rehab”.
Jag antar att man kan ”rehabba” från lite allt möjligt, på flera olika sätt, och hon kommer göra sin på Mikes Gym.
På svenska förknippar man kanske rehab med alkohol och droger, men egentligen betyder det ju bara rehabilitering och det kan ju se ut lite hur som helst, beroende på behov.

Med tanke på hur mycket My skriver om sitt mående, sin sjukdom som hon vägrar namnge och sin rehab, så blir det nästan märkligt att hon håller så hårt på principen att inte tala om vilken sjukdom det är.
Hon har ju berättat i princip ALLT om allt hittills, så varför sjukdomsnamnet är så himla hemligt, förstår jag inte riktigt, men hon har kanske sina skäl, trots att alla som följer hennes blogg för länge sedan förstått, både vilken sjukdom det rör sig om, samt medicinen hon hela tiden skriver om?

Om man nu vill hålla någonting privat, som man inte är redo att prata om än?
Hur går det ihop med att skriva ut varenda liten utlämnande detalj om allt som rör sjukdomen, förutom dess namn?
Jag fattar inte, men hon har som sagt kanske sina skäl som jag inte förstår?
I guess so…
Je ne comprends pas helt enkelt…

My Martens dödliga sjukdom

Min sjukdom är dödlig. Speciellt när man inte får hjälp , eller rätt behandling. Den är skrämmande på alla sätt och vis. Jag har under ett par månader kämpar hårt med acceptans och att förlika mig med den.

Nu när jag accepterat situationen och landat lite grann… Så har det vänt ??
Jag har just nu en inre kamp, den kommer pågå ett tag till. Jag behöver få in medicinerna, få in rutinerna, rätt värden osv. Jag behöver omvärdera mitt liv, fortsätta med bra kost och regelbunden träning ?️‍♀️. // My Martens

My delar med sig lite om sin diagnos, men vill fortfarande inte berätta exakt vad den är, men skriver att den är dödlig om man inte får hjälp eller rätt behandling.
Ni är många som spekulerat kring vad det kan röra sig om för sjukdom, men jag tänker att hon berättar när hon berättar.
Risken för dödlighet vid sjukdom kan ju bero på både somatiska och psykosomatiska sjukdomar eller diagnoser så fältet är hyfsat öppet och därför är det mer eller mindre helt meningslöst att sitta och gissa i kommentarsfält på nätet.
Hennes rubrik ”Tack för ditt stöd. Psykisk ohälsa, vanligare än vad man tror.” är en liten ledtråd till vad det kan tänkas röra sig om, men det är också allt för nu.

Att ställa in en medicindos är extremt påfrestande, men man få ha ögonen på priset längre fram.
Ljuset i slutet på tunneln, för när den väl är inställd så kommer man må mycket bättre även om allt kan kännas skit när man är mitt uppe i det.

Eye on the prize, always keep an eye on the prize. 

 

My Martens inlagd på sjukhus

Sanningen är att livet ännu en gång gett mig en käftsmäll som resulterade i att jag tappade fotfästet fullständigt. Benen slogs undan på mig och allt blev dimmigt. Samtidigt som det klarnade och pusselbitarna föll på sin plats. Det upplevs lika rörigt som det låter.

Jag har legat inlagd på sjukhus. I flera veckor faktiskt .
Jag har ganska nyligen fått en diagnos.

Jag har en kronisk sjukdom. På gott och ont att man förstod det först nu, när jag är 33 år gammal. Tack och lov så finns medicin att få?? Jag kommer att behöva lägga om min livstil ytterligare för att kunna leva ett så ”normalt liv” som möjligt. // My Martens

Igår publicerad My Martens ett inlägg på sin blogg och avslöjade att hon legat inlägg på sjukhus i flera veckor, dock utan att riktigt uppge anledningen till det.
Hon har tidigare skrivit om att hon fått en diagnos och att det rör sig om en sjukdom hon kommer behöva medicinera mot, men än så länge verkar hon inte vara beredd att berätta vilken sjukdom det handlar om.
Jag kan förstå att hon kanske inte är redo att dela med sig mer än så här av sin sjukdom, samtidigt som det här öppnar upp för enorma spekulationer och gissningslekar då det finns ett ganska stort antal kroniska sjukdomar som en människa kan drabbas av.

En diagnos kan vara extremt tufft att få, särskilt om det rör sig om kroniska sjukdomar som man tvingas inse att man kommer behöva leva med för resten av livet – tro mig, jag har fyra stycken och vet vad jag talar om – samtidigt som det kan vara en välsignelse att få svar på vad som är fel och kanske även få hjälp med mediciner, behandlingar och kunskap som kan hjälpa en att kunna leva ett så bra liv som möjligt. En bättre livskvalité än den man hade haft utan diagnosen och tillhörande hjälp, oavsett vilken typ av diagnos man än har fått. Psykisk, fysisk eller en kombination.

Det får ta den tid det tar, hon delar nog med sig mer när hon känner sig redo tänker jag.
Förhoppningsvis får hon all tänkbar hjälp nu, även om det förmodligen känns svintufft just nu.
Det får det göra, det är okej och när skiten väl träffar fläkten så får man glädjas med tanke på att i alla fall lite borde blåsa bort om man sätter den på max.
Lite får man i ansiktet men mycket virvlar också förbi och bort. (Nej, det går inte att köpa som väggord. Än. ⭐️)

My Martens försöker omplacera sina katter igen

Beskrivning En hona & en hane. Två renrasiga Ragdolls med stamtavlor. I år fyller de båda 5 år.   Detta är två familjemedlemmar som ligger mig varmt om hjärtat. Att skapa denna annons tar emot, men är ett nödvändigt ont pga av allergi i familjen. Jag har testat allt och lite till för att få det att fungera, men nu går det inte längre.   Sture kom till mig våren 2016 som kattunge. Han är varm, framåt, väldigt kelig och älskar att gosa. I övrigt är han lat, bekväm och alldeles underbar!   Några månader efter så kom Stina, även hon som kattunge. Efter några dagar var dom som syskon. Stina är också tillgiven och gosig, men lite mer på hennes villkor. Hon är blyg emot nya människor och är reserverad i början, innan man lär känna henne.   Båda katterna behöver få fortsätta att bo tillsammans. Man får INTE separera katterna! Jag söker efter ett varmt kärleksfullt liv som vill ta sig an två underbara Ragdoll-katter. Dom är inomhuskatter men är vana att få gå ut på balkong. Så om du har en inhängnad uteplats är det ett plus! :)  Det medföljer två katträd (ett högt och ett lågt) och kattlåda, om ni vill.    Skriv gärna och berätta om dig själv och varför just du vill ta över mina pälsklingar.


Bildkälla: Blocket

Just nu sitter jag i bilen påväg hem. Tårarna rinner, jag grinar som ett litet barn! ?? Ludvig också ledsen….. ( Jonas ledsen för att vi är ledsna)

Jonas har ställt ett ultimatum. Han eller katterna. Han tycker om katterna. (Har är ärligt talat världens snällaste mot dom)

MEN. Han hatar katthåren, står inte ut med dom. // Ur My Martens blogg 17 februari 2019

Med tanke på att My Marten ska sälja sitt hus för att pojkvännen Jonas, återigen, ska flytta in hos henne så verkar det som att katterna åker ut. Igen.
Han har ju tidigare ställt ultimatum på henne där hon fick välja mellan honom och katterna, så jag utgår ifrån att det är samma sak som händer igen.
Försäljningen av huset, det nya, större huset där de återigen ska bli sambos och Blocketannonsen för katterna sammanfaller lite väl bra för att jag ska tro att det är en ren tillfällighet.

…………………………………………………………………………………………..

Jag känner inte My och tror väl egentligen inte att hon är intresserad av vad jag har för råd till henne, men eftersom jag följer henne på sociala medier sedan flera år tillbaka och har den här bloggen att skriva vad jag vill på, så kommer här ändå en liten reflektion…
Hon har lidit av utbrändhet och ångest ett bra tag nu och har en kropp som inte samarbetar med henne och som hon försöker gå till botten med.
Jag får bara känslan av att hon aldrig riktigt sätter sig själv och sina behov först, utan alltid håller fjorton dörrar öppna för eventualiteten att pojkvännen vill följa med, flytta in och säljer sitt hem som hon mådde så bra av, för att han – återigen – vill flytta in. Jag vet inte hur många gånger hon skrivit om bråk, att han flyttat ut, hon flyttat in till stan, till radhuset för sin och sonens skull, men ändå så rivs allt det upp så fort Jonas knäpper med fingrarna. (Det gör han givetvis inte, men jag får den känslan)
De har knappt hunnit flytta in, innan det är dags att flytta igen, och det känns som att My är beredd att göra vad som helst för att få pojkvännen att stanna, allt från att flytta till ett nytt hus till att återigen försöka omplacera katterna för att han inte gillar katthår.
Jag tror hon glömmer bort sig själv och att hon sätter honom före sina behov och det hon mår bra av – som exempelvis katterna eller sitt nya hus – och kanske är det svårt att få bukt med stress och ångest då när man hela tiden tullar på sitt eget välbefinnande.

Det är känslan jag får och den kan vara helt åt helvete, men jag vet samtidigt hur svårt det är att bryta inkörda mönster och beteenden, särskilt om man älskar någon.

Dr CamCam signing off.

Tack för tips!