Jag fattar att My är orolig.
Jag fattar att hon levt de senaste åren som influencer där ingenting gällande hennes person verkar vara för privat för att delas.
Allt från pojkvännens ultimatum till deras bråk kablas ut likt en digital version av ”The Truman Show” – allt, allt, allt ska delas, helt utan integritetsfilter.
Men trots att jag för mitt liv inte kan begripa hur man bete sig på det här viset så är trots allt My en vuxen människa som gör vad hon vill med sitt liv och sina relationer, och detsamma gäller hennes sambo.
Han är också en vuxen människa som uppenbarligen tolererar att få sin relation och sina tillkortakommanden uthängda på bästa sändningstid på flickvännens sociala medier så honom tycker jag inte så där jättesynd om.
Han tycker uppenbarligen att det är viktigare att sätta ner foten mot katthår på kläderna, än mot det osympatiska sätt, på vilket My framställer honom och hans ultimatum gällande just dessa pälsklädda husdjur på sin blogg.

Så jag fattar att My kanske har det lite svårt med gränsdragningen kring sin egen integritet på sociala medier, men när det kommer till hennes son så blir jag illa berörd av sättet hon verbalt klär av honom naken och fläker ut honom till sina läsare.
Vad spelar det för roll att hon döljer hans ansikte på bilderna när hon samtidigt ingående och utlämnande delar med sig av varenda tår, varenda reaktion, varenda liten privat del av att känna sig maktlös, utlämnad och ledsen på ett sjukhus där man tvingas genomgå saker som gör ont?
Även om sonen var frisk så kan man inte förvänta sig att HAN ska reagera och säga till sin mamma att sluta bete sig integritetskränkande mot honom, han är ju uppvuxen med det här, han vet ingenting annat.
Det som förvånar mig är att ingen annan vuxen människa i hennes närhet reagerat och sagt till henne att genast sluta upp med det här. Att hon helt förlorat perspektivet gällande sin sons integritet.
Hade jag haft delad vårdnad om ett barn, och den andre föräldern betedde sig på det här viset så hade jag ställt ett icke förhandlingsbart krav;
”Sluta omedelbart kränka vår barns integritet på dina sociala medier eller så får vi se över om vi verkligen ska ha delad vårdnad”.

Som grädde på moset på det här, redan negativt maxade inlägget av My så avslutar hon det med att i princip publicera hela sonens journal och vad proverna hittills visat. 
Varför?
Hoppas hon på att någon av hennes läsare ska vara medicinskt utbildad och kunna göra en uteslutningsdiagnos baserat på utdragen ur sonens journal?

Den här normaliseringsprocessen är vansklig, för den drabbar inte bara människor i den omedelbara närheten utan även de som på avstånd och under lång tid sett gränserna flyttas fram.
I onsdagens ”Gott Snack” pratade jag länge om fenomenet ”sharenting” och varför det behövs en lagstiftning som skyddar barns integritet på sociala medier.
Det här är varför!

Barn har enligt barnkonventionen artikel 16 rätt till lagens skydd mot godtyckliga eller olagliga ingripanden i bland annat sitt privat- eller familjeliv.
Sammantaget finns en rätt för barn att dels erhålla integritetsskydd gentemot staten, dels mot sina föräldrar.
Källa – Examensarbete i barnrätt och medicinsk rätt från Uppsala Universitet

Corona karantän vecka 5!

Hej på er, en kort uppdatering ifrån oss ❤️
På stappliga ben har vi tagit oss ut på en kortare promenad ?? Vi har andats FRISK luft ? Han blir snabbt andfådd, och orkar inte mycket. Men att bara få vara ute en liiiiten stund gjorde honom gott ❤️BSåhär utanför stan kan man gå ut utan att träffa en enda människa ?? – SKÖNT!!!

Igårkväll hämtade Jonas oss, så vi är hos honom i Täby. Skönt med miljöombyte , och avlastning av annan vuxen…. Både jag, Lilleman och katterna är här. Ludvigs feber kommer och går ?// My Martens

My Martens fortsätter exponera sin sjuka son i både anekdoter och med bilder.
Personligen har jag ingen som helst förståelse för behovet att publicera bilder på ett utslaget barn på en brits, inne på akuten, oavsett om barnets ansikte är dolt eller inte.
Det är som att det inte finns en enda situation i livet, privat nog för att inte bli content. Varför tar man annars en selfie på sig själv med det sjuka barnet i bakgrunden?
Det är väl klart att den är tagen för att illustrera ett blogginlägg, varför skulle man annars ta en sådan bild?

Det är nog det jag tycker är värst med hela situationen – och det gäller inte bara My utan väldigt många influencer-föräldrar – att oavsett vad som händer så verkar det alltid finnas en liten del av hjärnan som omedelbart läser av hur content-vänligt det inträffade är. 
Att ingenting klarar sig undan den genomlysningen.
”Det här måste jag fota eller filma så att jag kan publicera det på sociala medier sen”…

Så här gick en del av diskussionen i kommentarsfältet under inlägget. 
Jag håller med Åsa, men det kommer nog inte som en överraskning för någon tänker jag…

Hur tänker ni kring det här?

Lyckan går inte att beskriva i ord ( se våran gårdag i bilder i story/ blogg) . Vi träffade Jonas, vi lekte på innergården, tog en promenad i friska luften, och njöt av att ÄNTLIGEN återförenas med familjen ( @jonaswesslander ) ??❤️ . . . MEN vad fn, nu är han sänkt igen!!!!! 40 graders feber och ont i hela kroppen! Han orkar inte röra en fena. Vill varken äta /dricka ?

Jag går undan och grinar, och vet f*n varken ut eller in!!! ?// My Martens

Efter en månad av sjukdom och lappsjuka så blev My Martens son äntligen så pass frisk att han kunde vara ute lite i helgen.
Nu skriver My på sin blogg att han är dundersjuk igen med 40 graders feber och ont i hela kroppen. Han vill varken äta eller dricka och jag förstår att My är utom sig av oro.
Jag undrar hur länge hon fått instruktioner att avvakta innan hon åker in akut igen? Det här låter ju helt fruktansvärt.

Om ert barn fick 40 graders feber igen efter att redan ha varit sjuk en hel månad och varken vill äta eller dricka – hur länge hade ni väntat innan ni sökt hjälp igen?
Man ska absolut inte utnyttja sjukvårdens resurser i onödan – särskilt inte nu under coronakrisen – men det här låter allvarligt!
Får hon inte i honom vätska idag så borde hon nog söka vård igen, det hade nog jag gjort. Ju förr, desto bättre så hon inte kommer till en punkt där hon känner sig tvungen att ringa efter en ambulans.
Edit – Jag fick precis lära mig alla olika alternativ till ambulans som man givetvis aldrig ska ringar efter i onödan,.
Egen bil, taxi, färdtjänst, sjukresor och liggande sjukresor.

Jag förstår att My är helt slut, både fysiskt och mentalt, och hoppas att hon ber om hjälp av nära och kära för att ligga på lite om hon behöver det.
Han måste ju få mer hjälp än så här, för hjälpen han fått hjälper ju uppenbarligen inte mot det han dragit på sig.

Krya på dig, Ludvig och kämpa på My!
Fram med lejonmamman och morra!
Någon måtta får det väl ändå vara!?

Tack för tips!

---

Denna har vunnit flera olika priser inom skönhet och hudvårds branschen!
Jag förstår varför!

Den är den BÄSTA krämen jag testat mot ojämnigheter och lös/sladdrig hud
Den gör underverk för ställen där huden behöver extra kärlek… Tex skrynkliga mamma-mage eller insida lår och rumpa Så, från en mamma till en anna.. -Mitt favorit tips! // My Martens

Om den här krämen nu är så revolutionerande som My påstår, hur kommer det sig då att SÅ många människor ändå lägger sig under kniven för att ta bort överflödig hud?
Det hade ju räckt med att bara fylla badkaret med bodylotion och sen krypa ner.
(Åh nej, nu fick jag upp den där bilden på näthinnan igen. Du klickar på länken på egen risk)

Så fungerar krämen My håller i sin hand?
Nej, inte enligt dessa två experter i området:

Källa: SvD

Källa: Sahlgrenska

Om det mot förmodan är någon där ute som provat en lotion som håller vad den lovar i form att tightare hud så får ni gärna hojta till.
Vi har nämligen någon här som skulle behöva det för att inte riskera att trampa på sin egen mage. Klädnypor längs ryggraden uppskattades inte men lite lotion, det går alldeles utmärkt. =)