My Martens har gjort det till sin grej att publicera inlägg som ibland är så illa sammansatta att de knappt går att ta sig igenom.
Ursäkten? Dyslexi. Alltid dyslexi.
Jag har själv inte dyslexi och vet således ingenting om hur det är att leva med det, däremot finns det många dyslektiker som arbetar med att skriva och publicera text och som aldrig är i närheten av att hamna i samma kategori som My.

Ta det här inlägget till exempel. 
Det är ett sponsrat inlägg där hon alltså får betalt för att marknadsföra en produkt, och redan i rubriken spårar inlägget ur.

Att ha dyslexi kan väl knappast orsaka att en viss del av texten blir så pass liten att den knappt går att läsa? Eller?
Dyslexi är absolut en förklaring till att stavning är extra svårt och att det tar längre tid att skriva korrekta inlägg, men det är ingen ursäkt att hafsa iväg samarbeten som direkt avspeglar sig negativt på företaget.
Jag vet inte om My tycker att det är lite ”gulligt” att hennes inlägg ibland innehåller fler fel än korrekt sammansatta meningar, eller om hon helt enkelt skiter i det eftersom hon alltid kan vifta med sitt dyslexi-trumfkort.
Om man vet med sig att man har dyslexi och att det påverkar kvalitén på de inlägg man får betalt för att att skriva så tar man väl den hjälp som behövs för att underlätta för sig själv och för att hålla en fortsatt hög kvalité på det man publicerar?

Vill hon fortsätta publicera en blogg där det ibland krävs en ganska så vild fantasi hos läsarna för att klura ut vad hon menar – för all del, gör gärna det, men jag hoppas att företagen börjar ställa krav på kvalité – även på bloggare med dyslexi.
De SKA kunna förvänta sig korrekta inlägg istället för att få ett inlägg som det här som på många sätt skadar företagets rykte än leder till merförsäljning – vilket är vad de betalar för.

Och kan bloggaren inte leverera inlägg i den kvalité som företaget kräver så får de helt enkelt strunta i att göra sponsrade inlägg. Jag är helt övertygad om att ifall det ställdes som ett krav på My vid nästa sponsrade inlägg så skulle hon kunna publicera ett felfritt inlägg.
Det skulle på sin höjd ta två minuter för hennes pojkvän att läsa igenom hennes inlägg om hon nu inte kan se varken stavfel eller annat själv.
Men jag tror helt ärligt inte att hon kommer bryr sig så länge inte företagen ställer någon typ av kvalitetskrav på henne för att betala ut ersättningen.

Simon Sköld har även han dyslexi men av någon konstig anledning så publicerades hans bok utan varken stavfel eller olika storlekar på texten. Jag misstänker att han kanske tog hjälp av någon?
Selma Lagerlöf hade dyslexi och ser också ut att ha hittat ett sätt att ta sig runt det i sina texter och samma sak för Agatha Christie och HC Andersen.

Att ha exempelvis dyslexi är en förklaring till varför inlägg kanske tar både längre tid och mer energi att publicera men det är ingen ursäkt att göra ett mycket sämre jobb när allt som krävs är att be någon göra en snabb genomläsning.
Företaget som betalar för samarbetet skulle med största sannolikhet gärna göra det om det innebar att standarden höjdes i inlägget.
Företag brukar allt som oftast ändå vilja se inläggen innan de publiceras men det verkar inte vara fallet här.

Vill man arbeta med text, trots att man har dyslexi, så får man vara beredd på att det kommer krävas lite mer arbete jämfört med de som inte har dyslexi.
Rättvist? Nä, men livet är sällan det.

My har gått ut på sin blogg att hon är ny VD för Lifestyle Communications och förlåt en aningens luttrad eller cynisk människa om du vill men jag har helt ärligt svårt att ta det här på allvar.
Att hatta från projekt till projekt utan att någonsin riktigt slutföra någonting får mig att undra hur länge hon ska ha det jobbet – som precis alla andra gånger – varit det perfekta jobbet för, som passat henne som handen i handsken.

Först var det jobbet som PT på Sats. Det hade hon i typ en kvart. Sen skulle hon plugga till mäklare, något som beskrevs som lite av ett drömjobb men det verkar också vara lagt åt sidan eftersom hon nu då ska bli VD för Lifestyle Communications vilket får henne att känna sig som ”en prinsessa i en dröm, som precis träffat sin ”perfect match”
Mäkleriet las på is eftersom My var utbränd och sjukskriven men det verkar hon enkelt ha skakat av sig för nu är hon taggad till tänderna.

Alla tidigare jobb har ju också varit hennes drömjobb så vi får väl se hur längre hon sitter kvar på den här stolen.
Jag gissar på två månader eftersom historien indikerar det.

Det är lite omvänd ”ropa varg” här och det är därför jag tar det här med en nypa salt. 
Den som lever får se helt enkelt.

Jag började skolan i höstas. FEI, genom min anställning på Erik Olsson. Taggad klev jag in i projektet.

Jag var samtidigt sjukskriven pga av min utmattningsdepression, med läkarbesök och behandling. Jag påbörjade utbildningen och satta igång.

En distansutbildning där man gör en del hemifrån och en del på plats på skolan. Detta i samråd med min läkare som såg detta som ett utmärkt försök att ”komma tillbaka”.

Första kursen gick förvånansvärt bra då mina egna erfarenheter som egenföretagare och bokföring etc hjälpte mig enormt. Företagsjuridik däremot, kraftig utmaning! haha! Flera kurser följde…..

Otroligt spännande och lärorikt. En enorm utmaning, med massa nytt att lära mig.

Min hälsa kommer först. Jag valde därför att pausa utbildningen i sammråd med samma läkare.

Jag måste först lära känna mitt ”nya” jag. Landa i mina diagnoser och detta satte FÖR stor press på mig. Tiden är inte rätt just nu….. Mitt gamla jag hade kört på ändå. Men jag är långtifrån mitt gamla jag, och betydligt klokare än tidigare.

Därför ligger utbildningen på is tillsvidare så att jag hinner landa, jobba med det som min hälsa tillåter. Strukturera upp, och fortsätta som jag gör.//My Martens

Hur det går med Mys mäklarutbildning har varit en av sociala mediers mest ställda fråga och en av sociala mediers minst besvarade fråga men nu tar My bladet från munnen och erkänner att hon pausat sin utbildning av hälsoskäl.

Med tanke på hur hennes höst och vår varit så låter det väl sunt? Hon har yrt runt som en skållad råtta mellan Öland och Stockholm med flyttkartonger och renoveringar och det kan väl få vem som helst att må dåligt så jag tycker man kan ”cut her some slack”.
Det brukar jag inte säga så ofta men nu gör jag det. Hepp!

För lite mindre än ett år sedan så tillkännagav My på sin blogg att hon skulle flytta till Öland eftersom hennes son skulle börja skolan och inte längre kan flyga fram och tillbaka mellan sina föräldrar varje vecka.
My skaffade sig en lägenhet i Färjestaden som hon aldrig riktigt verkade trivas i och nyligen flyttade hon och sonen in i ett litet hus som de hyr.
Mys fästman Jons bor kvar i Stockholm och har renoverat sin lägenhet samtidigt som My bytt bostad.

Jag har kanske missat någonting här, men nu verkar det som att Mys son återigen flyger mellan pappan på Öland och My i Stockholm och jag trodde att de slutade med det eftersom det inte skulle fungera med hans skolgång?
Flyger han upp till My på fredagen för att sedan flyga ner till Kalmar på söndagen för att gå till skolan på måndagen? Och flyger My med honom ner då och bor tillsammans med honom i det nya huset?

Herregud, vilket flängande om detta stämmer, och det kostar inte bara på i energi utan även i pengar. 
Det måste ju kosta skjortan att flyga mellan Stockholm och Kalmar flera gånger i månaden för säga vad man vill om reguljära flyg i Sverige, men billiga är de INTE!

Jag har kanske missat att upplägget förändrats eller så är det här en tillfällig lösning?
Hennes två katter – som hon försökte omplacera tidigare – verkar fortfarande bo kvar hos henne vilket förmodligen lägger ännu mer stress och press på hela situationen som förmodligen är tillräckligt jobbig som den är utan ytterligare påfrestningar.