Paula Rosas skriver ett inlägg om föräldraskap och ålder.
Att det är första gången någonsin som Sverige haft fler barn som föds av mammor över 45 år än av tonåringar, och om hur coolt det är att vi utvecklat till exempel assisterad befruktning så man kan få barn längre upp i åldrarna.
Själv blev hon mamma till Molly redan som 21-åring, vilket inte var enligt plan, då hon käkade p-piller, men när hon ser tillbaka på sin tid som mamma så har hon kommit till en del insikter, särskitl är det kommer till att vara en ung mamma.

Det jag tidigare tänkt på med att få barn tidigt är att, min känsla, är att man har mer energi som ung förälder än äldre. Att det har känts tacksamt att vara nästan barn själv för att kunna leva aktivt med barnen och leka själv. Och att det har känts lyxigt att ”göra bort” småbarnstiden med sömnlösa nätter, amning och bajsblöjor tidigt för att sen ha rätt stora barn när våra bekanta själva kämpar med som utmaningarna.

En annan sak som hon som ung mamma är tacksam över, är att hon förhoppningsvis kommer ha en hel massa tid tillsammans med sina barn. Om hon lever till hon är 80 år så har hon i princip fått 60 hela år tillsammans med sina barn. (Peppar, peppar..allt kan hända så klart)

Det är nog min tacksammaste tanke, när jag ibland kan lämna lite sorg över att barnen bli äldre och behöver oss mindre. Att vi ändå har så mycket tid kvar med varandra i våra liv.

Det där sista kan jag verkligen relatera till.
Jag fick ha min pappa i mitt liv i nästan 40 år, medan en av mina klasskompisar på gymnasiet förlorade sin när vi bara var 17 år.

Jag är helt övertygad om att det finns både fördelar och nackdelar med att vara en ung, så väl som äldre förälder.
Är det oavgjort eller är det ändå liiiiiite bättre att vara den ena eller den andra? 😉

Vilken är din favorit högtid? Jag är inte mycket för nyår. Jul ligger mig varmt om hjärtat. Midsommar är festligt. Men kanske är ändå påsken bäst? Till skillnad från jul, nyår och ja till och med midsommar tycker jag påsken känns väldigt kravlös? En nyår utan storartade planer gör att man känner sig panikslagen inför att det måste vara festernas fest. // Paula Rosas

Paula resonerar kring högtider och kommer fram till att hon tycker påsken är bäst, just för att den är så kravlös. 
Det kan jag absolut hålla med om, samtidigt som jag tycker att påsken är den absolut tristaste högtiden av dem alla.
Man får godis – eventuellt – men annars? Vad är påsken att ha annars?
Påsk-kärringar, sill, kycklingar och harar?
Helt ärligt, vad är det som är så bra med påsken, förutom att man som barn har lov, och några fler lediga dagar om man har ett ”traditionellt” arbetsupplägg.

Johan Glans säger det bäst ändå.
Han förklarar precis hur jäkla ologisk påsken är.

Att följare ofta tror att de känner influencers de följer är ingen nyhet.
Så har det alltid varit, och det är en aspekt av det offentliga livet som man får tugga i sig.
Det betyder inte att man inte får tycka att vissa frågor man får från följare är lite märkliga. Paula Rosas har publicerat ett inlägg med rubriken ”Får man fråga vad som helst?” som är uppdelat i två delar och jag tänkte ta upp den undre halvan.

Hon har alltså fått ett dm från en person som undrar om hen kan få låna 2000kr av Paula.
På måndag kommer pengarna betalas tillbaka och då med en extra 500 kr som ränta eller som ett tack för hjälpen.

Man kan ju alltid fråga, mottagaren behöver ju inte svara – kanske några av er tycker och så är det ju såklart. Men är det inte opassande på något sätt ändå att inte se någon form av gräns mellan en själv och personerna man följer? & känner man inte någonstans själv att ”hjälp, det jag skriver till den här människan kanske blir content” (som nu ? men anonymiserat!), vill man inte värna sin egna integritet mer än så?

Är det jag som är känslig eller vad säger ni, är det fullt normalt beteende? // Paula

Håller du med Paula om att det är opassande eller är ni mer av uppfattningen att ”nöden har ingen lag”?