Jag personligen använder mascara kanske 2-3 gånger i veckan, långt ifrån varje dag. Sedan min kur av Xlash upplever jag att mina fransar har fått en naturlig volym i och med att jag ser att dem blivit längre och fylligare. Det är oerhört tacksamt att få en klarare och vaknade blick även de dagar som jag inte använder mascara. // Paula Rosas

– ”Det är oerhört tacksamt att få en klarare och vaknade blick även de dagar som jag inte använder mascara”, skriver Paula Rosas i sin reklam för ögonfransserumet Xlash, samtidigt som det framkommer bland kommentarerna att hon till och med använder mascara på sin efterbild.
Med det i åtanke så vet jag inte om det syns så mycket skillnad alls på hennes fransar. Det är ungefär så där mina fransar ser ut, vilken dag som helst, före och efter att jag målar på mascara.
Att inte nämna att hon använder mascara på ”efterbilderna” i sin reklam är extremt missvisande och vilseledande, och någonting som jag tror att Konsumentverket och Reklamombudsmannen skulle kunna ha synpunkter på.

Hela poängen med före och efterbilder handlar ju om att förutsättningarna ska vara så identiska som möjligt så att resultatet får tala för sig självt, utan att det förstärks med exempelvis mascara. 
Det enda den här reklamen säger mi är att Paula med största sannolikhet inte fick länge eller fylligare ögonfransar av Xlash, för mascaran indikerar att hon döljer något.
Så kanske inte är fallet, men det är de signaler jag får av hennes inlägg.

Vad skulle ni tycka om att jag gjorde reklam för en ögonkräm med syfte att minska mörka ringar under ögonen, och så har jag sminkat mig med concealer på ”efterbilden”, för att förstärka ett eventuellt resultat (eller kanske snarare bristen på ett sådant?)
Helt värdelös reklam, eller hur?

Tack för tips!

På sin blogg berättar Paula om ett samtal hon haft med Folktandvården efter att hennes ena dotter klagat över ont i munnen.
Paula är orolig över att det kan vara karies, men får beskedet att det bara rör sig om en sexårstand som växer och att det inte är någon fara.
Trots det lugnande svaret så frågar hon ändå om hon kan återkomma och boka in en tid för att utesluta karies om det nu är så att det inte går över.
Då skrattar personen i andra änden av linjen och säger att hen har arbetat med detta i över 30 år och det inte handlar om hål i tanden utan en sexårstand som växer upp och att de inte behöver återkomma och boka en tid för det.

Det handlar säkerligen om det tandläkaren sa, att tänder växer och skapar ett obehag och svullnad i munnen men jag tycker ändå att sättet hen sa det på var fel. Hens skratt fick mig att känna mig illa till mods och jag tycker den översittande mentaliteten är problematisk. Att man i anseende människa till människa använder yrkeserfarenhet som ett övertag.

Och återigen, jag respekterar den och hen har förmodligen rätt. Hen lugnande min oro för Leonores munhälsa och med infon som jag fick kommer jag förhoppningsvis kunna lugna Leonore också. Hen må ha 30 års yrkeserfarenhet men har ingen erfarenhet av Leonore. Det har jag och om det inte blir bättre kommer jag att boka tandläkare någon annanstans.

Har ni också varit med om att känna er små i ett möte där den andre utövar ett övertag i yrkeserfarenhet? // Paula

För att jag ska kunna uttala mig här så behöver jag nästan få höra hur, på vilket sätt personen skrattade.
Det kanske låter som en petitess för vissa, men skillnaden mellan ett nedlåtande skratt och ett överseende skratt betyder två helt olika saker för mig.
Men jag tycker ämnet är intressant, och även i skrift kan det ju bli hur knasigt som helt beroende på hur och med vilket tonläge man exempelvis läser ett ”hahaha”.

Har ni också varit med om att känna er små i ett möte där den andre utövar ett övertag i yrkeserfarenhet?
Eller har ni varit personen med övertaget vad gäller yrkeserfarenhet och kanske uppfattats på ett sätt ni absolut inte avsåg?
Det har hänt mig flera gånger sedan jag startade Bloggbevakning och försöker komma ihåg att ”fluffa” lite mer än jag från början tänkt, just för att undvika den typen av missförstånd.
Det funkar inte alltid och jag kommer inte alltid ihåg det, men jag jobbat på’at…

Visa det här inlägget på Instagram

Den här utmaningen sprider sig som en löpeld på sociala medier, och ja, jag har givetvis testat den själv. 
Jag var superstabil medan min sambo stöp som en fura. 🙂

Tydligen har skillnaden mellan män och kvinnor i den utmaningen att göra med att kvinnor har sin tyngdpunkt i bäckenet, medan män har sin i bröstkorgen.
Därför står de allra flesta män på näsan när de försöker sig på den här utmaningen.

Testa!
Under Paulas inlägg så skriver en del att den utmanade mannen klarade sig från att ramla framåt, men de allra flesta gör det inte.
Tänk så mycket skojsiga saker vi hade gått miste om utan sociala medier.