Parterapi – influencer style

Jag och Hugo fick en match till en kvinna som verkar grym. Vi båda två är förväntansfulla och vi har valt att se på detta ”som en boost” för oss. Vi tycker att vi som par är värda den boosten att tillsammans få gå till en samtalsterapeut som förhoppningsvis kommer ge oss verktyg. Vi önskar att få med oss verktyg till att kunna kommunicera ännu bättre. Vi älskar varandra mer än allt och vi vill hålla livet ut, så jag hoppas att vi på onsdag får en fin personkemi med kvinnan vi ska träffa. Efter terapin tänkte vi ta en lunch för att ge oss själva lite tid till att reflektera kring upplevelsen och hur det faktiskt kändes. Så pepp på veckans parterapi! // Paula Rosas

Jag vet inte om det är en slump att Bianca och Phillipe OCH Paula och Hugo ska börja gå i parterapi, men man får ju bara hoppas att ingen av dem träffar några som agerar som de två på bilden ovan. 😉
Bianca berättar om det i sin vlogg och Paula i sitt blogginlägg.

Vad tycker ni om parterapi?
Jag vet att vissa ser det som ett misslyckande, att man inte ”klarar av sin relation på egen hand” men där är jag av helt motsatt åsikt.
Vi tar in tränare och coacher i mängder av områden i livet och går kurser på saker vi vill bli bättre på, men när det kommer till relationen till den vi lever allra närmast med, då är vi helt plötsligt fulländade?
Man kan träna utan en PT eller en löpcoach men får man lite hjälp på vägen så kan man bli mycket bättre, precis som när vi går matlagningskurser, lär oss dansa salsa eller varför inte försöker lära oss ett nytt språk.
Allt detta KAN vi säkert göra på egen hand, med böcker från biblioteket eller klipp på Youtube, men det blir ju så mycket enklare om man kan få hjälp av en faktisk tränare/coach/rådgivare/terapeut, om man kan be om hjälp.
Så ser i alla fall jag på det, och skulle inte tveka att gå i parterapi om jag kände ett behov för det, men inte för att försöka rädda ett redan katastrofalt förhållande, utan mer av den Felix Katchupsiska principen – för att göra det goda godare. För att göra ett bra förhållande bättre och kanske förhindra att det blir mer dåligt än bra.
Jag har ju enbart positiva erfarenheter av olika former av terapi för egen del, så jag är övertygad om att samma sak gäller för parterapi.

Så med #camcam20 får du 20 % rabatt på ditt första besök hos….
Nä så, skojar bara.. 😉

I videon här under kan du höra Bianca prata om hur hon resonerar.

Är det bloggdöden vi ser?

Vi får se hur dessa tankar om att lägga ner bloggen utvecklar sig. Det har varit jätteskönt att pratat om detta med Hugo som bekräftat för mig att min hälsa alltid är viktigast. Vi går snart in i en semester och jag skulle så gärna vilja att du som vet med dig att det du skriver till profiler sårar bara slutar. Det är stor skillnad på kritik och hat. Du får givetvis ifrågasätta men lägg då gärna lite extra tid till att tänka på hur du formulerar dig. Vi orkar inte mer tillslut♥️ // Paula Rosas

 

Ja, nu har dagen kommit.. Den dagen då det är dags att ta farväl och stänga kapitlet som handlade om bloggen.
Vet inte om det är för gott, men det känns som det just nu. Jag har trots allt sakta men säkert fasat ut den här plattformen ur mitt liv och min verksamhet. Den ger mig helt enkelt ingenting längre. Om jag ska vara ärlig så har bloggen endast tagit energi från mig dom senaste åren, men jag har nog inte velat inse det. Det har varit lite läskigt och främmande att tänka mig ett liv utan en blogg, och det är väl kanske inte så konstigt då jag har uppdaterat den, flera gånger varje dag i snart 15 år. Det är verkligen sjukt när man tänker tillbaka på hur länge jag har lyckats hålla den vid liv!

Jag har länge tänkt och trott att jag behöver vara så himla tacksam för vad bloggen har gett mig, men nu när jag äntligen är vuxen så håller jag inte med om det längre. // Alexandra Nilsson

Bianca Ingrosso, Kenza Zouiten Subosic Hugo Rosas, Lady Dahmer och Therese Lindgren har alla lagt ner sina framgångsrika bloggar till förmån för andra plattformar så som Youtube och Instagram.
Tycker jag att det är konstigt? Nej, inte särskilt utan ser det som ett naturligt paradigmskifte för professionellt influenser-arbete då dessa plattformar är betydligt bättre utformade för det. Jag tror även att kommentarsfunktionerna på Youtube och Instagram som försvårar anonyma troll/hatkommentarer är en bidragande orsak till att fler och fler stora influencers lämnar bloggen bakom sig.
Jag har precis spelat in P3 Nyheter om saken, som förhoppningsvis kommer ut under dagen där jag lämnar en kommentar i ämnet för den som är nyfiken att veta mer.

Vad har ni för tankar kring detta?

Paula svarar på läsarfrågor

Hur kan du gå på event när det fortfarande är corona? 
Eventet skulle egentligen vara utomhus och dom hade delat upp det på 2 sessioner så vi skulle vara max 15 på plats samtidigt. Tyvärr blev väderprognosen regn och kallt så i sista stund flyttades det in. Vi blev uppmanade att om vi känner den minsta lilla sjukdomskänsla att lämna återbud (och det var det flera som gjorde, hörde av sig med ett ”jag kände lite rasp i halsen så jag vågar inte riskera något”). Mattorna spritades innan och efter passen, vi uppmanades att hålla avstånd, det var belamrat med handsprit överallt och alla spritade sig som tokiga och var noga med handtvätt. Var det dumt att gå på ett event? Ja, kanske då det helt ärligt var svårt att hålla sig från att krama någon efter så lång tid utan att ses!
[…] Vi håller till exempel avstånd till min mormor som sörjer sin livskamrat för att inte riskera något med henne, vi tänker oss för kring alla typer av sjukdomssymptom oavsett hur små dom verkar.(Ej hela Paulas svar som du hittar här.)

Varför svarar du inte på min fråga?! 
Oh lord, bara för att du ställer en passivt aggressiv fråga sjuttioelva gånger så betyder inte det att jag måste svara på den. Vissa är väldigt flitiga kommentatorer och letar alltid fel i allt som skrivs här. Jag har varken lust eller skyldighet att svara på frågor som bara är i syfte att smälla mig på fingrarna och poängtera hur dum jag är.

Varför äter ni vuxna inte pasta? Äter du inte kolhydrater?
Både jag och Hugo äter pasta men väljer hellre andra kolhydratskällor som potatis, quinoa, bulgur osv. Jag tycker det är godare och väljer hellre mer näringsrik mat. Men ibland blir pasta också. Precis som många andra småbarnsföräldrar hamnar vi ibland i att vika oss för vad som kidsen gillar (pasta) för att vara säkra på att dom äter men vill hellre ha annat själva. Vi alla äter lite av allt möjligt och barnen pillar i sig lite quinoa och vi äter upp pastarester också. Men oftast äter vi samma mat hela familjen vid middagarna. Jag tror inte vi är ensamma om det här.

Varför renoverar ni ett fungerande kök? Det är så tråkigt med alla som sliter ut och kastar fungerande kök! 
Vi, eller jag rättare sagt, ville ha förnyelse i vårt kök. Det var fint som det var men lite opersonligt och stelt och inte med så bra förvaring för oss som småbarnsfamilj. Vi ville ha mer förvaring och mer socialt utrymme. Jag vill dock poängtera att vi inte slitit ut och kastat något utan bara gjort om det befintliga och lagt till! (Ej hela Paulas svar som du hittar här.) // Paula Rosas

”Vi håller till exempel avstånd till min mormor som sörjer sin livskamrat för att inte riskera något med henne, vi tänker oss för kring alla typer av sjukdomssymptom oavsett hur små dom verkar.”

Det här gjorde ont i mig att läsa.
På samma sätt som jag blir så ledsen av tanken på de människor som dör ensamma pga covid-19 så gör det mig så ledsen att tänka på att inte kunna finnas där för de som sörjer en älskad människa.
Att inte få krama, hålla, trösta.

Paula svarar på nio frågor i sitt inlägg och jag har tagit med delar av några av dem här, och förutom delen här ovan så vill jag lyfta fram Paulas svar om deras köksrenovering.
Det är så många som bara river ut och bygger nytt men hos Hugo och Paula är alla stommar desamma men de har lackat om luckorna.
Jag ÄLSKAR färgen på luckorna men ställer mig mycket skeptisk till ställningen för glas som hänger från taket.
Gudars så kladdiga de kommer bli, även om de är en bit från spisen, eller tror ni de har installerat turboventilation?
Jag gillar generellt inte öppna hyllplan av den anledningen, det är ack så snygg men aningens för opraktiskt för mig.
Helkaklat däremot – helt min melodi!
Bara att slanga av efter en bråkig köttfärssås! 😉

 

Paula vill inte bli bedömd som ”knullbar”

Får se en kommentar om ”åretsmilf” och kände bara uääääääk. Att bli kallad milf gör mig illamående. Hur kan män se det som en komplimang att ge till en annan kille att ”hörredu din fru är knullbar”?

Jag hör aldrig aldrig kvinnor säga så till vänner om deras partner, ”din kille vill jag kn***a” som en fin komplimang? Där lyfter man snarare egenskaper och kvaliteter. Visst att man kanske kommenterar utseende, det kan man ju tycka olika om också, men just den här sexualiseringen…

Och jag som mottagare av objektifieringen, ska jag svara på en sån kommentar med ”nämen tack vad gulligt av dig, kul att du skulle kunna tänka dig ha sex med mig!”…

Nu kanske vissa resonerar med ”men lägg inte upp bilder där du har bikini då!” men jag tycker inte män har rätten att betygsätta min knullbarhet till min man för att jag tar bilder i badkläder. Att ens ha det tänket att det är något schysst att bedöma en annan persons fru som liggbar… // Paula Rosas

Jag tror tyvärr att den dagen vi slutar bedömas efter utseende och ”knullbarhet” ligger långt fram i tiden, primärt för att människor gjort så i alla tider.
Och inte bara människor… hur många naturfilmer har man inte sett på olika djur som bröstar upp sig, fågelhanar som dansar med någon typ av parningsskrud för att göra sig extra ”knullbar” för att honan ska välja just honom?
Nu har ju människan, tack vare evolutionen, tagit sig ifrån det rent instinktiva beteendet som detta är, men trots det så har vi ju objektifierat varandra i alla tider och ändå ganska nyligen börjat ifrågasätta vårt eget beteende.
Däremot så hoppas jag att dagen vi slutar öppnar käften och luftar våra sexualiserande åsikter kommer typ i morgon, för det är första steget.
Att fler och fler inser att det är sunkigt att bedöma en annan person efter ”knullbarhet” och helt jävla oacceptabelt att fortsätta tro att det är en rimlig komplimang att ge år 2020. Att ge.
För på samma sätt som det varit fullt rimligt att bedöma folk efter ”knullbarhet” så har det ju också varit en helt rimlig sak att ta som komplimang.
Om det är rimligt att alla bedöms efter ”knullbarhet” och det är positivt att vara ”knullbar” så vill man ju vara ”knullbar”, eller hur?
Så skäms inte om du tar det som en komplimang att bli sexualiserad. Jag gör det ibland, som en omedveten och ologisk reaktion som jag sedan kan bli irriterad över, när väl den logiska delen av hjärnan kommer ikapp och återigen talar om för mig att det faktiskt inte är mycket att hänga i julgranen. Att vara ”knullbar” i en främlings ögon.
Det är beteenden som nog ganska djupt rotade i oss, och ingenting som kommer försvinna enbart av att vi är kapabla att inse att det är ett förlegat och sexistiskt sätt att bedöma människor på. Tyvärr. Att veta är en sak, att göra en annan.

Det Paula gör är en bra start. Att säga ifrån. 
Att få människor som uttrycker sig på det här viset att inse att det inte okej. Det är kränkande och sexistiskt och någonting att sluta med omedelbums!
Förhoppningsvis kan små, små steg av agerande ändra sättet våra reptilhjärnor tänker och slutligen komma till en punkt där det inte är okej att skriva till en annan man på Instagram att hans fru är ”knullbar”.

Fasen vad jag svamlade här känner jag, men det här har fler dimensioner än att bara vara sexistiskt. Det är tyvärr inte riktigt så enkelt, men viktigt viktigt att lyfta upp.
Jag vill inte ens skriva ”tumme upp” längre efter att Paolo Roberto förstörde det med sin jävla ”förövar-tumme”, så jag är på jakt efter ett nytt uttryck.
Några förslag?

……………………………………………..

Jag ville inte publicera vad jag anser om ”förövar-tummen” – här på Bloggbevakning, men om ni är nyfikna så kan ni klicka här.
Det är min mest likeade och kommenterade bild någonsin, så tack – ”förövartummen”.