Måndagens fråga: Vad säger ni om jag säger bloggutmaning? Jag tänker att jag tar fram en lista med punkter/rubriker för en månad. Så betar jag av den. Hade det varit kul? Tryck på hjärtat om du gillar idén! ??‍? // Paula Rosas

Många influencers brukar väl ha som en adventskalender fast med blogginlägg?
Ett nytt ämne att skriva ett inlägg om varje dag.
Tycker ni sådant är kul? Borde jag ha det här inne? Där ni får skriva en massa ämnen i kommentarsfältet som jag väljer 24 st av? Eller 4, beroende på intresse? I så fall blir det ett nytt adventsinlägg varje decembersöndag fram till jul.

Kul eller okul?
Paula skriver att hon ska ta fram en lista på punkter/rubriken om tillräckligt många klickar på hennes hjärta, men jag tycker det vore roligare om ni valde ämnena.
Dra i så fall iväg dina förslag på luckor här nedan – högt och lågt –  så får vi se vad det blir av ’ett. 🙂

Oj, vilken hets i kommentarsfältet… Men för att svara på frågan. Har jag tröttnat? Absolut inte, men det är andra tider. Det finns flera faktorer som gör att jag inte har lagt tid på att prioritera bloggen.

Paula Rosas har publicerat ett blogginlägg där hon besvarar ”hetsen” i hennes kommentarsfält där någon eller några frågat om hon tröttnat på bloggen eftersom uppdateringen haft en del att önska i kontinuitet. 
Jag slängde ett öga i hennes kommentarsfält, och det här är den ”hets” som hon refererar till. Kommentarer om att det antingen ekar tomt eller bara kommer reklaminlägg, samt att hon inte besvarar kritiken som riktats mot henne, någonting jag kan tycka är en fullt relevant kritik eller feedback till någon som livnär sig på att skapa content.
Kanske finns det mängder av kommentarer som inte godkänts eller raderats, för de som har publicerats var inte mycket att hänga i hets och hat-julgranen.

I sitt inlägg listar Paula flera av de faktorer som är anledningen till att hon inte prioriterat sin blogg och de lyder som följer:

– Ny fotograf
– Mer tid till administration
– Nya riktningar
– Tonen i kommentarsfältet

Hon ber också sina läsare om inspiration för att kunna göra bloggen ännu bättre.
Av kommentarsfältet under Paulas inlägg att döma har innehållet tagits emot väl av en del läsare, medan en annan skriver så här:

Jag tycker det är viktigt att skilja på hat, hets, kritik och feedback, även om den leverera på ett lite vassare vis än det som är att föredra.
Annars kommer uttryck som hat och hets urvattnas helt och det är inte bra för någon. Det är lite som att anklagelserna om Ozempic står som spön i backen så fort en offentlig person gått ner i vikt. En och annan har sannolikt använt sig av det eller annan medicinsk hjälp, men dra inte alla över en kam. Det blir heller inte bra, för det går faktiskt att gå ner i vikt, även utan ”hjälpmedel”.

Hur tänker ni här?

Tack för tips!

Gällande kommentarsfältet: Fattar inte riktigt vad som hände i slutet av förra veckan. Jag bad aldrig om feedback efter kräftskivan, men ändå kom en storm av kritik. Till en viss del konstruktiv, absolut. Känner inte att jag kan/pallar bemöta den. Vad jag än säger/skriver tas det emot negativt.

Det är fel på det jag gör, det är fel på hur jag skriver. Det är så himla tråkigt med dålig stämning. Det gör mig matt. Ni som verkar så arga, vad gör ni här? Släpp ilskan nu så vänder vi blad. Expressen granskar kommentarerna och även dom har reagerat. Vi kan bättre än såhär, vi är vuxna människor.

Paula Rosas tar till sin blogg för att kritisera sina läsare, och sättet de kommenterat den kräftskiva hon ordnat via sitt nya eventföretag.
Här ovan ser ni några exempel på hur det lät under det inlägget. 

Under sitt nya inlägg fick hon en tänkvärd kommentar:

Om man marknadsför sitt företag på sin blogg så måste man väl inse att det kommer komma både ris och ros?
Att hon inte reklamidentifierar inlägget orkar jag knappt bemöta.

Eller?
Paula är ändå gammal i gemet, och beter sig som att hon fått sitt livs första kritiska kommentar. Det ÄR inte särskilt trevligt med långt, utsläppt hår bland mat exempelvis. Det skulle nog till och med Livsmedelsverket hålla med om.
Hur ser ni på saken?

Trots försök till god & mysig morgon med lyxfrukost hamnade jag i konflikt med ett barn. Eller senare irritation från bådas håll. Jag ska strax börja min arbetsdag med min fotograf men kan inte alls skölja bort det dåliga samvetet.
[…]

Att bråka på morgonen ger ingen en bra start. Jag har dåligt samvete och vill spola tillbaks tiden. Morgonen var verkligen upplagd för en bra start men blev istället en dålig.
[…]

Det som hände är att en av dem inte alls tål stress. Jag vet om det men utsätter henne ändå för just stress.
[…]

Jag måste inse deras olikheter och kan inte kräva exakt samma sak. Anpassa föräldraskapet Paula. Anpassa föräldraskapet. // Paula Rosas

Paula Rosas inledde tisdagen med att dela ett inlägg där hon beskriver ett bråk med ett av sina barn.
Hon går ganska detaljerat in på både vad som utlöste bråket och hur det utvecklades. Eftersom Paula och Hugo har två barn, är det inte särskilt svårt att räkna ut vem av dem det kan handla om. Jag har valt att inte återge den beskrivande delen av inlägget (det är vad […] står för om någon undrar).

Personligen tycker jag att sådana detaljer kan kännas mer integritetskränkande än att publicera ett foto på ett barn.
Det är såklart inte en tävling mellan text och bild – båda har sina risker. Bilder kan spridas och användas på oväntade sätt, men en detaljerad text om ett barns privata handlingar kan också kännas som ett intrång. I det här fallet vet läsarna redan tillräckligt om familjen för att kunna gissa vad som hänt och vilket barn det gäller, vilket kan nagga på barnets integritet.

Vad tänker ni om den här typen av inlägg där ett barns agerande lyfts fram och diskuteras inför en stor publik?
Är det bara vardagsrealism, eller går man över en gräns när barnens liv exponeras på det här sättet?