Som i vanlig ordning på skärtorsdagen påskars vi på min mammas jobb. Hon jobbar på ett äldreboende och då brukar vi passa på att påska i hela huset. Barnen ritade teckningar igår och mamma hade ordnat med fina blommor och godis. Vi brukar köra det omvända, att vi överraskar och ger bort.

Mamma kommer för alltid att vara min förebild. Detta ingår inte på något sätt i hennes arbetsuppgifter utan hon gör det för att hon genuint vill bringa glädje i dom gamlas liv. Barnens förskola har lussat på hemmet i snart tio år, det är också mammas förtjänst.

En dam frågade Leonore om hon fick hålla hennes hand. Och när Leonore försiktigt sträckte fram handen började damen att gråta. Då kom tårarna även för mig

Utanför mammas jobb och redo för att påska! //Paula

Wow! Jag blev riktigt varm i hjärtat av det här, att Hugo och Paula besöker Paulas mammas jobb vid olika högtider för att uppvakta de gamla.
Vår påsk blev tyvärr inte som vi hade tänkt oss då valpis är nyopererad och inte får tugga eller bita på något och en skogstomt är aningens för inbjudande för det.
Lantstället i skärgården har skogstomt.
Så vi fick vackert bli hemma istället, men det gör mig inte så mycket. Vi kommer att ha hela sommaren på oss att åka till i skärgården och samla pinnar. Jag undrar mest vilken dag eventuella påskkärringar kommer så man är beredd liksom…

Hur firar ni påsk? Om alls?

Rost

Hugo gjorde sig av med vår rost när vi flyttade. Han lovade att han skulle köpa en ny, vilket han inte har gjort än och det har gått två årSå jag har länge önskat mig en rost! //Paula Rosas

En rost? Vad tusan är en rost?
Rost är ju sådant man INTE vill ha på bilen, men EN rost?
Menar hon en brödrost? En rostpanna? Ett toastjärn?

Jag är så förvirrad, men med tanke på hur länge Paulat önskat sig en rost så är det uppenbarligen någonting man ska vilja ha?
Så M – jag vill ha en rost när jag fyller år. (Eller en synth när jag konfirmerar mig)

Igår gjorde Paula ett samarbete med företaget Fabletics som jag tyvärr missade att filma, men som innehöll Paula som provade olika kombinationer av kläder som Hugo sedan fick välja favorit ifrån.
Hon uppmanade sina följare att bli medlemmar på sidan eftersom man då får handla till riktigt förmånliga priser – just nu är erbjudandet 2 par leggings för endast 249 kr.
Det är billigt! Billigt, billigt, billigt

Nästan lite för billigt kanske?
Det låter nästan för bra för att vara sant, och är det något jag lärt mig genom livet så är det just det – låter det för bra för att vara sant så är det med största sannolikhet så.
Det Paula ”missar” att informera om i sitt samarbete är de villkor som gäller för att kunna ta del av det här erbjudandet. Medlemskapet kostar nämligen 599 kr – en summa som dras man debiteras från ens kort om man inte handlar inom en månad från det att man blivit medlem, eller inte avregistrerar sig efter att man gjort sitt första köp.

Det är kundens ansvar att läsa allt det finstilta – absolut – men jag tror att många kunder riskerar att känna sig smått lurade när Paula helt enkelt låter bli att nämna denna lilla detalj.
Oavsett om detta är pengar som kunden kan handla för längre fram eller inte så är – 600 kr på kontot en inte så trevlig överraskning oavsett.

Hur skulle ni reagera på en sådan här sak?
Eller anser ni att får kunderna skylla sig själva om inte läst den finstilta texten i avtalet?