Paula:

Jag måste nästan lyfta på hatten åt Paula som lyckades lägga band på sig när en kvinna öste rasistiska tillmälen över henne och Molly när de stod i kön på Konsum.
”Du och ditt invandrarbarn har inget här och göra.”

Alltså, på riktigt…vem SÄGER sådana saker?
Jag kan tänka mig att det finns en och annan människa därute som av en eller annan anledning kanske tänker i liknande banor. Kanske av okunskap, ignorans, rädsla eller helt enkelt för att de har lite otur när de tänker (I allmänna ordalag det vi kallar ”dum i huvudet”) men att formulera det till en mening och säga det till en främling och hennes lilla dotter?

Paula skriver i sitt blogginlägg att om Molly inte hade varit med så hade hon spottat den rasistiska kvinnan i ansiktet. Kanske inte det absolut bästa sättet att hantera situationen men frågan är om jag inte själv hade velat göra samma sak, även om jag haft min – fiktiva – dotter med mig.
Jag tror att antingen så reagerar man blixtsnabbt och helt utan konsekvensanalys eller så blir tappar man fattningen helt och blir handlingsförlamad. Ni vet det där ytterst irriterande scenariot när man kommer på en klockren replik en si så där 2 minuter för sent?

Sättet Paula hanterade situationen och pratade med Molly efteråt tycker jag var klockren.
Enklast hade ju varit att bli as-förbannad och göra en verbal ”falling down” där i kön men Paula höll sig lugn och sa så här till Molly:

Molly: Vad sa hon mamma?
Paula: Älskling, det är viktigt att du förstår att alla du möter är lika mycket värda.
Molly: Ah?
Paula: Alla kompisar på förskolan ser olika ut eller hur?
Molly: Ja?
Paula: Vi har brunt hår, andra har ljust. Du och jag är bruna, men Leonore är ljusare. Och Naomi har stort, vackert och lockigt hår.
Paula: Den kvinnan var arg för att vi inte såg likadana ut som henne. Men du och jag vet att det är bra att se ut som sig själv, eller hur?
Molly: Ja för när jag var liten hade jag blå ögon men nu har jag gröna!
Paula: Precis! Och båda är lika bra. Färger är bara färger. Glöm aldrig det.

Hur hade ni reagerat?
Med sansat lugn eller med att placera en nyrosslad ansiktsmask från långt bak i halsen på hennes ariska panna?
Jag önskar den här rasistkärringen ingenting annat än kliande tvättlappar som inte går att klippa bort för resten av livet!

Paula Uribe:

Under resan till Maldiverna fick jag kommentarer som:
-Du har en mammig kropp
-Du har hängiga bröst
-Du har gropiga lår
-Skönt att se någon som går emot normen
-Att jag har fel typ av badkläder för min kroppstyp

Japp! Jag har en mammig kropp, jag hart burit två barn men har samtidigt aldrig haft en sådan hård mage någonsin som jag har just nu. Yes, mina bröst är små och sitter lösare än innan. Absolut, jag har gropar på låren och till och med bristningar som kom efter att jag bar mina två barn.

Se-jag är inte perfekt. Men vad är perfekt egentligen? Varför ska man behöva gå runt och må dåligt över värdsliga ting som hur ens kropp ser ut? Varför lägger vi inte fokus på hur vår kropp MÅR istället?//Paula

Herregud, vad jag kan bli trött på kvinnor ibland, för ja…jag är övertygad om att det enbart är kvinnor som lämnat de här kommentarerna på Paulas blogg, men samtidigt blir jag glad av att läsa hennes tankar kring det och hur hon inte tar åt sig av dumheterna.
Att bli äldre betyder att det kanske tar lite längre tid att jobba upp konditionen jämfört med när man var 18 och man kanske tenderar att bli aningens mer bakis efter några glas vin än när man var yngre men med å andra sidan så får man någonting annat med ålder som jag inte skulle byta bort för allt smör i Småland och det är förmågan att inte ta åt sig längre av kommentarer som de här ovan.
Många skulle förmodligen säga att jag har en mammakropp, att mina bröst inte klarar av penntricket och att jag har gropiga lår – och då har jag inte ens burit och fött några barn med den här boningen – men den har ändå visat sig vara min absolut bästa vän.
När läkarna spådde att jag skulle behöva bli förtidspensionerad vid 32 års ålder så sa mitt pannben och min kropp ”nej” och efter att vi börjat arbeta tillsammans istället för att jag klankade ner på den och hatade allting som jag tyckte var fel med den så tog vi oss igenom en 2.5 år lång rehabilitering där inte ens 1% av min kropp nu för tiden är i behov av en förtidspensionering.

Att vara mer eller mindre smärtfri och kunna leva mitt liv i princip som alla andra betyder mer än alla tvättbrädor, solsaluterande tuttar och släta lår i världen.
Jag hoppas…verkligen hoppas att de kvinnor som skrivit de här kommentarerna till Paula också kommer dit någongång så att de kan sluta hata sina egna kroppar och istället visa dem tacksamhet för allting som de uträttar åt oss.
För jag tror ärligt att det är deras egna självförakt som de ger uttryck för här ovan, och hur vet jag det? För att jag varit precis likadan och velat hitta fel på alla andra och deras kroppar för att inte känna mig så misslyckad själv.

Min kropp är fantastisk, Paulas kropp är fantastisk och det är din också.
Var lite snäll mot den så ska du se att du får tusenfalt tillbaka!

Tack för tips!

Paula Uribe:

Bildkälla.

Molly shoppade sina bikinisar själv på HM innan vi reste. //Paula

Paula berättar på bloggen att Molly valt de bikinis hon haft på sig på Maldiverna själv och får då frågan om hur hon – Paula – ser på att hennes femåring har bikini då hon inte har några bröst att dölja. 
Om hon får ha bikini på sig på stranden så borde hon väl även få har stringtrosor och bh?

Jag kan till viss del känna att frågan är relevant men att den är alldeles för basal och platt och borde egentligen vändas på och ställas tillbaka till den ursprungliga frågeställaren.
För om man ifrågasätter varför en femåring har bikini så borde man ju även ifrågasätta varför samma barn har baddräkt på sig. Rätt ska vara rätt.
Rent krasst så är ju det enda syftet för en kvinna att bära baddräkt att skyla och hålla upp brösten, eller hur?
Och ett barn som inte fått några bröst borde egentligen inte behöva något mer än ett par badbyxor/bikinitrosor,  så reaktionen kring barn och baddräkter borde bli lika stor när barn bär bikini, men det sker ytterst sällan.

Så summa summarum:
Barn i baddräkt borde vara lika ifrågasatt som barn i bikini, eftersom båda badplaggen är ”onödiga” för ett barn som lika gärna kunnat gå runt endast i badbyxor/bikinitrosor. (UV-dräkt är en annan sak då den har som syfte att skydda mot solens farligt strålar)

Vad har ni för åsikter om barn och badkläder?
Är bikinin ett mer ”sexualiserat plagg” eller varför väcker en bikini så starka reaktioner när inte en baddräkt gör det?