Länge leve kroppen!

Paula Uribe:

Under resan till Maldiverna fick jag kommentarer som:
-Du har en mammig kropp
-Du har hängiga bröst
-Du har gropiga lår
-Skönt att se någon som går emot normen
-Att jag har fel typ av badkläder för min kroppstyp

Japp! Jag har en mammig kropp, jag hart burit två barn men har samtidigt aldrig haft en sådan hård mage någonsin som jag har just nu. Yes, mina bröst är små och sitter lösare än innan. Absolut, jag har gropar på låren och till och med bristningar som kom efter att jag bar mina två barn.

Se-jag är inte perfekt. Men vad är perfekt egentligen? Varför ska man behöva gå runt och må dåligt över värdsliga ting som hur ens kropp ser ut? Varför lägger vi inte fokus på hur vår kropp MÅR istället?//Paula

Herregud, vad jag kan bli trött på kvinnor ibland, för ja…jag är övertygad om att det enbart är kvinnor som lämnat de här kommentarerna på Paulas blogg, men samtidigt blir jag glad av att läsa hennes tankar kring det och hur hon inte tar åt sig av dumheterna.
Att bli äldre betyder att det kanske tar lite längre tid att jobba upp konditionen jämfört med när man var 18 och man kanske tenderar att bli aningens mer bakis efter några glas vin än när man var yngre men med å andra sidan så får man någonting annat med ålder som jag inte skulle byta bort för allt smör i Småland och det är förmågan att inte ta åt sig längre av kommentarer som de här ovan.
Många skulle förmodligen säga att jag har en mammakropp, att mina bröst inte klarar av penntricket och att jag har gropiga lår – och då har jag inte ens burit och fött några barn med den här boningen – men den har ändå visat sig vara min absolut bästa vän.
När läkarna spådde att jag skulle behöva bli förtidspensionerad vid 32 års ålder så sa mitt pannben och min kropp ”nej” och efter att vi börjat arbeta tillsammans istället för att jag klankade ner på den och hatade allting som jag tyckte var fel med den så tog vi oss igenom en 2.5 år lång rehabilitering där inte ens 1% av min kropp nu för tiden är i behov av en förtidspensionering.

Att vara mer eller mindre smärtfri och kunna leva mitt liv i princip som alla andra betyder mer än alla tvättbrädor, solsaluterande tuttar och släta lår i världen.
Jag hoppas…verkligen hoppas att de kvinnor som skrivit de här kommentarerna till Paula också kommer dit någongång så att de kan sluta hata sina egna kroppar och istället visa dem tacksamhet för allting som de uträttar åt oss.
För jag tror ärligt att det är deras egna självförakt som de ger uttryck för här ovan, och hur vet jag det? För att jag varit precis likadan och velat hitta fel på alla andra och deras kroppar för att inte känna mig så misslyckad själv.

Min kropp är fantastisk, Paulas kropp är fantastisk och det är din också.
Var lite snäll mot den så ska du se att du får tusenfalt tillbaka!

Tack för tips!

Är det verkligen samma sak?

Paula Uribe:


Bildkälla.

Molly shoppade sina bikinisar själv på HM innan vi reste. //Paula

Paula berättar på bloggen att Molly valt de bikinis hon haft på sig på Maldiverna själv och får då frågan om hur hon – Paula – ser på att hennes femåring har bikini då hon inte har några bröst att dölja. 
Om hon får ha bikini på sig på stranden så borde hon väl även få har stringtrosor och bh?

Jag kan till viss del känna att frågan är relevant men att den är alldeles för basal och platt och borde egentligen vändas på och ställas tillbaka till den ursprungliga frågeställaren.
För om man ifrågasätter varför en femåring har bikini så borde man ju även ifrågasätta varför samma barn har baddräkt på sig. Rätt ska vara rätt.
Rent krasst så är ju det enda syftet för en kvinna att bära baddräkt att skyla och hålla upp brösten, eller hur?
Och ett barn som inte fått några bröst borde egentligen inte behöva något mer än ett par badbyxor/bikinitrosor,  så reaktionen kring barn och baddräkter borde bli lika stor när barn bär bikini, men det sker ytterst sällan.

Så summa summarum:
Barn i baddräkt borde vara lika ifrågasatt som barn i bikini, eftersom båda badplaggen är ”onödiga” för ett barn som lika gärna kunnat gå runt endast i badbyxor/bikinitrosor. (UV-dräkt är en annan sak då den har som syfte att skydda mot solens farligt strålar)

Vad har ni för åsikter om barn och badkläder?
Är bikinin ett mer ”sexualiserat plagg” eller varför väcker en bikini så starka reaktioner när inte en baddräkt gör det?

 

 

 

Tror ni på spöken?

Angelica Lagergren:

Det har blivit lite snack om övernaturliga krafter, spöken och liknande här inne på bloggen det senaste dygnet, så varför inte spinna vidare på det?
Kommentarerna här ovan kommer från det här inlägget som egentligen handlar om säkerhet och att bära hjälm, men tack vare en anekdot från min kära mamma så gled vi över till spöken, spökhistorier och egna upplevelser av detta.
Jag råkade ut för ”Gröna Handen” och Angelica Lagergren blev nertryckt i sängen av vad som bara måste ha varit ett spöke, eller hur?

Jag älskar Jessicas respons att ”Det är så spöken gööööör!”
Hur fan vet hon det och hur många spöken har blivit tillfrågade i denna skrämsel-enkät?

Jag kan än i dag verkligen SE den där gröna handen komma farande mellan träden så jag kommer vidhålla min spökhistoria även i vuxen ålder – JOHO! Så det så – och jag är inte direkt ensam i bloggvärlden att tro på spöken.
Paula trodde ju att det bodde ett spöke i barnens nattlampa såg ut som en sköldpadda och Anitha Schulman trodde stenhårt på att det bodde ett spöke i hennes och Calles lägenhet som de bodde i 2012.

Tror ni på spöken/andar/väsen och annat övernaturligt?
Har du varit med om någonting själv som du vill dela med dig av? Kom igen nu!
Det allra läskigaste!!!!

(Ett tips är att ha en stor kudde i famnen att gömma sig bakom om det blir allt för läskigt. En tjock katt kan också fungera som spöksköld som ni kan se i exemplet här nedan.)

Det var inte bara bättre förr..

Sociala Medier:

Jag kan ofta tycka och tänka i termer som ”att det var bättre förr” eftersom sociala medier inte fanns och man som ung och påverkningsbar människa kunde välja mer vad man blev utsatt för, influerad av och exponerad för.
Men allt var inte bättre förr och de båda exemplen som tänker ta upp kanske inte har med sociala medier att göra för fem öre, men någonting har ändå hänt.

När jag var 14 eller 15 år så åkte jag med min församling (Japp, var pingstvän på den tiden och ja, jag kände Kristi Brud) på en skidresa till Vemdalen. Dag 2 lyckas jag fastna med alla högerhandens fingrar i liften och så var det slutåkt för mig den veckan då de alla mer eller mindre bröts på olika ställen i handen..
Och tur var väl det när jag tänker efter!
Ingen åkte med hjälm. Verkligen ingen. Det var ingen som sa till mig att jag borde ha hjälm på mig eftersom jag aldrig stått på ett par skidor tidigare och har mer otur och är mer klantig på en vecka än vad gemene man lyckas med under en livstid.
Nu visade det ju sig att jag istället för hjälm hade haft mer användning för ett par handskar i metall men ändå…
Jag minns att när jag tittade på bilder från Hugo och Paulas skidresa till Kläppen så hade alla hjälm – oavsett om du var nybörjare eller näst intill proffs. Hjälmen var på.

Samma sak kom jag att tänka på närjag såg bilden på Kenza från Thailand. Inga skyddskläder att tala om så klart med dock – hjälm.
När jag gick ut nian så åkte vi med klassen och lite föräldrar till Korfu där vi hyrde vespor som vi körde omkring med på ön.
Tror ni att vi hade hjälm? Icke.
Det var det ingen som hade och själv reflekterade jag inte över det. Jag måste ha varit en väldigt naiv och ignorant tonåring utan minsta tillstymmelse till säkerhetstänk och ska väl mest vara tacksam att jag fortfarande lever.

Varför tror ni att vi blivit mer säkerhetsmedvetna?
Kan sociala medier ha med det att göra? Att du praktiskt taget inte kan göra sådana dumheter längre utan att det exponeras för människor att se och ha en åsikt om? Att åka utan hjälm när jag var 14 berörde mig och de som såg mig. Nu för tiden läggs bilderna ut på Facebook, Instagram eller bloggar och kan bli virala på nolltid och den är någonting jag lärt mig sedan jag startade den här bloggen så är det att man inte vill ha ett gäng mammapoliser efter sig med moral-högaffeln i högsta hugg! 🙂