HELLO POOOOOKIE!!!

Paula Uribe:

Vi har passat Pålle i eftermiddag. Han är världens finaste valp och dom verkligen leker. Leonore kvider för att hon skrattar så mycket men det allra finaste är att dom kan ta det lugnt tillsammans också.

För första gången sover Pålle över. Vi skjutsar hem honom imorgon bitti men Molly somnade med världens leende för att Pålle låg bredvid. Än så länge ligger han kvar, mamma berättade att ägarna har tankar på att valpa honom när han blir äldre. Vi kanske tar en till vår då <3

”Mamma. Du, pappa, Leonore, Julia och Pålle är mina bästa vänner” <3//Paula

Nu kommer ni få höra ett av mina absoluta ”hat-uttryck” men alltså…
JAG DÖR SÖT-DÖDEN AV PAULAS BILDER PÅ DEN LILLA VALPEN! DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!!!!! Ge mig en styrkekram för fasen! 😉
Jag vet inte vad det är i vattnet men alla i mina sociala medierflöden verkar skaffa hundvalpar och jag känner att det verkligen värker i mig. Jag vill också ha en men är osäker på om 1, THK och Lilla Snöboll skulle acceptera en valp och 2, om vi har tid och om det är läge just nu.
Är det så ni ”vanlisar” känner när ni känner längtan efter biologiska barn? Borde jag egentligen ha blivit född till Golden Retriever istället?
Men alltså… Kolla…Dessa tre sötgrötsvovvar möter mig dagligen och hur kan man inte smälta som en oäten mjukglass i solsken av blotta åsynen?


Joy & Linnea Debs Rut // David Batras Bodil // Pillan Thelaus Lukaz

I got you beat

Paula Uribe:

Paula: Ursäkta vart hittar jag faktaböcker?
Bibliotikarie: Vilken typ av faktabok? Är det till ditt gymnasiearbete?
Paula: Eeh nae, jag är 26 år gammal (och har två barn för sjutton!!!!)
Bibliotikarie: Åh ursäkta!
Paula: …
Lite smickrande ändå, och guess what! Jag har blivit med bibliotekskort. Jag tar ett steg tillbaka i utvecklingen och ska börja låna böcker tillsammans med barnen =)//Paulas

Jag slår dig Pulkan!
Jag får visa leg när jag går på systemet, när jag handlar Trisslotter, energidrycker och nässpray och jag fick visa leg senast förra året fick jag frågan om jag ville åka på hel eller halv biljett på bussen. Halv biljett är upp till 16 år.
Till mitt – eller busschaffisens försvar – ska tilläggas att jag hade håret i två Mimmi Pigg-öron och stora solglasögon men ändå.

For fuck’s sake liksom….
Ska man bli smickrad eller förolämpad? Å andra sidan är jag en tant på många andra plan så det kanske jämnar ut sig?
– Min hjärna är som ett arkiv med gamla kändisar och jag kan alla låtar från Schlagerfestivalen från 1986 och framåt.
– Jag prioriterar bekvämlighet framför skönhet.
– Jag har haft bibliotekskort sedan jag var 13 år.
– Jag har ergonomiska skor.
– Jag är en crazy catlady.

Näääää Paula!!!

Paula Uribe:

Så idag då. Jag var inne på att laga potatismos med pestopanerad torsk. Det är bara det att det tar tid.. I eftermiddag vill jag inte laga mat, jag vill hänga med kidsen. Jag vill vara utomhus och umgås. Så för första gången är middagen: Pasta, köttbullar och till och med pulversås! Det går fort, är FANTASTISKT och alla behöver lite frysta köttbullar i sitt liv lite då och då!//Paula

Vad är det mitt norra öga skådar?
Ska hon ge barnen frysta köttbullar till middag? Med pulversås? Är hon från vettet?!
Anna Book vrider sig i plågor någonstans där ute i Hagaparken av blotta tanken.
Jag ger mig fan på att hon även kommer ge sina döttrar det giftigaste av gift till denna redan hemska måltid – nämligen ketchup. KETCHUP liksom! Bara nämnandet av ordet ketchup kan få dig utesluten ur vilken mammagrupp som helst och framför allt då på sekten som kallas för Familjeliv…. Uj, Uj, Uj…där man kan bli anmäld till socialen för mindre företeelser än användandet av ketchup i måltids-sammanhang.
Barnen svälter – lugnt.
Barnen har smutsiga kläder – lugnt.
Barnen blir inlåsta i garderoben – lugnt.
Barnen får frysta köttbullar – börjar fila på soc-amälan.
Barnen får ketchup till de frysta köttbullarna – åker hem till vederbörande och konfiskerar barnen.

Ketchupflaskan borde förses med en dödskalle för säkerhets skull.
Tänk så många mammapolis-psykoser vi hade kunnat undvika med en så enkel lösning. Death åt ketchupen.
Framför allt på de flaskor som står vända med korken nedåt och inte ens behöver skakas innan det röda giftet fullkomligt sprutar ut likt elden hos Katladraken i Bröderna Lejonhjärta.

I förrgår var det Kanelbullens dag. När ska vi ha ketchupens dag? VARJE DAG SÅ KLART!!!!!!

Tack, men nej tack!

Hugo & Paula:

I förra veckan fick vi en förfrågan som vi klurade på i några dagar. Det är en produktion som ska följa brudpar inför deras stora dag. Dom ville ha med oss.
– När skulle vi behöva sätta datumet? Svar: Senast januari.

Vi tänkte, vill vi? Kan vi få ihop det på kort tid? Vi sov på saken men både jag och Hugo kände någonstans i magen: nej.

Det fascinerar även mig det här med bröllop. Det är roligt att följa, nästan som en graviditet! Men det skulle kräva att filmteamet var med på den stora dagen. Dagen som är typ den mest intima i ens liv. Där vill vi inte ha med ett filmteam. Inte för oss och inte för våra gäster. Jag skulle mer än gärna stå framför en kamera men i andra syften. Tävlingar, utmaningar, programledare. I don’t know.//Paula

Ah, jag kan inte annat än känna att ”smart gjort av Hugo & Paula” att tacka nej till att filmas och följas med allt som har med deras stundande bröllop att göra.
Visst, du får ett minne för livet att kunna visa upp för barn och barnbarn men du får samtidigt ett minne för livet som du kanske inte vill ha.
För ingen tror väl att en sådan här produktion enbart går ut på att följa paren och endast fånga det fina och vackra i bröllopet – det som man vill ha sparat – utan de kommer med största sannolikhet vilja se Paula i fullt ”bridezilla-mode”  där hon flippar ur på Hugo – eller vem som helst egentligen – över någon detalj, eller filma närbilder på Hugo när man krupit in i barnens lilla film-koja och bara vill slippa alltihop.
Just sådana saker man är tillfällen då man kanske inte vill ha en kamera i ansiktet tänker jag…

Nä, jag tycker de gör helt rätt som tackat nej. Dokumentera hellre på egen hand och hyr in någon som filmar den stora dagen, men i egen kontroll och regi – det är vad jag skulle göra.

Hur känner ni?
Skulle ni tacka ja till att ha ett filmteam i hasorna inför och under ert bröllop? Eller förlossning, eller vad som helst privat?
Jag älskade ju Margaux och Jakobs förlossningsvideo men där var det ändå DE som valde vad de ville lägga ut – inte ett produktionsteam.