Sandra Beijer gör som många andra, hon försöker spå hur 2024 kommer utvecklas och se ut vad gäller mode, trender och skönhet. 
Hon har en hel massa olika kategorier men den som jag vill lyfta fram är den här:

★★★  SMINK: NATURLIG PÅ RIKTIGT ★★★
Tror också på naturligt utan citationstecken. Att Pamela Anderson uppmärksammades under förra året var för att hon var först ut (på en lång tid alltså, ingen är ju bokstavligt först ut).
Jag tror att personliga naturliga ansikten kommer bli otroligt inne nästföljade år på grund av att AI börjar bli så verklighetstroget. Du kan inte längre vara en perfekt människa, för att en robot kommer alltid göra det bättre. Hejdå rymdlika läppfillers och injektionsfyllda kindben. Hej prickar, skvanker, dubbelhakor och pigmentfläckar. Hoppas!

Naturlig på riktigt?
Mjaaaaa…..jag är inte så säker på det alls. Folk verkar vara beroende av allt från fillers till botox till operationer till smink, och att det skulle fasas ut under 2024 och ersättas av kändisar som går runt osminkade och ofixade?
Det ger jag inte mycket för, trots att det nog vore en sund utveckling för de allra flesta av oss, fartbilda skönhetsintressenter.
Vad säger du?
Berörd? Nyfiken? Totalt ointresserad?

För håller förresten med de i Sandras kommentarsfält och som skriver om den nya ”Mob wife looken”.
Jag tror den helt kommer ta över och ingen är gladare än jag!
Jag har ju till och med en porslinstiger som kommer passa som hand i handske då och lugg har jag ju redan, vilket verkar vara en typisk mob wife-indikator, i alla fall om man ska tro bilden högst upp i inlägget. Den kom upp när jag googlade på just ”mob wife style” och där ser jag en lugg eller två minsann.

Här har jag aldrig varit men alltid velat åka. Mauritius är en ö i Östafrika ganska nära Madagaskar. I somras hade jag en plan att ge mig själv en Chanelväska för min utdelning. Jag tyckte det kändes som en trevlig sak att göra som blivande trettionioåring ?
Jag tänkte mig gympapåsemodellen i vaniljgult. Men när jag stod där i Chanelaffären kändes summan absurd. Jag började fundera på vad man skulle kunna få för samma pris, i form av annan flådig present. Det visade sig att för en Chanelväska i gympapåse modell får man två (!) veckor på en all inclusive femstjärnig resort på Mauritius för två vuxna och ett barn. Så då bestämde jag mig för att bjuda min familj på det istället. Nu är vi här. Varsågod för en otrolig stekig bakgrundshistoria. // Sandra Beijer

När Sandra Beijer tog en aktieutdelning hade hon först planer på att köpa en Chanelväska i gympapåsemodell, men beskriver på bloggen hur hon ångrade sig och istället la samma summa på en tvåveckors all inclusiveresa till Mauritius för två vuxna och ett barn på femstjärnigt hotell.
Hennes kommentarsfält kokar just nu, där man på intet vis är överrens.

Väskan här ovan kostar 5 500 usd vilket motsvarar 57 565 sek. 
Vad tycker ni om Sandras resonemang?
Ja, så klart hon borde skänkt alla pengarna till välgörenhet, men bortsett från det då?

Tack för tips!

De visar bilder från vardagslivet med barn och säljer videor på sina förlossningar. Mammainfluerarna tar hem en stor del av reklamintäkterna på Instagram. Är de moderna affärskvinnor eller utför de bara sådana uppgifter som hemmafruar alltid gjort, undrar Sara Martinsson i en kulturkrönika i tidningen DN.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja när det kommer till Sara Martinssons krönika i DN där hon tar på sig att bunta ihop alla kvinnor som på ett eller annat sätt arbetar kreativt på sociala medier och som skaffat barn, till en enda homogen grupp.
Mammainfluerare eller momfluencers – kärt barn har många namn, och på tal om kärt barn så är det egentligen det enda som krävs för att du och dina prestationer, framgångar och erfarenheter marginaliseras ner till någon med livmoder och ett Instagramkonto.
Sandra Beijer har skrivit ett långt inlägg om det här på sin blogg som jag rekommenderar er alla att läsa, där hon ifrågasätter det här å det grövsta och jag kan bara hålla med.
Om jag ska ranka Sandra Beijers olika aspekter av sitt jobb så skulle både skribent, kreatör, copywriter, författare, manusförfattare och gud vet vad, komma före ”mammainfluencer” på den listan.
Snacka om att fullkomligt pissa på kvinnliga prestationer!

Det finns de som bygger sitt innehåll kring familj och barn, men det är långt ifrån alla som gör det. Sara måste ha ganska dålig insyn i och kunskap om den här branschen är minimal, om hon tror att alla kreatörer som har barn, uteslutande tjänar sina pengar genom att marknadsföra vällingflaskor och blöjor.
Varför skulle en kreatör släppa allting de arbetat med för att till 100% få in föräldraskapet i varje aspekt av sitt yrke? Varför skulle de inte kunna arbeta på som vanligt, trots att de blivit föräldrar, när det fungerar ypperligt i andra branscher?
Det finns absolut influencers som använder sina barn som yttersta källa till inspiration hemma i ”the content farm” och kanske är det normen, det som Sara försöker måla upp i sin krönika. Är det kanske Sandra Beijer som egentligen är undantaget? Undantaget som bekräftar regeln?
Vad säger ni?

Tänk att det här är året som jag gick tillbaka från föräldraledigheten. Det tänker jag ofta på. Att det var så nyss. I början av året var jag fortfarande hemma med Didrik. För sjukt.
Första året tillbaka i frihet ser jag 2023 som. Jag menar det verkligen, skriver det inte enbart för att provocera mina haters (ser er, hör er, tänker på er ❤️).
[…]

Tacksamhet för alla som gav mig uppdrag så jag kunde skapa. Lättnad över att lusten att skriva inte dog av bebis. // Sandra Beijer

Sandra Beijer skriver ett inlägg om alla saker hon trodde skulle döda hennes skrivande, bara för att inse att så inte var fallet. Inte ens en bebis kunde åstadkomma det, och för det är hon evigt tacksam. 
Hon beskriver en känsla av frihet, om lyckan över alla gånger hon fick stänga dörrar in till sitt eget. Hennes inlägg skulle egentligen handlat om Spotify Wrapped, men av kommentarsfältet att döma verkar de allra flesta uppskatta det här spårbytet.

Frågor:
Att uppskatta sitt arbete och längta efter att få börja jobba igen efter en föräldraledighet verkar provocera en del. Är det för att man tror att det betyder att man inte älskar sitt barn? Att det enda sättet att älska sitt barn är att sitta ihop med det 24/7, eller om det inte går, önska att man kunde sitta ihop 24/7? Att man är en dålig föräldrar (och då primärt mammor) om man vill någonting mer i livet än bara just det?
// Med vänlig hälsning, barnfri Bloggbevakare