Gång på gång fascineras jag över influencers och deras ovilja att reklammarkera på korrekt sätt. 
Det är egentligenVÄLDIGT enkelt att göra rätt men lik förbannat så ska det krumbuktas och knutslås baklänges för att göra det så otydligt som möjligt utan att utelämna det helt.
Så här skriver Konsumentverket:

När ett inlägg i till exempel en blogg, ett Youtube-klipp eller på Facebook är reklam ska detta tydligt framgå för alla som läser inlägget. Du kan visa det på olika sätt, till exempel genom att det står ”annons”. Oavsett vilket du väljer är kravet att märkningen ska vara tydlig. Det måste också framgå direkt att det är marknadsföring. Att lägga en märkning längst ner i inlägget räcker inte. Anledningen är att läsaren snabbt ska kunna förstå att det finns ett bakomliggande syfte att sälja en produkt.

• Det ska alltså tydligt framgå att det är reklam
• Markering ska vara tydlig
• Det ska framgå direkt att det är reklam

Skriver du överst i ditt inlägg att det är reklam – oavsett om det är på blogg eller Instagram – så är du safe. Alltid.

Vad gör Jessica och Angelica Lagergren?
De bäddar in en enda liten mening – med samma färg och typsnitt som resten av texten –  mitt i inlägget av privat karaktär att de gjort det här som ett samarbete.
På Instagram postade de båda inlägg om det här dagen före inläggen på bloggen och där framgår det överhuvudtaget inte att detta är ett samarbete.
Med tanke på att dessa två kvinnor arbetat för Loppi under många år så är det pinsamt att de inte föregår med bättre exempel än så här.

KLICKA HÄR!

Jag smsade med A (barnens pappas nya) som skrev att hon och Alice var på simskolan. Det var Alice avslutning, så A frågade om jag ville komma dit. Det ville jag såklart!
[…] Jag hade en klump i halsen och lyckades hålla tårara borta ända tills jag satte mig i bilen i garaget. Då brast det. Jag grät först för att jag var stolt över henne. Sen grät jag över att livet blivit som det blivit. Över att inte få vara med Alice och Philip varje dag. Över att behöva säga hej då och se henne gå iväg från mig. Den smärtan går inte att förklara för någon som inte upplevt den. //Angelica Lagergren

Jag förstår att det gör ont i hjärtat på varenda förälder som inte får vara med sina barn varje dag – tro mig,  jag lever med en sådan förälder – men då är det extra viktigt att skilja på vad som är ens egna behov och vad som är barnens behov.
Ta ”Sara” i kommentarsfältet här ovan. Hon verkar anse att simskola är någonting extra viktigt och någonting hon anser att barnen endast ska dela med en biologisk förälder. Med andra ord så tycker hon hennes känslor ska diktera upplägget för barnen vid en eventuell separation istället för barnens bästa.

Det här är min åsikt – Barn till föräldrar som inte längre bor ihop mår bäst av rutiner, inte av att mamma och pappa dyker upp som gubben i lådan i den andra förälderns vecka för att hämta och lämna till aktiviteter föräldern anser vara ”deras”. Man pratar om ”mamma och pappas vecka” av en anledning. Givetvis gynnas barnen av att alla parter har en bra relation till varandra så att man kan ”gästa” varandras vecka så som Angelica gör här men att som förälder låta sina egna känslor styra över barnens behov tycker jag är extremt självisk. Jag tror det skulle vara jättejobbigt om Angelica styrde och ställde över Stefans vecka efter sina känslor och han gjorde tvärtom när barnen var hos henne. Snacka om känslomässigt kaos – särskilt när barnen är små! Givetvis finns det undantag som i allting annat men i det stora hela är detta min åsikt.
Som förälder ska du finnas för dina barn och deras behov – inte tvärt om, oavsett hur jobbigt det än må vara.

Jag tycker inte S är blind av kärlek och jag hoppas att ingen i Angelicas närhet har åsikter om att Alice har en nära, bra och vardagsfungerande relation med sin bonusmamma.
Det skulle kunna vara katastrof eller i alla fall så mycket värre – det ser man ju bara av att läsa Jennys kommentar här ovan. För barnens skull borde alla vuxna kunna skärpa till sig och bete sig som folk men så är det tyvärr inte. Ibland är de vuxna de största barnrumporna av dem alla och man vill bara sparka dem hårt på smalbenet eller nåt….

https://www.instagram.com/p/BnWHfjZgury/?utm_source=ig_web_copy_link

Att Jessica Lagergren och hennes Ibbe längtar efter att ge sin Elsa ett syskon har nog ingen som följer henne missat, och till skillnad från många andra influencers så är hon helt transparent i processen.
Hon har öppet delat med sig av allt från barnlängtan och att de börjat försöka till positiva ägglossningstest och nu detta – att hon om nio dagar ska ta ett test för att se om det blivit något litet frö under den här ägglossningen.

https://www.instagram.com/p/BngIP-8gdiP/?utm_source=ig_web_copy_link

Jag blev lite full i skratt av hennes bild här ovan på det glada ägglossningstestet och uppmaningen till mannen att komma hem eftersom det betyder att ”kom hem så ligger vi” men det är ju så bebisar oftast blir till ju. 
Jag kände mig som ett barn som för första gången hörde talas om bandet ”Kiss” eller vad rosa heter på engelska. Ja, jag är mogen!

Först tyckte jag att det var lite dåraktigt att vara så här öppen med försöken att bli gravid, men samtidigt så måste det vara väldigt skönt för Jessica som inte haft några intentioner att dölja sin barnlängtan. Är det så att testet är negativt om en dryg vecka så behöver hon inte försöka dölja det eller sätta på sig en stark och stoisk mask utan kan vara precis så ledsen och besviken som hon vill. Och kanske kan de ge lite tröst till andra i samma situation som kanske känner att de behöver dölja sina känslor.
Och plussar hon så kan hon vara helt öppen med sitt mående, om hon är trött, illamående eller bara vill skrika ut sin lycka till hela världen!
Jag har alltid tyckt att det där med 12 veckor är lite märkligt. Som att man inte får bli ledsen – eller i alla fall inte visa det –  om graviditeten avbryts innan dess eftersom man inte ”ska/bör” gå ut med den förrän då.
Jag tycker man ska göra det man mår bäst av, oavsett vad samhället, traditionen eller normen säger och det är exakt vad Jessica gör.
Jag håller tummarna för att det kommer visa sig ett litet plus och ett litet frö om en vecka för Jessica och Ibbe.

Ni biologiska föräldrar – hur gjorde ni och hur resonerade ni?