Magdalena Graaf

Location, location, location…

Augusti 19, 2022, 18:12   67 Kommentarer
Bildkälla: Magdalena Graaf blogg

Förändring, förändring, förändring…
Magdalena Graaf avslöjar nu på sin blogg att hon inte bara ska sälja sitt hus i Täby, utan att hon och fästmannen även tittar på hus i Spanien.

Vad mer har hänt?
Jo jag ska sälja mitt vackra radhus..

Ska skriva papper med mäklaren om försäljningsuppdraget ikväll.
Huset är för stort för mig, och resorna till och från barnens skolor tar över två timmar om dagen. Det kommer bli något mindre och mer funktionellt. // Magdalena Graaf 12 augusti

Tydligen är kusinen till Magdalenas fästman mäklare och den som visar dem hus.
Området de letar i är Alicante och så här skriver hon om ett av objekten.

5 sovrum så alla får plats, plus vänner och annat löst folk. Pool, ingen trädgård att ta hand om och luftiga ytor.
Vad tycker ni? Mer bilder i länken HÄR // Magdalena Graaf 17 augusti

Läsarna blev inte helt eld och lågor över det här objektet. Flera rum utan fönster verkar inte ha gått hem alls.
I det allra senaste inlägget är Magdalena och Louie och kikar på ett hus som inte är färdigbyggt än, och som ligger direkt vid stranden.

Vad tycker ni om alltsammans? 
Jag tycker mest det är överraskande att se någon välja ett annat ställe än Marbella, men så verkar också Louie komma här ifrån.
Det kanske gjorde valet enkelt?

Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip om sina politiska prioriteter

Augusti 19, 2022, 15:10   307 Kommentarer

Igår svarade Isabella Löwengrip på frågor om valet och vilka hjärtefrågor hon har, och svaret blev bland annat ”gängkriminalitet”.
Följdfrågorna blev bland annat den här:

Inte för att man bara ska bry sig om det som påverkar en själv (absolut inte enligt mig med så brukar ju högerväljare och partier resonera) men hur kommer det sig att du bryr dig mer om kriminalitet som du personligen högst troligt aldrig kommer påverkas av men inte klimatet, skola och sjukvård osv som inte minst kommer påverka dina egna (och andras) barn?!

Nu svarar Isabella på frågan i ett eget inlägg, och som en gammal arbetsskada kan jag inte låta bli att tänka att Isabella enbart gör detta för att få reaktioner.
Vad tror ni?
Är det en genuin oro för henne eller är det den gamla provokativa Bella som gör ett gästspel?
Hon avslutar sitt inlägg så här, och det känns inte särskilt provokativt, om jag ska vara ärlig. 🙂

Jag vill också ha en bättre sjukvård, att sjukvårdspersonalen ska ha bra förutsättningar och inte gå på knäna, att våra pensionärer ska ha råd att leva och att vi ska kunna jobba för en bättre miljöplan. Bara för att jag tar upp gängkriminaliteten så betyder inte det att det andra inte är viktigt. Men det som brinner mest enligt mig, här och nu – Är just att vårt samhälle håller på att bli mörkare för varje vecka som går. Fler dör och det måste stoppas.

Det parti som har den bästa hållbara planen får min röst. // Isabella Löwengrip

Jeanette Svedberg

Jeanette Svedberg jobbar stenhårt…

Augusti 19, 2022, 12:00   108 Kommentarer

Jobbar stenhårt och med locket på.
Frågan är ju om hon lyckas övertyga några av sina köpte botföljare om saken?

Det här med att hon både köpt följare till sitt konto och likes till sina bilder, är liksom kronan på hennes verk.
Problemet med köpta följare är ju att de är ganska dåliga på att likea, om inte rent värdelösa. 😉
Så vad får man göra då? Jo, köpa likes.
Det går enkelt att göra och kostar inte många kronor.

Ta hennes inlägg om Ed Sheerans konsert som exempel.
Det såg ut så här.

Efter fem timmar hade hon fått 132 likes på sitt inlägg.
Fyra timmar senare hade siffran vuxit men nära nog EXAKT 1000 följare, varav majoriteten av dessa nya 1000 var köpta likes från spökkonton.
It’s like magic!

Inlägget efter det med Ed Sheeran – alltså det här – gjorde hon exakt samma sak på, men den här gången köpte hon 2000 likes istället.

Hoppet mellan faktiska likes och köpta såg ut så här:

När läsaren som uppmärksammade det här, skickade skämpdumparna till Jeanette och ifrågasatte hennes köp av likes så gick hon helt plötsligt in och dolde antalet likes så att ingen skulle kunna se dem.
Hon har sedan dess slagit på funktionen igen.
Jag ska börja följa hennes statistik lite mer noga tror jag – lite som en sensommar-hobby – och jag har en känsla av att hon inte kommer kunna motstå frestelsen att fortsätta köpa likes.
Annars står hon ju definitivt med brallorna nere, vilken hon iofs redan gör. 🙂

Det är som magi, hur hennes likes alltid ökar i jämna tusental. 😉

 

Elsa Billgren

Elsa Billgrens ärliga inlägg om avundssjuka

Augusti 19, 2022, 09:00   90 Kommentarer

Jag hamnade på ett avsnitt med avundsjuka som tema och kände igen så himla mycket tankar som jag gärna skulle vilja diskutera här med er. Hannah berättade om två vänner (gissar att det är Sigge och Malin det handlar om) som skulle flytta till New York och avundsjukan sköljde över henne. Ni vet hur det är, någon man tror man haft där man alltid haft den gör helt plötsligt ett stort val, en förändring, utan en och det känns som att man står kvar stilla. Suget efter att få känna exakt den känslan själv gör att istället för att säga det man känner så försöker hjärnan trolla fram problem. Det kan liksom inte få vara så där lätt och vackert härligt roligt som den här personen verkar få det till. Kanske måste man berätta något om sig själv, när man själv gjorde något liknande, eller fråga om det kanske finns något som känns läskigt eller svårt med det hela? Att unna någon en stund av en lyckad tanke verkar svårt. Jag känner igen det hos mig själv och skäms akut å mina egna vägnar. // Elsa Billgren

Elsa håller på att lyssna ikapp på poddar från 2017 – ett år hon inte alls lyssnade på dem – och i just det här inlägget resonerar hon kring ett avsnitt av Fredagspodden.
Alltså, Hannah Widell och Amanda Schulmans podd, som lagt ner och återuppstått lika många gånger som influencers reste till Marbella i somras.
Ämnet är avundssjuka.
När någon annan gör någonting häftigt och stort som får en själv att känna som en trygghetsnarkoman i kvicksand. (mitt uttryck, inte Elsas)
Att man då försöker problematisera det hela, istället för att bara glädjas med personen och ändå fortsätta vara nöjd med sina egna val. (så till vida att man ÄR det, tänker jag…)

Finns det någon som inte kan känna igen sig i det här?
Hand upp?