En sammanfattning av Gina Tricot-situationen och ett litet tankeexperiment

Här hittar ni Irena Pozars text som Hanna hänvisar till.

Jag tycker det är intressant, hur Annie Croonas och Irena Pozars texter kan skilja sig så markant åt. 
Precis som Hanna skriver så önskar jag att Irena hade tagit upp kritiken mot Gina Tricot. Jag saknar den i hennes krönika.

Jag har funderat mycket på det här, och på Gina Tricots fatalt dumma ursäkter till varför de slopar sin tidigare policy att inte förknippas med ätstörningar, för att kunna slå mynt av Bianca Ingrossos kommersiella kraft.
De vill få det till att Bianca är en förebild, som pratar om sin ätstörning, trots henne enorm ovilja att söka hjälp för sin sjukdom.

Jag skulle vilja att ni medverkar i ett litet tankeexperiment.
Jag tänker inte prata om Bianca här nedan, utan kommer använda mig själv och min situation som ett exempel, eftersom det går minst lika bra.

Ni som följt mig ett tag vet att jag är nykter alkoholist sedan drygt fem år tillbaka.
Ponera att jag INTE blivit nykter utan fortfarande har ett aktivt missbruk, och att jag inte har några som helst tveksamheter kring att göra reklam för vin och sprit på mitt Instagramkonto. Jag postar även mängder av bilder och filmer på när jag är ute och festar och dricker kopiösa mänger alkohol, och som kronan på verket blir jag tagen för rattfylla och blir av med körkortet. 

Betänk att jag sen sätter mig i Tv4’s morgonsoffa och ”ärligt” berättar om min beroendeproblematik, men på frågor om jag sökt hjälp, åkt på behandlingshem eller går på AA-möten så svarar jag att jag inte har tid och att minsann ”ingen får prata om min alkoholism”.
Gör det MIG en förebild då?
Inspirerar jag andra till att söka hjälp för sin beroendeproblematik med mitt agerande?

Enligt Gina Tricots logik så borde jag vara och göra det.

Och sen den är kommentaren som på riktigt belyser det sjuka i sättet Gina Tricot förvarar sitt val av modell:


Kommentera gärna , men precis som Hannah skriver – inte Biancas kropp.
Eftersom det är allmänt känt att Bianca defacto ÄR sjuk i en ätstörning så finns det ingen som helst anledning att diskutera kroppar överhuvudtaget.

Att fastna i köket

Om vi inte lagar maten på riktigt så blir det ofta pasta pesto till barnen och tonfiskröra på knäckebröd till Paul och mig. That’s it. Jag ska utöka till fler rätter framöver.
Det är inte det att jag inte tror på mig själv, idag är jag faktiskt mer bekväm i köket. Det är mer att ”vi har fastnat”. Paul och jag äter nästan alla måltider ute när vi är själva och när det är barnveckor så längtar vi efter tacosen och minipizzorna.
Om ni skulle tipsa mig om en enkel rätt som är er to go jämt när fantasin tryter, vad hade ni lagat då? // Isabella Löwengrip

Isabella Löwengrip skriver om att ”fastna” i köket vad gäller matlagning.
Ja, alltså inte så där grabbigt humoristiskt anno 1995 om att ”kvinnan ska vara fastkedjad vid spisen” utan vad gäller maträtter.
Isabella beskriver att fantasin tryter och att det ofta blir samma maträtter som lagas om och om igen i kvadrat.
Nu har hon fått en massa tips på maträtter i sin kommentarsfält och är det någon av er som också behöver lite matlagningsinspiration – eller om ni bara ska baka äppelpaj från och med nu – så kan ni kika där.

Mitt tips – blev för längesedan inspirerad av Egoinas återkommande bilder på halloumiwraps – är just wraps.
Vi äter absolut Halloumiwraps här hemma, men jag föredrar att ha kycklingkebab i mina, och det finns bara ett märke jag i nuläget använder och det är den från ”Gott Käk”. (Ej reklam)
Den är så god.
Nu använder jag hellre taco tubs istället för wraps, men smaken är som baken.
Lite grönsaker, picklad rödlök och ”Gott käks” kebabsås och middagen är räddad.
Senär jag en person som kan äta samma mat till alla dygnets måltider under en vecka utan att det gör mig något, men är du mer typen som vill ha variation så är nog Isabellas kommentarsfält mer för dig än för mig.
🙂

 

Michaela Fornis oktoberplaner

Idag är det den första måndagen i oktober och jag ska förutom min capsule wardrobe-utmaning, även utmana mig själv i att skapa det ultimata höstmyset för mig själv och min familj. Jag vill vara en basic bitch som postar bilder på mig själv i stora, stickade koftor med en kopp te i handen och som bakar äppelpaj varje söndag.

Hur ska du ta dig an oktober? Hoppas det blir en riktigt mysig månad för oss alla i alla fall ♥ // Michaela Forni

Förutom att jag har problem med att inte säga ”äpplepaj” så låter Michaela Fornis oktoberplaner ungefär snarlikt hur mitt liv är just nu, utan att jag varken har en kapselgarderob eller en uttänkt pajbakarplan.
Kapselgraderob, det verkar vara höstens grej alltså?
Det känns liksom som motsatsen till kravlös avslappning och mys, att planera in just hur detta myyyyyys ska gå till, men alla myser på sitt eget vis. 🙂
Och basic bitch?
Vet Michaela inte vad det betyder, eller gör hon ett försök att kapa och förändra uttrycket till någonting positivt?
Det stöttar jag i så fall helhjärtat. 🙂

Kan vi inte bestämma här och nu att ”basic bitch” – från och med nu – betyder att man är mer ”low maintenance” och inte det som Paow bruakde jiddra om?
Någon som är lätt att tillfredsställa, inte kräver att bli konstant bortskämd, uppmärksammad eller överröst av gåvor eller att saker och ting blir gjorda ”på deras sätt eller inte”. Lättsam, osjälvisk och oftast en fröjd att vara runt? (källa till tolkning: Urban Dictionary)

Engla bakar förresten också äppelpaj! 
Tjohooo!
Kan inte alla dela sina bästa recept sen, för jag håller på att experimentera som tusan i köket just nu. 🙂

Öppet Spår

 

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!