Nygammal trend tillbaka?

90-talet är på väg med skrikande hastighet och jag är långt ifrån redo för det.
It’s tooooo soon man…
Jag är inte redo för en trend som jag inte ens hunnit återhämta mig från att själv ha burit i en tid då det till och med fanns digitalkameror och jag såg ut som en parodi på mitt 90-taliga jag. (Bildbevis finns om någon önskar)
Hualigen!!!

Men om vi lämnar små, smala solglasögon, psykadeliska mönster och annat ”Euphoria-inspirerat” mode så verkar även hårringarna vara tillbaka – trots att de inte riktigt har lika många år på nacken. 
I alla fall om man ska tro exempelvis Fanny Lyckman, som använder sig av örhängen från H&M.
Jag är inte sålt på den lösningen eftersom det syns ganska så tydligt att det är just örhängen.
Men om vi bortser från det…
Vad väljer ni helst?
”Euphoria-kläder” eller hårringar?
Båda? Inget?

Så här tycker jag det ska se ut om man ska ha rings in da hair:

En break up-song till Hanna Friberg

Hanna Friberg blev dumpad av en kille som även varit otrogen mot henne.
Nu har en av hennes och Lojsans poddlyssnare skrivit en låt om alltsammans, som det utspelade sig när det begav sig.
Här ovan kan ni höra ett smakprov på den.
Låten i sin helhet hittar ni i deras senaste poddavsnitt ”Direkt från Spanien och bastun”.

Ur smärta kommer de allra bästa låtarna, det är sen gammalt. 
Fråga bara Taylor Swift, Alanis Morissette, Adele, Melissa Horn eller Sarah Dawn Finer om du inte tror mig. 

Triss i Instagram

Jelena Meacham har träffat kärleken igen. ??

Kenza visar upp Adoores nya randiga klänning. Kommer detta bli årets influencerklänning, likt den med knappar som i princip alla bar på midsommarafton för ett par år sedan?

Alexandra Bring och hennes sambo har köpt en ”sommargård”.
Vi har flera öppna spisar hemma men avundas fortfarande alla som har gudomliga kakelugnar. ?

Om att scrolla förbi nyheter om gängvåld

Monas Universum skriver på sin blogg om hur hon känner sig blasé när hon ser rubriker om gängvåld och kriminalitet.
Hur hon bara skrollar förbi och har slutat bry sig eftersom hon är så jäkla trött på alltsammans.
Samtidigt frågar hon sig själv hur hon kan beröras mer av nyhetsuppdateringarna från krigets Ukraina, än av att en 19-åring man dödats.
Han är trots allt någons barn, kanske någons bror. En människa vars liv precis börjat.

Jag ä r och förblir en kass människa för jag orkar inte längre bry mig om dessa ungdomar som dödar varandra till höger och vänster. // Monas Universum

Är hon det?
En sämre människa?
Är det inte ganska vanligt att man blir en smula avtrubbad efter ett tag när man matas med samma typ av rapportering, dag in och dag ut?
Hur många reagerar på samma sätt idag när ni läser artiklar eller ser inslag om Rysslands invasion av Ukraina, som ni gjorde den där allra första dagen?
Jag satt som på nålar med nyheterna på, hela dagen. Jag skulle ljuga om jag påstod något liknande idag tyvärr, och i så fall är även jag en dålig människa.

Det är många i Monas kommentarsfält som håller med henne, så vi är förmodligen fler än bara två dåliga människor här då.
Kan man göra någonting åt det här, eller är det bara så det är när allt annat i livet går sin gilla gång?
En komplexitet, lite som ”närhetsprincipen”?
Ju närmre någonting är geografiskt, desto mer bryr vi oss?

Är det hemskt eller är det mänskligt?