Idag inleddes rättegången mot Johanna Toftbys stalker

Personen har med avsikt dödshotat, förföljt, trakasserat och velat förstöra mitt liv. Jag har inte sovit en enda natt ensam på många år. Jag gör det inte. Det går inte. Allt som hon har gjort mot mig har satt sig på mitt psyke.

Stackars Annica som var svårt sjuk fick också utstå så mycket hemskheter, bara några månader senare somnade hon in. Jag hoppas Annica är med mig på onsdag och ger mig styrka, att hon får upprättelse i efterhand för vad hon själv utsattes för bara för att hon ville berätta om sin sjukdom och hjälpa andra. // Johanna Toftby

Idag inleddes rättegången i Eskilstuna tingsrätt mot den kvinna som hotat, kränkt och förföljt Johanna Toftby och hennes familj.
Sammanlagt är det fyra målsäganden som den här kvinnan utsatt för brott, och i Johannas fall så har det pågått i hela tio års tid.
10 ÅR??!! Det är SÅ länge!

I Johannas kommentarsfält så fylls det på med peppande och stöttande meddelanden, förutom några stycken då – bland annat det här – som vissa tolkar kommer från stalkern själv i egen hög person.
Jag vet att hon suttit häktad tidigare men att hon är släppt sedan en tid tillbaka och med tanke på den gränslöshet hon visat tidigare så ser jag det inte som omöjligt att det faktiskt är hon bakom skärmen.

Det personen utsatt Johanna för samlas under åtal för olaga förföljelse, olaga hot, övergrepp i rättssak och överträdelse av kontaktförbud. Olaga förföljelse är det tyngsta åtalet, att utsätta samma person för flera brott i följd, och ger fängelse i upp till fyra år för den som döms, enligt Johannas blogg.
Förhoppningsvis närmar sig den här utdragna historien sitt slut och med det, att kvinnan ifråga nu lämnar Johanna och hennes familj i fred.

Vill du skicka en stöttande kommentar till Johanna så kan du göra det här på hennes blogg.

Isabella Löwengrips planer för framtiden

https://www.instagram.com/p/B8t_ibfnr71/

 

En sak som jag är säker på är att mitt liv kommer att bli enklare. Det är något som jag såg hos Erik (som idag är en av mina närmsta vänner), en enkelhet trots kapital och jag älskade den. Det blir inga mer assistenter, kockar eller chaufförer eller dylikt. Jag har köpt ett vanligt hus till mig och barnen på Lidingö (inflyttning 1 april) och där vill jag ha en vanlig vardag. Ge dom ett vanligt liv.
Jag ser fram emot att kunna tillbringa ännu mer tid med mina barn. Inga mer stressiga kvällar med jobbsamtal, möten hemma hos mig med kollegor eller för mycket nannytid. Nu kan jag vara ledig och ännu mera mamma. // Isabella Löwengrip

I sitt senaste inlägg på bloggen så delar Isabella med sig av planerna för framtiden och hur hon ser fram emot att ge barnen ett vanligt liv utan assistenter, chaufförer eller nannys.
Att hon ser fram emot en enklare livsstil med en ledig vardag där hon kan vara ännu mer mamma utan att hela tiden behöva parera, bolla och pussla företagsrelaterade frågor.

Att byta livsstil så här drastiskt är aldrig enkelt, även om beslutet känns rätt till 100%.
Som Isabella själv en gång skrev på sin blogg så har det funnits stunder då hon själv ansett sig vara bättre på att jobba än på att vara mamma, men är det så konstigt egentligen att känna så?
Hon har ju betydligt mer erfarenhet av att jobba än av att vara förälder eftersom hon drivit sin blogg som ett företag sedan tonåren, och nu ska hon alltså försöka hitta ett nytt liv med en ny vardag utan den måttstock på framgång och den trygghet som hon alltid kunnat luta sig mot tidigare – jobbet.

Ovissheten av vad framtiden bär i sitt sköte kan vara påfrestande för vem som helst, särskilt om man är van att ha full kontroll på alla plan, så jag hoppas att Isabella finner sig tillrätta i sin nya vardag och känner sig fullt tillräcklig i sig själv och sin nya roll även fast den gamla måttstocken är utbytt mot en ny.

Ge det tid så brukar det bli bra.
Det tror jag i alla fall…

Therese Lindgren gör verklighet av sina trosdrömmar

Det var någon av er som nyligen frågade mig om jag visste hur det gick för Therese Lindgrens projekt att ta fram en bra och funktionell trosa eftersom hon tycker att de lyser med sin frånvaro på marknaden.
Jag kikade runt lite men kunde inte riktigt hitta någon information om det, så döm av min förvåning när det HÄR inlägget helt plötsligt dök upp på Instagram!
Therese tog alla 100 000 enkätsvar som hon fick in och kontaktade en underklädestillverkare som hon – efter många om och men – tagit fram en produkt tillsammans med som kommer släppas till våren.

Therese skriver även att hon kommer vilja ha med lite könshår på några av produktbilderna för att normalisera kroppshår, som de allra flesta av oss faktiskt har.
Jag tycker det är jättebra idé, eftersom jag läst SÅ många kommentarer om att den bild Bianca använde i sin vaginaskola faktiskt hade några små fjun på sig.
Herregud, det är HÅR! Inte små vasstandade muränor som anfaller dig likt håret på Medusa om de blir längre än 2 mm.
Hår.

Egentligen borde det ju vara hår som hår, eller hur?
Hur kan det komma sig att allt vårt hår på kroppen måste bort, bort, bort förutom det som sitter på huvudet? Och även håret på huvudet blir som genom ett trollslag superäckligt så fort det lossnat och antingen sitter på en borste eller ligger i golvbrunnen i duschen.
Hur kan det – vårt egna hår – vara så äckligt när vi samtidigt betalar dyra pengar för att få andra människors hår fastsatt i vårt eget?
Det är fan märkligt…

Nästa generation snöflingebarn kommer inte längre vara mörkrädda, de kommer framförallt vara hår-rädda.
Oh, what a treat!

Kul med Kuling och Kenza

50 shades of beige skulle kunna vara det inofficiella namnet på det samarbete som Kenzas har med Kuling och som nu säljs på Babyshops hemsida.
Priserna på de olika plaggen ligger mellan 399kr – 599kr och kan säkert falla en och annan bloggläsande förälder i smaken eftersom de nog är relativt lätta att matcha med plagg ur andra kollektioner.

Ps. Är det någon som vet var man kan köpa regnoveraller som den här – fast för vuxna?
Det här är det närmaste jag kommit när jag skannat av nätet och den är ju BARA tråkig!