Bytt är bytt – influencer edition

Till Markus förfäran så var det första vi gjorde på lördagsförmiddagen att traska rakt in på Oliver Gustavs Sample Sale. Jag och Carro såg det som ”ödet”, eftersom du annars blir fattig bara av att andas i hans lokaler. Men främst så måste du som vanlig dödlig spara ett bra tag för att ha råd men en penna. Såg paniken i Markus blick när han såg hur jag närmade mig det stora blytunga marmorfatet, det var som att det hela gick i slowmotion. // Petra Tungården

Ska vi leka en liten lek?
Vår egen variant av ”Bytt är Bytt” där jag är Karin Lazarow OCH Renée Nyberg och ni är de tävlande?

Petra Tungården fick alltså tag i det här marmorfatet på Oliver Gustavs Sample Sale, vilket betyder att det var billigare än om hon hade köpt det till ordinarie pris.
Men vad tror ni det kostar till ordinarie pris?
Är det lika dyrt som det är tungt?

https://poll.fm/10501002

Facit hittar du HÄR!

Klickigt värre på influencer-events

Jag går sällan på event numera. Energin räcker inte till och jag känner mig alltid lite malplacerad. Jag umgås knappt med andra i min bransch och alla har redan sina ”gäng”. Det är inte heller alltid så välkomnande som det kan se ut. Känns som att kastas tillbaka in i gymnasietiden som var riktigt hemsk för min del. // Nicole Falciani

Vad intressant egentligen att läsa hur Nicole Falciani ser på events.
I min värld är hon en självskriven gäst på det flesta events, och så avslöjar hon att hon känner sig malplacerad på dessa tillställningar och att de inte alltid är så välkomnande som det kan se ut.
Att influencervärlden är klickigare än Mr Molimentis ”click clack-videos” är ingen nyhet, men jag inser att jag behöver revidera hur jag ser på den en smula.

I min värld är som sagt Nicole självskriven, men jag såg även Alexandra Nilsson på samma sätt och blev lite smått överraskad när hon skrev det här inlägget om hur utanför och exkluderad hon känt sig på ett event där hon hamnade vid samma bord som en klick som redan kände varandra.

Jag undrar mest hur social och inkluderande man egentligen är kapabel till att vara när stora delar av tiden går åt till att fotografera sin mat ur 40 olika vinklar, ta bilder på bordsgrannen mitt emot med deras kamera för att sedan avslutningsvis sträcka över den egna kameran med förhoppningen om att i alla fall EN av de 300 – nästintill identiska – bilderna grannen tvingas trycka av ska duga.

Det måste vara en dödssynd att ta emot kameran, trycka av EN bild och sedan lämna tillbaka den.
Har man inte varit ute i kylan tidigare så är man det garanterat nu.
Jag ger mig tusan på att det finns en inofficiell stadgar någonstans som bland annat stipulerar att ett sådant ”singelbild-beteende” kan leda till att man antingen utesluts ur den influenciska fackföreningen (som träffas för en bubbel-brunch på Berns den första lördagen i varje månad) eller i alla fall förlorar alla sina mingelprivilegier.

Går en influencer så pass långt att de lägger upp en ofördelaktig bild på en kollega OCH taggar dem i inlägget – ja, då är man ute i kylan på obestämd tid. 

Margaux Dietz släpper barnbok

Förra året släppte Margaux Dietz den självbiografiska boken ”Your best life” och nu är det dags igen.
Den här gången är det en barnbok som ska ut på marknaden, en bok hon skrivit tillsammans med sin mamma och mammans nya mans dotter.
Myket av bokens innehåll verkar taget direkt ur verkligheten. Huvudpersonen heter ”Arnold” och boken utspelar sig bland vilda djur i Afrika. Låter det bekant? 🙂
Vinsten från boken ska gå till projekt till förmån för barn i Sydafrika.

Är det alltid enklast att dra handling och karaktärer från det egna livet?
Blir det som mest trovärdigt då?
Om så är det fallet så vill jag bara slänga ut en fråga, lite för att känna av marknaden kan man säga.
Vilken av dessa två boktitlar tror ni har ”best seller-poptential”?

  1. THK på luffen
  2. THK flyttar till Komfusenbo

Barn och skärmtid

Humorn i att Dasha gör en video som heter ”What I eat in a day” när det som engagerar läsarna är hennes sons matvägran.
Jag antar att om videon hade handlat om vad Atlas äter på en dag så hade det blivit ett väldigt kort klipp.
😉

Det som diskuteras i kommentarsfältet är kombinationen barn och skärmar.
Dasha menar att hennes son äter bättre med en iPad framför näsan, medan andra inte håller med och länkar till WHO.
Enligt skribenten ”S” så  är skärmen inte skadlig i sig, men blir indirekt skadlig eftersom barnen inte utvecklas medan de kollar på skärmar (detta gäller även pedagogiska program när det gäller barn under 2 år!!!). Därför har studier visat att barn med skärmtid har en lägre hjärnutveckling än andra barn, och de hamnar alltså efter i den kognitiva utveckling jämfört med jämnåriga som inte fått skärmtid.

Detta köper inte kommentaren Hannah, vars barn är 1 år och 5 månader och kan alfabetet, flera hundra ord, färger och räkna till 10 samt fyra stycken koreograferade danser.

Hur blev detta en tävling?
För visst känns det som det? En tävling om vem som är den bästa respektive sämsta föräldern?

Tack för tips!