Några av uppgifterna som framkommer i granskningen är för mig kända sedan tidigare och som vi aktivt arbetat med att ändra på sedan en tid tillbaka. Andra är nya och det gör mig illa berörd
[…]

Givetvis måste jag rannsaka även mig själv och organisationen för att se var vi har fallerat. Jag är medveten om att jag de senaste åren inte varit lika närvarande och operativ i Löwengrip Beauty som tidigare. Dessutom ägs Löwengrip av två personer med individuella visioner om hur bolaget ska drivas och vad som är prioriterat i byggandet av bolaget. Bland annat genom att jaga tillväxt på bekostnad av arbetsmiljön. Här vet jag att medarbetare har hamnat i kläm och det är tydligt att styrningen från de ytterst ansvariga har brustit. //Isabellas Löwengrip

Igår publicerade SvD inte mindre än tre artiklar om Löwengrip Beauty, Löwengrip Invest, Isabella Löwengrip samt Pingis Hadenius som driver skönhetsföretaget tillsammans med Bella.
(HÄR kan du läsa inlägget om gårdagens tre artiklar om du missat den eller bara behöver fräscha upp minnet en smula.)
Både deras ledarskap som chefer och sättet de anställda tvingats arbeta på får svidande kritik. Fem st före detta anställda har anonymt pratat med SvDs journalister och som sig bör så fick Isabellas och Pingis en chans att bemöta innehåller i artikeln innan den publicerades.

Jag tolkar hennes uttalande om medarbetare i kläm som att hon vill lägga över skulden på Pingis då företaget tydligen inte drivits på det sätt Isabella vill, varför hon nu också verkar vilja köpa ut Pingis ur företaget
Som alltid med Isabella så tar jag hennes ärliga och personliga inlägg med en nypa salt, då de allt för ofta publicerats i ett rent strategiskt syfte för att gynna Isabella och dupera hennes läsare.
Men hon skriver åtminstone ett inlägg, vilket är mer än man kan säga om hennes kompanjon Pingis .

En sak som faktiskt imponerar lite på mig här är att Isabella inte skyller på någon av de före detta anställda, typ att de missförstått någonting eller överreagerat i pressade situationer.
Tvärt om faktiskt.. Isabella lägger sig platt och tar fullt ansvar för den smått katastrofala arbetsmiljö som SvD avslöjade. Mer om det HÄR!

Är hennes inlägg äkta?
Menar hon vad hon skriver i det?
Är det genuint?
Kanske? Vem vet?
Jag har ingen aning vad hon egentligen tyckte och tänkte där bakom spakarna när hon skrev sitt inlägg, (om hon nu ens skrivit det själv) och om du frågar mig så är det sekundärt i sammanhanget.
Efter att en sådan här artikel publicerats så finns det inte mycket kvar för Isabella att säga eller göra som inte riskerar att förvärra situationen ytterligare för sig själv, men det finns en sak och det är att göra exakt det Isabella gör här.
Lägga sig platt, ta på sig skulden och inte ens försöka förklara bort innehållet i artiklarna. Hade hon gjort det så hade det varit detsamma som att skriva under sin egen mediala avrättning.
Men visst – redan 2017 tyckte Isabella att de var något att skryta med, att anställda sprungit gråtandes ut från möten med henne. Det berättade hon för Martina Bonnier i en intervju med Damernas Värld.

Vad Isabella egentligen tycker och tänker om de tidigare anställdas uttalanden kan jag bara spekulera kring, men för mig är det sekundärt. Att utåt sett äga ansvaret för det som hänt och offentligt ta på sig skulden var det enda som inte skulle göra situationen värre för Isabella, och ta mig tusan… det var exakt det hon gjorde.

Hon erkänner offentligt att felet helt är hennes och Pingis och att inget ansvar ska läggas på de anställda, något jag tror kommer ha en helt avgörande betydelse för henne längre fram när hon ska försöka gå vidare från det här.

Vad säger ni?

Senast i raden av granskande artiklar gällande Isabella Löwengrip och hennes företag är SvD som pratat med flera stycken fd. anställda som sannerligen inte målar upp någon vidare trevlig bild av sin tidigare arbetsplats.
Men….för att vara rättvis så borde rubriken även innehålla Pingis Hadenius namn då hon faktiskt är VD och delägare i Löwengrip Beauty.

Istället handlar utsagorna om gråtande anställda som blir utfrysta när de säger upp sig eller inte har ”gasat på” tillräckligt för chefen. En anställd säger till SvD att tiden hen arbetade för Isabella var den absolut värsta i hens liv.
Möjligheterna beskrevs som enorma för de unga, ambitiösa kvinnorna utan tidigare erfarenhet. Man kan klättra snabbt och få utökade ansvarsområden, samtidigt som de fick höra att de ska vara tacksamma som får jobba för Isabella och hennes företag.
Utåt så publicerades videos med sång och dans på kontoret, med lyckligt leende anställda i ett enda långt conga-tåg, men när kameran stängdes av så infann sig en lite annan miljö.

De flesta anställda hade projektanställningar som enkelt kunde sägas upp om de inte presterade tillräckligt bra, och enligt en person SvD talat med så hände det att personer jobbade kvar utan anställningsavtal efter att en projektanställning gått ut – trots att de blivit lovade kontrakt.

Stress och utbrändhet ledde till sjukskrivningar och det hände att personal sades upp under pågående sjukskrivning eller helt enkelt ombads att säga upp sig själva.
Folk försvann från en dag till en annan och det var vida känt på kontoret att man blev utfryst av ledningen under sin uppsägningstid. Enligt en fd anställd som SvD pratat med berättar om en person i ledningsposition som hade en hack-kyckling åt gången och som gärna hängde ut anställda via mail, där enskilda anställdas misstag lyftes fram.
Enligt hen mådde många väldigt dåligt på arbetsplatsen och det hände flera gånger i veckan att någon bröt ihop och stängde in sig i ett mötesrum för att gråta.
Gång på gång försökte personalen komma med feedback om förändringar kring sina yrkesroller och förändringar i arbetsstrukturen men fick inget gehör, och att klaga betydde att man kunde få sparken. Man vågade inte, säger en fd anställd i artikeln.

Turerna kring Isabellas statistik och vad som är sant eller inte berörs givetvis även i den här artikeln. Där går att läsa om en person i chefsposition som uttryckligen sagt att siffrorna var överdrivna och hur jobbigt det kändes att behöva ge en siffra till affärspartners som inte stämde.
Hon berättar för SvD att hon kände sig oärlig och att det var en svår situation eftersom det var hennes arbetsgivare som ville presentera dessa överdrivna siffror.

I slutet av 2018 och början av 2019 kom så till slut verkligheten ikapp företagen och under loppet av några månader sa 10 personer upp sig, av en styrka på 18 st.
And the rest is history, så att säga…

Isabellas respons på artikeln är att hon har förstått att det finns personal som upplevt ledningen kall, disträ och ibland otrevlig, men att det är någonting man jobbar på.
Pingis Hadenius, delägare och VD på företaget vill inte kommentera enskilda personers upplevelser, och fortsätter…
Det är ingenting som jag själv känner igen, men jag respekterar varje individs upplevelse. Känner en person så, så är det ju så, säger hon.

SvD har även skrivit en artikel om det jag hela tiden sagt om Isabellas metoder:
Nu bekräftar nämligen tidigare anställda för SvD att de uttryckligen blivit uppmanade att kommunicera ut felaktiga siffror.

Jag vet att vi skruvade upp mycket. 1,5 miljoner säger framför allt ingenting om antalet unika besökare. Det kan vara samma 200 000 användare som är inne på alla olika kanaler. Jag vill hävda att siffrorna inte stämmer, men jag har ingen exakt siffra på hur stort glappet är, säger en person till SvD

Och den sista artikeln där Isabella Löwengrip berättar att hon är positiv till att köpa ut Pingis Hadenius från Löwengrip Beauty:

Det är ju mitt efternamn på produkterna och min dröm att driva det här. Jag vill jättegärna göra det mer på mitt sätt. Men vi är inte i hamn med något beslut än, säger Isabella Löwengrip

Pingis å andra sidan verkar mest irriterad på att Isabellas snackande:

 Vad vi har för diskussioner, ägare och styrelse emellan, är ingenting som jag kommenterar förrän någonting är klart. Jag äger fortsatt 50 procent av bolaget och är vd, men jag är föräldraledig och är inte operativ just nu, sägerPingis till SvD.