Är det här Linnea Claeson hämtat sin inspiration?

Hmmmm….
Konversationer med unga och gamla män som av någon anledning tror att det är en bra grej att sextrakassera en människa de hittar på nätet?
Som inte bara raderar deras ”hejsan vill du se min snopp på bild?” utan ger svar på tal genom att publicera konversationerna på en annan, offentlig plattform i akt och mening att exponera dessa av den manliga sexualitetens mest förvirrade avarter?
Låter inte det bekant ändå?

Ett litet smakprov:

mattstone300:
ställer du upp för pengar?

Fia:
Ställer upp vad, kanoner och tjocka hushållsmaskiner? Nej, det gör jag inte. Varför vill du veta det? Kan du inte ställa upp dem själv?

mattstone300:
undrar om du knullar mig mot ersättning?

Fia:
Med hushållskanoner? Nej, det tycker jag du gott kan göra själv, jag har ingen på lager just nu ändå så.

Sofia Albertsson är kvinnan som redan 2007 samlade mäns oombedda sexuella inviter från nätet på hög, för att sedan, likt en samling romantiska dikter av Stagnelius ge ut en bok på sina absoluta favoriter på förlaget Vertigo.
Hon verkar ha varit först med konceptet som Linnea Claeson slagit mynt av i sitt ”Assholes Online-konto” och visst vore det vore roligt att bläddra lite i en bok och se just hur lika deras språk faktiskt är?
Sagt och gjort – jag har beställt en.

Av en person som nyss läst boken fick jag det här utlåtandet:

Jag läste den här boken för en tid sen och det första som slog mig var att – den här typen av svar, den här typen av formuleringar är EXAKT skriver i det språk Linnea använder sig av. Kan det vara möjligt att Linnea har läst boken och därifrån fått sin idé? Alltså det är verkligen helt sjukt hur likt Linnea skriver som Sofia Albertsson – och ja, hela upplägget förstås!
Jag återkommer med ett första utlåtande så fort boken har landat i min brevlåda.

Elaine Eksvärds svar på Nina Rungs inlägg om Linnea Claeson

Nina Rung tar till Instagram för att försvara Linnea Claeson eftersom podden Haveristerna har MAGE att granska och ifrågasätta henne.
Elaine Eksvärd i sin tur publicerar ett inlägg om hur en liten vit lögn eller ren överdrift om påstådda övergrepp kan åsamka enorm skada på trovärdigheten för de som faktiskt är offer för sexuella övergrepp.

En kommentar från Nina Rungs Instagram-inlägg sammanfattade det hela på ett så briljant sätt att det vore ren idioti av mig att försöka få ur mig någonting liknande istället för att lyfta fram den här kommentaren som redan säger allt jag själv tänker:

Det här med att stå upp för sina vänner förstår jag till hundra, kör på. Det här med att tro att Linnea Claeson inte får kritiseras? Va? Varför får hon inte kritiseras tycker du? Raserar samhället för att hon ifrågasätts? Så, det du säger är alltså att vi får inte ifrågasätta en kvinna som tjänar ganska bra på sin feminism? De ska vi inte röra? Varför får inte media kritisera en person som hittills inte ens sneglats snett på? En podd har granskat henne för att hon har ett otroligt stort inflytande. En artikel i GP har också öppnat upp för frågor för att INGEN är utom kritik. Och du vill att de inte ska ifrågasättas FÖR ATT de är feminister? Toppen! Så nu vet vi vad som krävs för att ingen ska få röra en. Feminism är INTE en sköld för att undvika kritik. Det är helt otroligt hur feminism nuförtiden helt plötsligt inte får innehålla kritik? Feminism ÄR kritik. Den består inte av något annat. Hur raserar samhället för att en person som hittills inte fått frågor om sin aktivism nu får frågor om sin aktivism? När får vi ifrågasätta då? För jag har svårt att se någon annan utgång ur ditt resonemang här än: gör vad du vill i feminismens namn och ingen kommer få röra dig. // Skrivet av Instagramkontot Klytaemestra

Är det inte EXTRA viktigt att granska de som har högst röst och mest inflytande eftersom skadan blir så mycket större om de blir avslöjande med oegentligheter?
Se bara på Isabella Löwengrip . Hon var en av de största, en pionjär och förebild för många och när hennes lögner avslöjades så blev effekten så mycket större än om hon varit någon halvanonym mellanmjölksinfluencer som på intet vis utmärker sig någonstans egentligen.

Därför anser jag att Linnea Claeson BÖR granskas, och om hon inte har annat än rent mjöl i påsen så borde hon välkomna en relevant granskning av sitt varumärke och hur hon använt det.
Är man en fiende till feminismen om man tycker det?

Läsarna verkar ha slutat köpa Isabella Löwengrips krokodiltårar…

Lördagen i en bild. Barnen och jag har varit hos min mamma. Jag parkerade mig i soffan och har varit en station för barn och hundar som vill komma upp och kramas. Min svåraste utmaning i livet är att tröstas och ta hjälp, jag vill göra allt själv och släpper inte in någon i processen. Men jag har faktiskt försökt göra annorlunda under hösten, eller jag har snarare blivit tvungen att ta hjälp eftersom det varit så tungt. //Isabella Löwengrip

Det är inlägg på inlägg av offerkoftor, snyftanden och sympatisökande, direkt från det berömda Excelarket.
Huset som omnämndes som en dröm så länge hon hade råd med det, beskrivs nu som en enda stor kuliss och hon skriver att hon saknar ett hem.
Klart huset känns som en kuliss, det VAR ju en kuliss precis som Isabellas alla andra attribut hon använt sig av för att försöka framstå som mer framgångsrik än hon faktiskt var, med förhoppningen att verkligheten skulle komma ikapp snarare än avslöja henne.

Vad som är skönt att se är att många av Isabellas följare till slut insett vad hon går för och att hon ligger precis så hårt som hon bäddat för i sin sponsrade säng från Carpe Diem Beds
Man kan ju undra vilka siffror Löwengrip Invest sålde in detta samarbete på?
Sanningen på 200 000 unika besökare per vecka?
Eller Isabellas dunderlögn på 1 500 000 unika besökare per vecka?

Care to guess?

Johanna Toftby har fått en ny brevkompis

Jag fick ett brev från någon jag inte känner. Åtminstone antar jag att det är från någon jag inte känner, folk som jag känner brukar skriva vem det är ifrån. I stället fanns det bara en bild på mig själv och en kort text: “Vet du att vi tycker att du var mer naturlig och snygg innan du gjorde fillers och läppförstoring. Det är inget bra budskap till unga tjejer att man ska se tillgjord ut tyvärr.”

Förlåt! Du eller ni som jag aldrig träffat, förlåt! Jag menade inte att få er att må så dåligt med lite filler att ni måste kolla upp min adress, skriva ut en bild på mig, klippa och klistra, köpa frimärke och kuvert och gå till brevlådan för att skicka det. // Johanna Toftby

I en tid då analoga brev i brevlådan är lika ovanligt förekommande som bilder på Fanny Lyckman iklädd byxor så är det lite fascinerande att Johanna Toftby, de senaste åren fått hem TVÅ stycken, varav ett till och med var handskrivet.
Det handskrivna brevet bestod av en äcklig text till Johannas cancersjuka vän Annica, där någon alltså har satt sig ner med papper och penna och skrivit ett jävla brev till henne som gick ut på att försöka knäcka henne och ifrågasätta hennes sjukdom, då hon verkade må så bra under sin utlandsresa.
Annica förlorade tyvärr kampen mot cancern och finns inte längre kvar att skicka korrespondens till, men vad gör det när man kan skicka skit till Johanna med posten istället?

Det här är en helt ny nivå av engagemang som är svårt att hitta i dessa digitala dagar.
De flesta tror jag på sin höjd skulle tänka tankar som dessa, men att sätta sig vid datorn, klipp och klistra ihop ett dokument, skriva ut det, skaffa kuvert, leta fram adressen och skriva den på kuvertet, frankera brevet för att så slutligen lägga det på lådan är imponerande. Imponerande, men inte riktigt på ett normalt, sunt vis utan mer på ett ”handen som gungar vaggan-vis”…

Vad är nästa steg för det här uttrycksfulla trollet?
En insändare? Dagens tistel? En inhyrd barbershop-kör som i fyrstämmig harmoni levererar sjungande förolämpningar?