Det är frågan, enligt Hamlet och Madeleine Ilmrud, men vem har svaret?

Madeleine Ilmrud har nämligen postat dessa två inlägg på Instastory i vilket följande utspelar sig:
Bild 1: Föreställer ett stökigt rum med texten ”Jag älskar verkligen att se ordningen i mina kids rum. Igenkänning?
Bild 2: Föreställer samma rum, men nu städat med texten ”Och varje gång lovar jag mig själv att inte städa efter dem, men gör det ändå…. För man kan ju inte se skiten. Sämst är jag. Nej, nu får jag bli lite hårdare tror jag minsann. (Men det säger varje gång också ?)”
Att städa barn och ungas stökiga rum?
Behöver man, eller får de helt enkelt bo i skiten?
Städar ni och vid vilken ålder slutar man i så fall?
Vi har aldrig haft det problemet här hemma, men däremot bodde JAG i en svinstia när jag var tonåring.
Idag är jag mer av en Moncia Geller, men när det skedde är jag osäker på. Kanske smög det sig på?

När jag skrev det här inlägget så hade det inte kommit någon uppdatering på hur reaktionerna varit kring Madeleines inlägg, men nu så…
Bild 1: Aldrig har ett stökigt rum upprört så mycket ?
Efter att jag delade dessa bilder igår så har jag fått så mycket förmaningar om att jag ABSOLUT inte ska larva med barnen.
För att barnen i framtiden kommer att bli stökiga, slarviga och bortskämda!Tack snälla för råden (som jag inte bett om), jag visade mest verkligheten för att andra inte ska känna sig ensamma. För att social media oftast inte ger en nyanserad bild av hur det är bakom allt det fina.
Med den erfarenheten jag har så vet jag att det finns hopp trots stöket! Det kan bli vettiga personer trots detta ?
Fridens liljor ✌?Bild 2: Man kanske inte tänker på det för att jag har små barn, men jag har faktiskt vuxna barn också och har gått igenom alla de faserna med.
Victor är 26 år, ja snart 27. Oliver är 24 … De är trots stökiga rum i tonåren idag världens mest pedanta människor. Städar hela tiden.
Så håll ut alla tjatiga mammor och pappor! Det ordnar till sig trots selektiv hörsel under uppväxten ?
Det är få saker som upprör som den här typen av saker.
Först trodde jag hon menade att barnen med de stökiga rummen i fråga var 26 respektive 24 år gamla, men så var det alltså inte. Luckily!
Beror inställningen till det hela på hur gamla barnen är som hon städat efter?
Är man en curlingförälder om man städar barnens rum när de är stora nog att kunna göra det själva? En liten knuff i rätt riktning kan alla behöva – unga som gamla – men att helt städa deras rum, inte ens tillsammans, utan själv? Vad tycker ni?
Med vänlig hälsning,
Camilla
Childless Cat Lady
