Det blir stora kontraster för dom att se barn utan skor och samtidigt ha en kock i huset. Jag vill heller inte lägga någon tyngd på dom så det är en klurig balansgång när de är så små. Men samtidigt är det viktigt att börja förstå. Det är inget fel att vara priviligerad, dom kommer alltid att vara det – Men dom måste ha insikt i att det är så. Och vad vi kan göra för andra. //Isabella Löwengrip

Isabella – nyss hemkommen från Nairobi – skriver ett inlägg om hur hon pratar med sina barn om att vara priviligierade och att det finns barn som inte ens har skor på fötterna.
En av sakerna hon tar upp är faktumet att de har en kock anställd som lagar all mat (enbart i barnveckorna tror jag).
Har man följt Isabella en längre tid så har man snappat upp att matlagning inte är någonting hon varken är bra på eller intresserad av, och därför har hon anställt någon för det ändamålet.
När hon och Odd var gifta verkar han ha stått för de flesta av familjens kulinariska upplevelser då han verkar ha ett genuint intresse för matlagning. (Trots att han inte gick vidare i Sveriges mästerkock, men hej, det kan hända den bäste…) 🙂

I kommentarsfältet svänger det lite fram och tillbaka.
Vissa skulle äta proffskockad mat alla dagar i veckan medan andra minns med värme, maten från barndomen som mamma och/eller pappa stått för.
Min pappa var ju professionell kock och en mästare på både kött och såser, men ändå är det två rätter som lever kvar i mig och som det tagit mig till NU att bemästra och det är mammas köttfärssås och mammas kalops.
De är verkligen definitionen av ”comfort food” för mig. (Båda mina föräldrar kan alltså laga mat, men pappa kunde rodda ett restaurangkök som ett proffs medan mamma mer lagade mat hemma i mindre skala)

Var ställer ni er i den här debatten?
Är ni den som varit redo att byta bort ett valfritt syskon mot chansen att slippa föräldrarnas kokkonster till fördel för proffskockad mat, eller är mammas eller pappas mat ett varmt minns från barndomen?

Jag känner mig splittrad. 
Kroppkakor hade någon gärna fått komma och proffskockat, då mamma kapitalt misslyckades med det och de runda små bollarna föll isär i små beståndsdelar till att mer likna någon typ av suspekt soppa med små guppande bojar i.

Herregud, vad hungrig jag blev nu , sugen på kroppkakor!!
Helst stekta kroppkakor, och helst de små (delikatess) med lingonsylt!
Om nom non…
Finns det något ställe i Stockholm som serverar det eller är det en småländsk/öländsk företeelse som inte hör hemma i storstaden?