Maya Parnevik om sin fobi och beslutsamheten att komma över den

Bildkälla: Maya Parnevik Instastory

Bild 1:
Från det ena till det andra!
Mitt roman empire senaste året har varit hur man kombinerar emetofobi och att skaffa barn? Nästan var 10:e person har emetofobi så måste ju vara flertalet av er som har det + egna barn. Låt oss prata om det!! Hör att vissa blir av med sin ”tack-vanr” att det avdramatiseras i och med barn.
Tyckte det var så intressant när @linle.ros pratade om det under sin graviditet tex! Jobbar ju aktivt för att bli av med skiten hahaha men hade varit intressant att höra era erfarenheter också!

Bild 2:
Tack för alla era svar och ert engagemang!! First of all, detta är väldigt vanligt så inget att skämmas över! Jag är verkligen motiverad till att bli av med min emetofobi så jag hörde jag sagt mig till en ny KBT-psykolog (private).
Blev ju fri från min fobi i 8 år tack vare KBT 2014 så om det gick då, går det ju igen I guess!!
Flera som skrivit att jag borde testa hypnos och det har jag gjort – det var typ min coolaste upplevelse NÅGONSIN men hjälpte tyvärr inte mot min fobi! Men kanske för någon annan…
Hur som helst – finner väldigt mycket styrka och motivation i att ni klarar det, då klarar jag det! 💛

Maya Parnevik och hennes nyblivna make Robert Roles knöt hymens band tidigare i sommar – närmare bestämt under ett två dagarsbröllop på Bjertorps slott – med extra allt.
Men smakar det så kostar det, och Maya erkände i sin och kollegan Joanna Swicas podd att kostnaderna passerade 730 000 kronor-strecket.
En hissnande summa, men ingen summa är dyr för den som har råd, eller så tänker jag i alla fall.

Nu verkar det som att paret går i tankar att börja planera inför nästa steg i sin relation, och det verkar kort och gott vara barn.
Med anledning av det har Maya postat ett gäng stories där hon frågar sina följare om hon har några som lider av emetofobi, vilket jag behövde googla på och det är alltså en fobi som kännetecknas av en intensiv och irrationell rädsla för att kräkas, antingen att själv kräkas eller att se eller höra andra kräkas. Hon vill helt enkelt veta hur de i så fall löst själva barnfrågan. Att bli gravid innebär ju en viss risk för att ett kortvarigt eller långvarigt illamående ska infinna sig.

Nu vill alltså Maya veta hur hennes följare med emetofobi gjort.
Hon skriver att hon tidigare gått i KBT och faktiskt fick bukt med sin fobi i 8 år 2014 och menar att ”om det gick då, går det ju igen.

Någon här inne som har några visdomspärlor i ämnet att dela med sig av?
Jag har exakt noll stycken.

Lisa Borg blir kvar på sjukhuset

Bildkälla: Lisa Borg Instastory

För fem dagar sedan födde Lisa Borg sin och maken Henriks son Charlie och planen var egentligen att hela familjen skulle lämnar sjukhuset idag, men i en nyligen uppdaterad story så möts följarna av beskedet att så inte är fallet.
Lisa har nämligen fått feber och högt blodtryck så det ska odlas på hennes prover och eventuellt kommer hon få antibiotika. Lisa säger även i klippet att det känns som att de kommer bli kvar på sjukhuset ett tag.

Lisa delar även en alldeles underbart bild på sin son, som hon skriver mår jättebra, så kila gärna in på Lisas konto för att se den om du är nyfiken. 
Lisa avslutar inlägget med orden ”Jag kan ta alla smällar för den här lilla” men det får vi verkligen hoppas att hon ska slippa!

Krya på dig, Lisa!!!

Vänner som gör sig till?

Bildkälla: Stella pictures

Det är också underbart med vänner som alltid gör sig till för en, klär upp sig och kastar sig in i det djupa utan att passera småprat. Inte en tråkig sekund med dom, ville aldrig att den ljumma sommarkvällen skulle ta slut. // Elsa Billgren

Elsa Billgren har postat ett blogginlägg med några meningar som hennes läsare hängt upp sig på, nämligen de här ovan. 
Elsa beskriver hur hon möter upp två vänner för middag, där den ena är Sandra Beijer och den andra är den gemensamma vännen ”Lizzi”.
Just formuleringen ”gör sig till för en, klär upp sig” som de flesta reagerat på, eftersom de tänker precis tvärt om. Att riktig vänskap är den där man kan dyka upp som man är, utan krav på varken vippiga kjolar eller smink, där man får vara precis den man är utan krav på något extravagant alla gånger.

Elsa har svarat två kommentarer men jag upplever att hon bara snor in sig mer och mer för varje tangenttryckning.

Jag fattar inte, tror Elsa att vänners förmåga att finnas där för varandra, vara förväntansfulla och generösa med sig själva är avhängt vad man har sig? På huruvida man har lypsyl eller läppstift på läpparna? Blir Elsa lite besviken om vännernas hår inte är nyfönat när hon minsann använt papiljotter ?
Så otroligt ledsamt i så fall, men jag tänker att hon nog bara inte fattar vad som menas här. Eller är det jag som inte fattar vad hon menar? 😊

Vad är er tolkning?

Tiingelinn är som en repig skiva

Bildkälla: Stella pictures

Jag håller faktiskt med Linn ”Tiingelinn” Andersson – till viss del i alla fall. Hat från anonyma nättroll förtjänar ingen, men det brukar vara mer till historien än så, historiskt sett.
Ibland tror jag att det skulle vara rätt värdefullt om hon lärde sig skilja på just ”näthat” och det som faktiskt är ”kritik”. Kritik som ibland – hold your horses, like E-type – framförs av fullt rimliga människor med både för- och efternamn, profilbild och en åsikt.

För när man valt ett yrke där man bygger sitt varumärke på att visa upp sitt liv (och sina barn), och dessutom tjänar pengar på det – ja, då får man nog räkna med att allt inte möts med hjärtan och piiiiiipiga-kommentarer.
Och nej, det betyder inte att det är okej med hat, men det är skillnad på ”du borde dö” och ”tycker du borde tänka ett varv till kring det här samarbetet med din bebis i bild”, men det behöver jag ju inte informera er om.

Linn har själv valt att ha med sina barn i både vanliga inlägg och reklaminlägg – redan innan de ens fötts. Det är såklart upp till henne. Men att sen beklaga sig över att folk har tankar om det? Det är lite som att kliva in i en påslagen bastu och sen beklaga sig över att man blir svettig.
Så precis som med all annan feedback/kritik är det upp till var en själv hur professionell man vill vara i sitt bemötande.

Vissa väljer att inte använda sina kanaler för att bemöta kritik alls – helt enkelt för att man inte vill fylla flödet med ”svar på tal”-inlägg. Jag jobbar oftast så själv för den som är intresserad.
Men det betyder inte att jag inte tar till mig feedback. Tvärtom. Jag lyssnar på det jag tycker är relevant och låter det påverka mitt arbete framåt. Däremot kommer jag inte att svara i inlägg efter inlägg på kritik, så vida det inte handlar om något exceptionellt.

Nu får jag väldigt sällan det andra kallar näthat – då jag förmodligen är världens tråkigaste person att näthata eftersom jag inte bryr mig – men även om jag skulle få det så skulle jag ändå inte fylla mina inlägg med texter om det och om hur dumma alla är. Vem orkar läsa Linns inlägg i längden, när man förväntar sig mötas av rosa tyllkjolar, tiaror och kanske en ny pojkvän om det vill sig väl?
Här inne vill jag skapa bra, tänkvärda, stundtals kritiska och roliga inlägg till er om högt och lågt från branschen, istället för att fylla flödet av svar på tal- och/eller samma gamla inlägg om allt hat jag anser mig få skickat till mig. Vem fan orkar läsa det??
Förstår ni hur jag menar?

Här undrar jag lite hur Linn tänker. För när ett inlägg om näthat följs av ytterligare ett, och ett till, så finns det en risk att till och med de mest lojala följarna börjar känna att… ”vi har hört det nu.”
Och när människor på nätet tröttnar, så klickar de ofta ”avfölj”.