Varje kväll lägger jag fram vad jag ska ha på mig till nästföljande dag. Så har jag levt mitt liv sedan Didrik började förskolan för två och ett halvt år sedan.
En sak med mig är att jag är fruktansvärt dålig under stress.
Är det för mycket att hålla reda på nollställs jag, sätter mig istället på sängkanten och stirrar.
Men just därför tänker jag att jag aldrig kan gå in i väggen. När jag har för mycket att göra blir jag så trött att jag bara går och lägger mig och sover. // Sandra Beijer

Om det här knepet hade funkat för mig så hade jag gladeligen anammat Sandra Beijers tips: att lägga fram kläder för nästa dag.
Men icke. De kläder jag tycker känns perfekta idag får mig allt som oftast att vilja krypa ur min egen hud imorgon. *jag kan inte nya det häääääär*
Mina outfits styrs helt av dagsformen, och att bestämma något i förväg är ungefär lika realistiskt som att planera på förhand vilken humörsvängning jag ska ha nästa torsdag.

Någon som känner igen sig, eller är det bara jag som är lite småknäpp?
Det är förmodligen också därför min resväska alltid ser ut som att jag ska emigrera – för jag kan helt enkelt inte bestämma outfits hemma, eftersom jag vet att jag inte kommer vilja ha på mig dem när det väl är dags.
Så ja, jag packar inte en resväska – jag kör mer med flyttlass.

Men hey, man måste ju vara redo om en tisdag plötsligt kräver en paljettklänning, visst visst?