Egoina

Egoinas stalker är tillbaka

Augusti 16, 2025, 09:02   84 Kommentarer
Bildkälla: Egoina Instastory

Vem tror ni dyker upp som gubben i lådan i samband med att rättegången mot Biancas stalker drar igång?
Jo då, Egoinas gamla stalker!
Han har skickat henne ett långt meddelande som hon postat på Instagram, som hon lagt sina textrutor på så jag bad faktiskt ChatGPT om hjälp att reda ut vad som står, av det vi kan se.
Edit: Det kunde han inte och jag glömde korra texten. Förlåt för slarvet. Men jag tänker att vi bara ser det som att stalkern svamlar och så behåller jag endast Egoinas text i inläggen. 
Har ni förresten givit era ChatGPTs namn? Hen är ju så hjälpsam i stunder som den här menar jag, och därför är det väl inte mer är rätt att hen får ett namn.
Anyways… tillbaka till Egoina och hennes trakasserande stalker – det här är vad ChatGPT kunde få ut av hans meddelande:

Egoina bild 1: Och titta vem som hörde av sig. Efter allt fokus på Biancas rättegång i media senaste dagarna har jag bara väntat på det.

Egoina bild 2: I 10 år stalkade han mig. (Och andra tjejer). Fick kontaktförbud, hörde av sig så fort det upphörde osv.

Har inte hört något från honom på några år. Förrän nu.

Alltså, what the actual FUCK!? 
Hur är det möjligt att kvinnor i Sverige idag – 2025 –  blir förföljda och trakasserade i åratal utan att det får några verkliga konsekvenser. Lagstiftningen är så otydlig att det ofta krävs direkta hot om våld – eller värre – innan det klassas som brott. Under tiden tvingas den som är utsatt anpassa sitt liv, medan förövaren fortsätter som om ingenting hänt. Polisen säger att de “tar det på allvar”, men verkligheten är att lagens gråzoner lämnar offren utan något som helst skydd. Ska de behöva komma hem och hitta sin stalker, nerbäddad i deras säng med deras flådda katt på huvudet som en ceremoniell huvudbonad?

GAAAAAAH!!!!!
Jag tycker att det är för jävla jävligt!!! Jag blir tokig!

Elsa Billgren

Gotland – där drömmar möter magiska ängar

Augusti 15, 2025, 17:43   22 Kommentarer
Bildkälla: Stella Pictures
Det är inte älvan på bilden som har skrivit brevet

Elsa Billgren har skrivit ett inlägg om sitt nya hus på Gotland, som hon och maken Pontus är i full färd med att renovera, eller jag vet inte om det är en renovering de gör, utan det känns snarare som att de bygger det huset från grunden och det gamla huset får vara med på hörn när det passar.

Jag fnissar lite när jag läser Elsas trollska beskrivningar av hur hon svävar runt på tomten och bekantar sig med trädgården, ljuset och känslan. Hon studerar hur solen dansar genom lövverket, hur färgerna skiftar under dagen. Man kan nästan höra harporna spela i bakgrunden.
Kanske går hon en kurs i trädgårdsdesign? Eller sitter hon med en kopp te och bläddrar i böcker om ängsblommor, allt medan älvorna nickar godkännande?

Under en bild skriver Elsa om stenmurar som får komma fram, ängar som får fri sikt och små hemliga hörn som ska utforskas.
Alltså, det här är inte för mig. Jag avskyr trädgårdsarbete och skulle gärna lägga asfalt på hela den lilla gräsmattan som vi har i det nya huset. Här utforskas inte mer än nödvändigt, men alla är ju olika, och det är här jag klickar mig vidare in i Elsas kommentarsfält.

Att klicka sig in i Elsas kommentarsfält är som att kliva in i en helt annan värld. 
En värld, fylld av magi, drömmig dimma och lövverk som viskar hemligheter. Som en varm filt av pepp och poesi – och jag är rätt säker på att det finns älvor även där, kanske med en liten kör av koltrastar som bakgrundsmusik.
En läsare tycker att alltsammans är magiskt, medan en annan skriver att ”Hit kan dina tankar flyga när det är grått och mörkt ute!” och jag får för mig att de planerar att åka till Gotland, stå i ring runt huset och sjunga ”Kumbaya”.
Själv planerar jag att tidsinställa kvällens öppna spår och sedan smälla ihop datorn.

Hepp.. (eller gå i magisk fred)

Instagram

Barns utsatthet online

Augusti 15, 2025, 14:21   90 Kommentarer

Ni är många som efterfrågat inlägg som det här – om barns utsatthet på nätet.
Jag har länge velat skriva om det, eftersom jag tycker att det är djupt problematiskt när influencerföräldrar totalt gränslöst exponerar sina barn i de mest sårbara situationer inför sina – ibland miljoner – följare. Men lik förbannat, varje gång jag börjar skriva fastnar jag. Inte för att jag inte vet vad jag tycker, utan för att det är svårt att formulera sig utan att texten förvandlas till ett fullskaligt brandtal, med risk för att själva poängen – pudelns kärna – går förlorad. If that makes sense?

Jag älskar att hon inte har bäddat in problematiken i vaga, generella formuleringar – för det funkar inte. Tyvärr fungerar det inte. Tyvärr krävs det konkreta exempel för att folk ska reagera, vilket betyder att dessa klipp behöver visas. Men ärligt talat har väl de allra flesta redan sett dem inne hos Jocke och Jonna? Eller?

För lite kontext:
För det som inte känner till Caroline sedan tidigare så är hon en författare och föreläsare som specialiserad på barns utsatthet på nätet och hon har skrivit mängder av mycket uppskattade böcker om ämnet, så hon om någon vet vad hon talar om.

Titta gärna på videon här ovan och återkom med var du tänker om alltsammans.
Precis som med inlägget i morse så behöver man inte tycka som jag, så länge man tycker nånting!