Att ens skriva detta inlägg är väldigt känsligt för mig. Det värsta jag vet är att förlora människor ur mitt liv. Jag är livrädd varje gång jag lär känna någon ny för jag är så fruktansvärt rätt för att bli sårad. Personer som man älskat otroligt mycket och som försvinner är nog den värsta smärtan man kan gå igenom.
Det finns ingenting som är så jobbigt för mig som just det. Det är den värsta smärtan jag har upplevt. ar regelbundet med en psykolog nu mera vilket är otroligt givande. Hon har förklarat för mig att ett break up med en kille eller en vän är som att gå igenom att en person dör ungefär. Såklart är det inte samma sak men man kan känna på ett liknande sätt. Det är en sorg process som är fruktansvärd att gå igenom. // Linn ”Tiingelinn” Andersson
Linn ”Tiingelinn” Andersson har skrivit ett blogginlägg om sorg som fått många av er att reagera.
Det gjorde även jag, men efter att ha sugit på karamellen ett tag så kom jag fram till följande:
Jag har förlorat både vänner och pojkvänner genom livet, men jag måste tyvärr säga att den smärtan inte går att jämföra med att förlora en älskad förälder.
Idag är det fem år sedan min pappa gick bort, och ingen smärta i världen kan mäta sig med den.
Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur djup och överväldigande den sorgen skulle vara. Kanske är det en välsignelse för någon som Linn att tro att förlorad vänskap eller relation är den värsta smärtan, för jag tror helt enkelt inte att man kan förstå det förrän man upplevt det själv.
Så var inte för hårda mot Linn; jag hade förmodligen kunnat säga samma sak innan min pappa gick bort.
Jag trodde jag visste vad sorg och smärta var, men jag hade ingen aning.
Att ha den insikten, innan den obönhörligt slår ner som en tung filt över ens liv, önskar jag inte ens min värsta fiende.
