Aningslösa influencers del 19

Bildkälla: Tanbyklara Instastory

Jag fick det här dm:et från en av mina följare:

Om man sätter kaffet i halsen när influencers ska uttala sig om klimatet. När man nyss köpt en lägenhet i Spanien att pendla till, flög inrikes till Öland för två timmar sedan och applåderade för att sambon precis flugit iväg på en grabbresa. Ibland är det bättre att bara vara tyst. // Följare

Så vad handlar det här meddelandet om?
Jo, det här…
Klara – @tanybyklara på Instagram – postade inlägget högst upp i sin story, som är en delning av Nina Rungs inlägg med texten:

Blåbrun klimatpolitik: vi släpper ut mer nu för att lättare kunna minska om 20 år.
Naturen: Jag kippar efter andan NU.
Blåbrun: håll andan i 20 år till. Kommer gå kanon. // Nina Rung

I sitt inlägg skriver Klara följande:

Exakt så!!!! O sååå mkt mer som de står för… Förlåt men kör alltid rösta ❤️ // Klara Elvgren

En smula skenheligt eller bara lite aningslöst uttryckt? 
Vad säger ni?

Indy Beauty om Johanna Bladhs raderade reklaminlägg

Johanna Bladh har hamnat i hetluften den senaste tiden efter att ha publicerat reklaminlägg för skönhetsmärket Indy Beauty, inlägg som kritiserats hårt av följarna. 
Det första inlägget postades i hennes flöde, och reklamen handlade om att man inte ska skämmas för att man kämpar med dålig ekonomi, samtidigt som hon försökte kränga skönhetsprodukter, och det andra handlar om psykisk ohälsa, men också förpackad som ett reklaminlägg för Indy Beauty. Jag tror detta inlägg försvann från hennes story efter de sedvanliga tjugofyra timmarna, men jag är intre hundra på om det försvann eller faktiskt togs ner.

Jag tog kontakt med Indy Beauty för att fråga lite om hur deras rutiner för reklaminlägg ser ut och om de godkänner inläggen innan publicering. 
Det skulle visa sig att Indy Beauty godkänt båda Johanna Bladhs inlägg före publicering, men också att företaget medverkade till att inlägg 1 togs ner efter kritiken. Man menar att man i efterhand såg hur det kunde uppfattas fel så Johanna tog bort det.

Så ja, tycka vad man vill om Johanna Bladhs reklaminlägg för Indy Beauty, men om företaget godkänner hennes ideér – som har lite att önska stundtals – så bör ju kritiken riktas ditåt.
Även organisationen ”Suicide Zero” som samarbetar med Indy Beauty verkar heller inte ha några betänkligheter vad gäller detta utan är bara glada över ”att deras livsviktiga budskap når målgrupper som de kanske inte alltid kan nå effektivt på egen hand”.

Tjo och tjim x 3

Det här är ju som den bergodalbanesimulator som fanns på Liseberg när jag var liten!!! Vilken grej!
M och jag pratade faktiskt om den igår då jag berättade för honom hur jag kunde känna av min åksjuka, till och med i den så det var lite kul när det här inlägget dök upp i mitt flöde.
Är det här ett ”life hack” som föräldrar känner till och använder sig av, eller har Robin Bengtsson uppfunnit hjulet här? 🙂

Ditte Svanfeldt har blivit mamma till en alldeles bedårande liten tjej. ❤️❤️❤️
Stort grattis till er nya familjemedlem!

Vad du än säger så är det här en av årets sommarplågor – om inte ÅRETS!
SÅ jäkla bra!

Någonting jag hatar med passion

Medan mina kära poddkollegor brinner för att utrota Donna Karenparfymen i form av ett grönt äpple, så halvspyr väl jag i alla fall när det kommer till det här. 
Jag hatar när folk filmar sig själva när de löptränar OCH SER SÅ JÄVLA GLADA UT!!!!!

Mina känslor grundar sig så klart i ett trauma från tidigare i mitt liv, och jag är bara ett oskyldigt offer för omständigheterna. Därför kan jag öppet och ärligt säga att jag är så avundsjuk på alla som finner glädje i löpning.
Hur kommer man dit? Även när jag tränade inför tjejmilen (100 år sedan) så kom jag aldrig förbi det där stadiet där benen känns blytunga och frustrationen slår i taket.
Jag har förmodligen en katastrofal löpteknik ovanpå det, men ändå? Det är alltså detta som är det stora traumat, i kombination med när jag skulle testa Sats ”löpgruppspass” som var för ”alla” nivåer, även rena nybörjare då – som jag var. Jag blev frånsprungen på uppvärmningen och ville mest lägga mig i ett dike och dö. Jag hade inte kunnat springa en meter till, oavsett hur många influencers med högafflar på elscootrar som än jagade mig.

Kan det inte få kännas någonting annat än vedervärdigt att springa? Bara lite? Det ser ju SÅ jäkla härligt ut när de är ute och springer. Som små gaseller studsar de fram på lätta steg, medan mina ben och fötter känns som fastkedjade i kettlebells.
Så ja, den här gången har ni helt rätt! Jag är avundsjuk så det både räcker och blir över, på alla som njuter av att springa. SÅ avis!

Kanske skulle det går bättre med den här på repeat i lurarna?
Jag tror för övrigt jag skulle klä i spetsiga öron.