Det ska detoxa hitan och det ska detoxas ditan och känner mest, uff vad jobbigt det lät.
Någon annan som har erfarenheter av det? Som är positiva? Negativa?
Jag tänker mest koffein, hur svårt kan det vara? Det är liksom koffein?
Ah ja, ignorance is a bliss.
Det verkar ha varit ett jäkla drag på influencerläktaren under helgens mellofinal. Jag har en känsla av att Medina kommer bli årets stora ”plåga” i positiv bemärkelse. ?
Ni vet var ni hörde det först! ?
Vad pågår på hennes hals? Filter?
För er som inte kan läsa Bingos inlägg så kommer här texten i sin helhet:
Det var i juni 2017 som jag gjorde min ADHD-utredning och började medicinera. Att hitta rätt dosering är extremt svårt och till en början kändes medicinen väldigt bra. Men nu har det har hänt något med mig som jag inte vet om det kanske beror på min medicin. Jag har känt en nedstämdhet komma krypande ibland. Jag blir lite deppig och uppgiven, och om något går fel blir jag oproportionerligt besviken på mig själv. Det kanske kommer med gubbåldern som närmar sig och jag tänker ofta på min bästa kompis Tommy som tog sitt liv. Det är något som händer i skallen på alla dessa män i min ålder som utgör 70 % av alla självmord i Sverige. Det är den absolut vanligaste dödsorsaken bland oss män. Vi män sköt oss först i foten genom att vi skapade en struktur, där vi fick makten, på bekostnad av kvinnors rättigheter och möjligheter. Nu skjuter vi oss istället i huvudet för att vi inte hittar en väg ut ur soppan vi ställt till. Ingen tjej tycker synd om oss. Med all rätt. Jag tycker inte heller synd om mig själv. Det ligger inte i min natur och jag kämpar ständigt med att balansera genom livet med alla viljor i familjen, alla barn och massor av behov, kaos och känslor. Jag försöker vara en bra pappa och duktig samhällsmedborgare, jag arbetar hårt, betalar skatt och klagar sällan. Hemma vill jag såklart vara en trygg famn för Julia när hon haft en tuff dag med jobb och PMS. När ett av barnen inte kan sova finns jag där. Om familjen från Ukraina behöver något kan dom lita på mig. Den som behöver mig. Får mig alltid. Men jag upplever inte att det finns en naturlig plats för mig när orken tar slut. Många män kan nog känna igen sig. Var ska vi ta vägen när vi inte kan hantera eller uttrycka våra känslor? Vi pratar ju inte om känslor på samma sätt som tjejer. Vi ringer inte till våra mammor och pratar om vår ångest. Det är ju inte läge att börja gråta framför sin familj när maten står på spisen, tjejen har PMS och bilen behöver byta däck. Även om jag aldrig själv skulle ta mitt eget liv, så kan jag verkligen förstå alla killar som till slut gör det. Jag skriver inte detta för att få sympati. Jag skriver för att någon annan pappa kanske känner igen sig och också är ledsen ibland. ♥️ // Bingo Rimér
Så här låter det i kommentarsfältet.
Personen som skriver den första kommentaren känns lite som en uppviglare, men kan ju så klart vara seriös.
Vid lunch idag publicerade jag ett inlägg med alla de inlägg jag publicerat under veckan som gått och där finns det med ett inlägg med om Paow, där hon pratar om sin relation med Christian.
Så här skrev Paow då om och till pojkvännen:
Galen omtänksam snäll och känslig, typ blir ledsen när han ser katter göra sig illa på Tiktok, okej nu blev det långt här. Men med det vill jag säga. Men med det vill jag säga att jag kommer kämpa för dig även om jag tappar bort mig själv. Jag älskar dig @christianbrennhovd // Paow
Idag låter det lite annorlunda. Paow har postat det här inlägget på ett annat av sina konton mer kopplat till Onlyfans än hennes primära konto, men på bilden skriver hon följande:
Ring och väck Christian på alla sociala medier som finns! För han har en transa hos sig nu. :/
Inget snällt och har tömt kontot.
Ring snap, WhatsApp ja allt!
Dramat dundrar vidare och har nu förvandlats till lite ett triangeldrama.
Den tredje stackarn hade inte en aning vad han blev inblandad i för sörja….
Tack för tips!