Irena Pozar har skrivit en krönika i Aftonbladet om Camilla Läckbergs inlägg om att hon och maken för Business till Bali, medan barnen fick åka ekonomiklass. (Klicka HÄR om du missat)
Hon vill, med andra ord, att de precis som hon ska få möjlighet att skörda frukten av sitt hårda arbete. Men det är ju inte sant att människor i regel får göra det, i alla fall inte om frukten är att flyga business, köra dyra bilar och bygga pool. När Läckberg sitter i business så gör hon det för att hon har jobbat hårt, men barnen har inte hunnit göra det och därför ska de sitta där bak. Jag undrar vad ett sådant påfund ger barnen för syn på andra människor. Betyder det att ingen som sitter i de trånga sätena runt omkring dem förtjänar att sitta i business? Att de saknar drivkraft, inte har åstadkommit något själva? Att de valt att inte skapa sina egna förutsättningar?
Det är mycket möjligt att Camilla Läckberg och andra föräldrar som resonerar likadant lär sina barn det här på andra sätt. Men symboliken i bilden hon la upp och hur det beskrevs i tillhörande text talar för sig själv. Och störigt nog blir jag provocerad. // Irena Pozar
Ja, barnen sitter i ekonomiklass på flyget, men fortfarande på flyget till fu*king BALI(!) som många barn bara kan besöka i sina drömmar, och med ens förstår jag lite innehållet i Irenas krönika lite bättre.
Läs gärna hela innan ni kommenterar. 🙂
