"Homos, sluta ta socialt ansvar!"
Alexander Letic skriver om att han själv har tröttat på att vara socialt bekväm och snällt le åt intoleranta kommentarer. Nu uppmanar han andra homosexuella att sätta ner foten och stå upp för sig själva!
Jag får ofta höra att jag borde vara tacksam som kom ut som homosexuell nu, vid den här tiden.För idag är det inte alls svårt att komma ut. Min heterosexuella omgivning är väldigt mån om att låta mig veta det, hur lätt det är för mig idag. Och jag brukar nicka instämmande. För det finns sällan varken tid eller intresse att stå och lyssna på hur det egentligen är att komma ut eller leva som bög idag. Men det är inte anledningen till varför jag väljer att nicka i tystnad. Jag är tyst eftersom det är bekvämast så. För både dem och för mig. För när samtalsämnet sexuell identitet kliver in genom dörren, försvinner både social kompetens och folkvett ut genom fönstret.
"Det är nästan en trend att vara homosexuell idag", fick jag sagt till mig i en konversation senast för två veckor sedan. Tyvärr är jag så van vid den här typen av samtal att jag knappt behöver anstränga mig längre. Det går liksom på autopilot. Och som minoritetsgrupp i samhället har jag lärt mig spela det sociala spelet bättre än många andra."Haha ja, det kanske är lite av en trend", säger jag med ett dött leende. Hen verkar känna sig nöjdmed mitt svar, medan jag känner självhat. Allt för att slippa en obekväm situation. Hen predikar färdigt om hur enkelt det är för mig om man jämför med hur det var för tjugo år sedan, för att sedan helt obrydd byta samtalsämne och fråga mig vad jag vill göra när jag blir stor. Jag kunde inte svara på det.
Dagen därpå läser jag att Ugandas president precis har godkänt en ny antigay-lag. En lag som ger homosexuella 14 års fängelse, och livstid för dem som döms för "förargelseväckande homosexuellt beteende". Mina ögon tåras. På Facebook cirkulerar filmklipp av ryska hbtq-aktivister som blir gravt misshandlade under en demonstration mot Rysslands regering. Och jag skäms.Jag skäms över att ha vänt ryggen åt mitt eget folk och kallat homosexualitet en trend, bara för att inte skapa dålig stämning. Jag har ursäktat mig med att det inte är mitt ansvar att bilda andra,samtidigt som ryska jämnåriga blir torterade och förnedrade framför en kamera bara för att de blirförälskade i samma kön. Nog.
Som homosexuell man har jag växt upp i tron om att det sociala ansvaret vilar på mina axlar. Mina och ingen annans. Men nu är jag klar med det. Jag är klar med att inte våga ta diskussionen, jag är klar med att säga vad min omgivning vill höra och jag är klar med att vara rädd för att bli den jobbiga i samtalet. Från och med denna dag kommer jag skita fullständigt i om det blir obekvämt eller inte. Och från och med idag kan jag även svara på vad jag vill göra när jag blir stor. Jag vill sluta ta socialt ansvar.
Alexander Letic
