Breki Tomasson: "Sex timmars arbetsdag – en kvinnofälla"
Breki Tomasson: "Att befästa detta oavlönat kvinnoarbete i lag eller praxis bör vara det sista vänstern är intresserade av, men ändå blundar de för detta självklara resultat av deras politik"
Gillar du artikeln?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.
Läs mer om Liberala Handelspartiet här: handelspartiet.se
Följ Breki Tomasson på Twitter: @BrekiT
En naturlig konsekvens av teknologins framfart är att vi arbetar färre timmar per dag. För fem hundra år sedan var det fullt naturligt att vi arbetade tolv timmar om dygnet, sju dagar i veckan, från det att vi var gamla nog att hantera enkla redskap på familjens gård. I dag är det som tur är inte nödvändigt att arbeta så mycket, arbetstiden har sjunkit i regelbundna ryck allt eftersom teknologin och bättre organiserade samhällen har utvecklats. Lagarna mot barnarbete som vi nu ser som självklara instiftades först när behovet av arbetskraft minskade på grund av förbättrade teknologier.
I dag vill några, främst från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ, att vi ska frångå normen av en åtta timmars arbetsdag till fördel av en sex timmars arbetsdag. Detta är, i sig, inte en dålig idé och är förmodligen en utveckling vi kommer se i framtiden. Det skulle ge oss mer tid för våra familjer, menar de som rekommenderar denna utveckling, och skulle minska den mängd stress som folk upplever i sin vardag. Det skulle bli lättare att få ihop det så kallade livspusslet.
Därför rullar nu regeringen, med hjälp av Vänsterpartiet, ut experiment där man prövar sex timmars arbetsdag på vissa offentliga arbetsplatser, främst inom vården. Även om detta säkert får de anställda att uppleva mindre stress, så finns det fortfarande mycket som är problematiskt med detta förslag och dess nuvarande implementation. Ett specifikt problem sticker ut som synnerligen problematiskt.
Vårdyrken, mer specifikt sjuksköterskor och undersköterskor, är först och främst kvinnodominerade branscher. Vi kan ha åsikter om varför och vad det säger om könsroller, så klart, men vi kan inte förneka att så är fallet. Att erbjuda dessa kvinnor en sex timmars arbetsdag medan män, som främst arbetar inom privat sektor, fortsätter arbeta åtta timmar om dagen skulle omedelbart legitimera kvinnans roll i hemmet.
Det skulle förefalla sig som fullt naturligt för familjen att planera sin tid så att det blir kvinnans ansvar att hämta och lämna på dagis, se till att maten är klar när mannen kommer hem från sitt arbete och sköta merparten av det oavlönade hemarbetet. Hon har trots allt tio timmar mer på sig varje vecka att göra allt detta.
Att befästa detta oavlönat kvinnoarbete i lag eller praxis bör vara det sista vänstern är intresserade av, men ändå blundar de för detta självklara resultat av deras politik. Speciellt konstigt blir det när de samtidigt föreslår att minskningen i arbetad tid ska innebära att man behåller samma lön; detta kommer kräva nyanställning för att täcka verksamhetens behov, vilket kommer kosta skattebetalarna enorma summor. Alternativet är att helt enkelt minska tiden med patienterna med 20 procent, vilket alla kan förstå är en ännu sämre idé.
Och hur gör vi med dem som faktiskt vill jobba åtta timmar? Vad kommer vi kunna erbjuda för incitament när vi behåller lönerna på dem som reducerar sin arbetstid? Ska vi höja deras löner med motsvarande summa? Det skulle kunna kosta oss oerhört mycket i skattepengar. Tänk er själva hur ni hade svarat om ni fick frågan om ni ville reducera er arbetstid eller få hela 33 procent lönehöjning. För en genomsnittlig sjuksköterska skulle det innebära en höjning från 22 500 (ja, deras löner är så låga) till nästan 30 000.
I slutändan så måste beslut om arbetstid komma från individuella avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare, där frågor om lönsamhet, belöning, arbetstid, behov och dylikt kan tas upp i en och samma diskussion. Det finns inget heligt med fyrtio timmars arbetsvecka, utan sånt här bör anpassas till individers behov och arbetsgivarens flexibilitet. Vi ser gärna fler lösningar, alternativ och experiment komma från den privata sektorn, men motsätter oss å det kraftigaste till allt statligt tvång i denna fråga, speciellt när det handlar om ett slukhål för våra skattepengar som kommer stärka föråldrade och skadliga könsroller.
Breki Tomasson (HP),
Ställföreträdande partiledare för Liberala Handelspartiet